18 januari 2019

Ett foto i timmen 18/1/19

Fredagen till ära knäppte jag ett foto i timmen för att kunna uppdatera er om hur en typisk dag numera ser ut i vårt liv. När jag kollar tillbaks på övriga "EFIT"-inlägg jag gjort sen Eleonore kom till världen (april, juni, september och oktober), så har nog dagsprogrammet ändrat en hel del. Och kul är väl det!

 9:05 Dags att stiga upp och äta frukost! Vanligtvis är vi nog uppe vid 7:30-8 ungefär, men just denna fredag bråkade vi redan klockan sex om ifall det var morgon eller ej.. Jag vann striden och vi sov vidare nån timme.
 10:15 Påklädd och redo för dagen! Så här ser det oftast ut när jag byter blöja/klär på för tillfället.. Man får hålla ögonen öppna och händerna redo!
 11:10 Kompisarna Elvira och Eleonore får vara med och luncha med sina mammor på Chao i Oravais. 
 12:00 Tack för maten den var god! (fotad lite tidigare nog, sorry)
 13:10 Grannveedri tär ut! Stackars Elvira som skulle komma på playdate fick leka ensam, då Eleonore sov i vagnen... Jag och Jozze fick i stället pladdra lös.
14:15 Kände att jag behövde lite frisk luft, så gick på promenad även om barnet hade vaknat på trappan.. Ingen bra idé, tyckte Eleonore! Hon blev så grinig att jag fick uppfinna en sittdel (i vagnens liggdel) så hon kunde titta runt sig på den korta promenaden.
 15:30 Mätt i magen efter lite lunch (makaronigryta, majs och grynost, samt en mandarin till efterrätt), nu är det roligt att leka och läsa!
 16:10 Fixer upper på tv! Tyvärr hade jag sett avsnittet tre gånger redan...
 17:20 Nej mamma jag vill inte sova middag! Bara att dra in ungen i vagnen och klä av kläderna på nytt, tio minuter efter att jag satt ut henne...
 18:15 Barnets middag var inte särskilt populär... (batatmos, nötköttbitar och avokado)
 19:30 Kollar med ett halv öga på Efter fem på TV4, och leker bort lite energi inför kvällsgröten. Damen har förresten blivit riktigt duktig på att stiga upp (mot saker) själv!
 20:10 Barnet somnade bums och mamman fick ta itu med diskberget (efter att pappan efter många suckar äntligen tömde diskmaskinen!).
21:20 Färdigt förberett inför sista tapetseringen i sovrummet som sker i morgon.
22:25 Sambon har snarkat på soffan i två timmar, och efter lite bloggning ska jag också släcka ner och gå och lägga mig (i sängen!).

HÄJTÅ!

14 januari 2019

Birk Elis Johannes

Dan före nyårsafton var vi bjudna på dop, då jag fått äran att bli fadder åt Madde och Ricos lilla Birk. Ett fint dop hemma hos dem blev det, med mycket folk, goda bakverk, livliga barn och mysig stämning. Hann själv inte ta så många bilder, så de flesta av bilderna nedan är tagna av Maddes faster Gilla.

 Blomarrangemangen hade Maddes pappa, som är utbildad florist, gjort.
 Så fin bild, tycker jag.
 Mitt eget barn skötte sig mycket exemplariskt under dopceremonin.
 Föräldrar, faddrar och våra barn.
 Här är vi faddrar (Maddes bror Johannes och Ricos syster Elisabeth) med Birk, som var nöjd i några minuter.
 Det bjöds på supergoda smörgåstårtor från Knips, biskvier från FlowerCake, och tårtan var gjord av Maddes svägerska Lillon.
Birk Elis Johannes Redlig <3

13 januari 2019

En bildkavalkad

Idag tömde jag albumet i telefonen för första gången det här året. Brukar vanligtvis inte låta det gå längre än en vecka mellan tömningarna, så nu hade en hel del bilder hunnit samlas där! I och med att jag inte haft tid eller orkat med bloggen senaste veckan heller, så ska ni få ta del av vad vi haft för oss mestadels i bild. Här kommer vår början på 2019 (kan till och med finnas nån från "förra året" också) i bilder:

 Eleonores första tur i pulkan i vackert vinterväder.
 Roligt att busa med tomten.
När det är för kallt ute kan man ju alltid parkera vagnen i sovrummet.
 Pappan behövde en powernap mitt i lekandet...
 ... alltså fick mamman ta över!
 En ostbricka och lite kortspel.
 Mera lek med pappa, som vi njutit av att ha haft hemma i nästan två veckor över julen!
 En dimmig morgonpromenad!
 Min pappa var och hjälpte oss att tapetsera två väggar, och Sebastian och jag fortsatte sen själva med vägg nr 3.
 Testar nya bilstolen, som vi nu installerat i bilen.
 Lillan fick vara med och skriva revylåtar med Tanja och mig.
 Granen var så fin ännu förra helgen, att jag gärna hade haft den kvar. Men på söndag åkte den nog ut, tillsammans med allt annat julpynt.
 Vet inte om pappan eller barnet var mer fascinerad av denna lek?
 En som tycker att mammas och pappas tandborstar är betydligt godare än den egna!
 Igår var svärmor och hjälpte oss med den sista väggen i sovrummet.
 Älskar tapeten! Dock är det svårt att fånga de rätta färgerna på bild.
 Roligt att kolla på grävmaskiner med pappa.
 Nu går det inte att ha framme datorn när dottern är i vaket tillstånd längre.. Då ska det skrivas!
 Svärmor stickade en sån fin dräkt och mössa åt Eleonore! Används flitigt.
 Minen säger väl det mesta om vad hon tycker om couscous..?
 På fredag var jag och Eleonore samt Madde, Saga och Birk och hälsade på Marias lilla baby. Så sööt! Tyvärr tog jag inga egna bilder, utan har bara den här från vårt besök...
Ordningen återställd i mina lådhyllor efter julen. Även om jag inte är helt nöjd med innehållet..

He va he! Allt har ju givetvis inte fastnat på bild, men det där var väl i stora drag vad vi haft för oss. Har också varit på lunchträff till Aroma i GW-gallerian med Caroline och Lisette plus våra avkommor, börjat på jumppa igen efter julen, besökt fyssen på grund av mina låsta skulderblad och domnande händer, varit på fredagsmiddag till Frank och Joanna (där vi fick vääärldens godaste skaldjurspasta!!!), umgåtts med Therese och pojkarna, och för tillfället har vi besök av min kusin Heidi, som övernattat här (och just nu är med Sebastian på jakt). Jaja. It vare na annat!

5 januari 2019

Ett år hemma

Idag är det exakt ett år sen jag lämnade in mina jobbnycklar och för sista gången (på länge) stängde dörren till mitt kära Solbacken-dagis. ETT ÅR, vart tog det vägen? Kan för något i världen inte förstå att så mycket tid passerat.. Så mycket har hänt under året, och jag kan nog ärligt säga att jag inte är samma person som stängde den där dörren då i januari 2018.

Det har fått mig att fundera framåt, på den hägrande jobbstarten och allt den för med sig. Det finns så många frågetecken. Ska jag börja jobba i augusti, eller fortsätta vara hemma? Om jag börjar jobba, måste jag jobba hundra procent, eller kan jag jobba deltid? Ska jag ta med mig Eleonore till "mitt" dagis, eller ska vi sätta henne i Oravais? Hur kommer det kännas att vara tillbaka efter så lång tid hemma, när det skett så många förändringar, både privat och på arbetsfronten? Och den största frågan - kommer det kännas annorlunda att jobba med barn nu när jag har egna?

När min ledighet närmade sig och jag ansökte om föräldra- och vårdledigt var jag hundra procent säker på att jag kommer vilja börja jobba i augusti 2019. Då är barnet ungefär 1,5 år och jag har varit hemma lite längre än så. Ännu i våras/somras var jag helt inne på samma linje, saknade verkligen det sociala mitt jobb för med sig, att känna sig "viktig" i min roll som daghemsföreståndare och barnträdgårdslärare, samt göra något vettigt, och inte bara plocka ur och i diskmaskinen, skriva handilslistor och åka till butiken för att fördriva tid... Men nu under hösten har jag bara fått mer och mer ångest när jag börjat tänka på att återvända till jobbet. Inte för att jag skulle vantrivas på något vis, nej, absolut inte! Utan mest för att det känns så himla dumt att lägga mitt eget barn på dagis för att sköta någon annans barn. Förstår ni?

Om jag vore miljonär hade jag inte tvekat en sekund, utan helt klart ansökt om att få stanna hemma ett år till, kanske två, om det känns så. Men nu är ju varken jag eller Sebastian gjorda av pengar, och faktum är tyvärr att med huslån och allt vad det innebär har vi inga ekonomiska möjligheter att fortsätta så här mycket längre än till hösten. Visst kan man leva på vatten och makaroner om det gör att man får spendera mer tid med sitt barn, men amorteringarna betalar ju inte sig själv, och speciellt inte med den fjuttiga summa jag får från FPA varje månad. Knappt så jag har råd med räkningar, mat och bensin för den struntsumman! I mina mörkaste stunder (tro mig, jag har grubblat mycket på det här i höst!) har jag till och med övervägt att skaffa barn nummer två bara för att få fortsätta vara hemma (mammaledigt = tusen euro mer i månaden)! Men den diskussionen ska vi inte gå in på desto mer i det här skedet... Det skjuter ju bara upp problemet några år igen.

Det är inte själva jobbet som får det att mörkna i mitt hjärta, utan snarare att jag inte vill lämna bort mitt lilla barn ännu. Som alla säger "barnen är ju bara små en gång", och speciellt med första barnet är det ju en tid man aldrig kan få tillbaka. Även om jag återvänder i jobb nu till hösten, jobbar några år, och sen går på mammaledigt igen, så kommer det ju aldrig bli samma sak. Precis som att min och Sebastians vardag aldrig blir likadan igen (förrän när barnen flyttat ut om 20 år...) så kan inte vardagen med flera barn vara som den jag och Eleonore delar nu. Visst river jag många dagar mitt hår och har lejdon på när hon hänger mig i benet, alla dagar ser likadana ut, och bara mamma duger, men samtidigt är det ju den finaste belöningen man kan få! Tänk att någon är så beroende av mig, litar på mig så fullständigt och att jag inger sån trygghet att min frånvaro orsakar tårar, och min närvaro skapar lugn.

Ja som ni kanske hör så är detta mitt största huvudbry för tillfället. Varför jag stressar upp mig sju månader på förhand, kanske ni undrar? Nå det är ju nämligen så att här i vår hemkommun ska dagvårdsansökningarna för hösten vara inlämnade om ungefär en månad. Vilket alltså innebär att om fyra veckor borde jag kunna svara på frågorna i början på inlägget. Och i skrivande stund kan jag det verkligen inte! Men kanske det klarnar ännu.. Får väl bara bestämma om jag ska följa hjärtat eller hjärnan i det här fallet.

Älskade, älskade barn, det bästa jag har och det allra viktigaste jag gör <3