Oroväckande men sant, jag börjar trivas med dethär latmask-livet. Det är så fru-huuktansvärt skönt att komma hem från jobbet klockan fyra och inte ha ett SKIT att göra på hela kvällen. Idag t.ex. så satte jag mig på soffan med datorn i famnen när jag kom hem strax före halv fem, och här sitter jag ännu. Värmde lite risgrynsgröt emellan, men annars har jag inte gjort nåt. Funderade en stund på att gå ut på en kvällspromenad, men inte ens det orkade jag med. Igår när jag hälsade på Marie berättade jag för henne hur förslappad jag blivit efter resan. Att jag inte kunnat träna ordentligt för att jag varit sådär halvkrasslig i tre veckor, och att ätandet gått överstyr eftersom jag inte har normala rutiner i livet. Och Marie frågade, men är det inte ganska skönt? För en sekund tvekade jag och tänkte svara nej, men sen kom det ett ja, visst är det skönt att inte ha så många måsten hela tiden.
Tror jag behöver en sånhär period i mitt liv just nu. I ett år har träningen och maten varit i princip allt jag tänkt på, allt jag lagt ner min tid och energi på. Speciellt månaden före Turkiet-resan var det bara träning och "rätt" mat som fanns i mina tankar. Som Maria påpekade under måndagens promenad, att allt nog känns som om jag är förslappad om man jämför med hur det var då. Och det är ju helt sant! Kanske det inte är så farligt att jag vilar en månad från allt som heter hälsosamt liv, så orkar jag ta i med nya krafter sen när jag är helt frisk? Då har jag hoppeligen också fått "leidon" på detta ständiga ätande/snaskande... Beach 2015, du får hägra i horisonten ett tag till, ännu tar jag inte itu med dig! Men snart. I SWEAR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar