12 juli 2018

"Man borde ju inte klaga, men..."

Hej på er i värmeböljan! Long time no hear, kan vi väl säga. Har inte känt för att blogga på en tid, men just idag kliade det lite i fingrarna, så jag tänkte passa på och skriva "några" (hahaha!) rader så länge lilltjejen tupplurar här bredvid.

Vädret visar sig från sin allra bästa sida, och jag skjutsas tillbaks i tiden till sommaren 2014. Min allra första semester, och fyra veckor av strandhäng, glassätande, kompisträffar, kvällsturer med cykeln, och bara sköna, lata dagar. I år blir det väl inte så mycket strandhäng åtminstone, då Eleonore nog är lite för liten för att ha med sig ännu. Hon är heller inget stort fan av värmen (påminner om sin mor på det viset..), så vi håller oss nog för det mesta inomhus. Fläkten har vi släpat upp från förrådet för att överhuvudtaget kunna leva i vår lilla lya. Tack och lov kommer solen runt balkonghörnet först vid 17-tiden, så det är bara kvällarna som blir olidliga här inne. Nu börjar jag nog faktiskt längta till något större, och egen gräsmatta att ligga på... Men allt har ju sin tid! Man ska ju inte klaga när vi äntligen fått värme i vårt land, men jag fattar inte varför det inte kan vara "mittemellan-väder". Endera plus tio med regn och blåst, eller så nästan trettio grader och inte en vindpust i sikte. Hohh! Som jag sagt tidigare, jag älskar solen, men klarar inte av värmen...

Jag tänker faktiskt inte skriva några långa haranger om vad vi haft för oss sen jag senast uppdaterade. Men i korthet har vi nog njutit av sommaren bara; levt villaliv, träffat kompisar, varit på Tuuri-premiärresa med lillan... Sånt. Sebastian är också ledig den här veckan och nästa, så vi försöker hitta på lite ett och annat när han nu en gång är hemma på dagarna. Har egentligen inga stora planer för resten av månaden, och skönt är ju det. Dock börjar det klia i cykelmusklerna för min del, så bara det blir lite svalare om kvällarna ska jag nog ta och gräva fram min trotjänare ur sin vintervila. Älskar nämligen cykelturer i sommarsolnedgång!

Här kommer några bilder från veckor som gått:

 Mary Kay "balkongspa" passade bra i regnigt väder.
 Tuuri-resan gick utmärkt, och premiärbesökaren satt snällt bara och tittade omkring sig, när hon inte sov.
 En som för det mesta ligger på mage nuförtiden. Det kunde man ju inte ha trott för en månad sen, när hon h-a-t-a-d-e magläge! Nu är dock frustrationen stor när hon inte kommer sig framåt... Snart kanske!
 Om man blir sugen på glass men försöker vara hälsosam: Smoothiebowl. Smakar precis som sorbet!
 Har också hunnit med en picknick i Hällnäs tillsammans med "Picknick mamas"-gänget.
Hälsade på Madde och Saga en eftermiddag.
 Madde bjöd på supersmarrig tacopaj med sallad...
... och jag hade köpt glass, jordgubbar och Omar-munkar till kaffet.
 Eleonore gymmade...
 ... och Saga busade.
 En som hittat sina fötter de senaste veckorna.
 Åkte ut till Långön och mina föräldrars villa ett dygn. Så skönt med villaliv!
 Sebastian fiskade medan jag lapade lite sol.
 På besök hos svärisarna i Kimo, när de hade Sverige-främmande.
 Tjejträff med "Tjängan". Madde hade gjort en sån härlig sommartårta åt oss!
Massa annat gott blev vi också bjudna på, medan samtalsämnena avlöste varann.
 Utegym för Elle denna gång!
 Jag har försökt ta mig på vagnpromenader, men när det varit hett har vi nog hoppat över. Så härlig årstid att vara mammaledig, det må jag då säga!
 Har också börjat läsa igen. Saknade verkligen det i mitt liv! Dock blir det ju inte så ofta..
Sebastian arrangerade denna bild. Behöver väl inte säga mer än så... haha!

28 juni 2018

Midsommarhelgen

Vår midsommarhelg blev i år väldigt annorlunda i jämförelse med tidigare år. Nu har vi ju en liten en att anpassa oss efter, och det är inte så "bara bara" att spontant åka iväg nånstans och vara hur länge som helst. Vi passade alltså på allt som hette kompisumgänge i år (eller nåja, på hemvägen från Nykarleby åkte vi faktiskt och hälsade på några ur Kimogänget på en villa) och firade helgen med våra familjer i stället. Och det var ju hur skönt som helst! Tänkte säga att undrar när jag senast skulle ha firat midsommar utan att ha krapula nån av dagarna, men det gjorde jag ju förra året.. Då hade vi ju nämligen dagen före midsommarafton fått veta att vi ska bli föräldrar till vintern! Otroligt vad tiden går, det känns ju som om det var igår...


Vi började i varje fall helgen med att åka ut till svärföräldrarnas villa på torsdag kväll. Umgicks, åt god grillad mat, badade badtunna och bastu, samt spelade lite kort. Vädret var dåligt och vi hade redan innan vi åkte iväg beslutat oss för att sova över för att inte behöva stressa. Det blev alltså Eleonores första övernattning nån annanstans än hemma. Och vet ni, det gick riktigt bra! Hon somnade vid 21-tiden och vaknade första gången vid 5. Dock kan jag inte säga att föräldrarna sov speciellt gott, då vi alla tre delade på en 140 centimeters säng.. Men allt går ju en natt! På fredag morgon när vi vaknade var det riktigt ruskväder, och vi funderade en stund på om vi överhuvudtaget skulle komma oss bort från holmen. Dock lättade det vid tolvtiden, och vi passade på att åka hem en sväng och packa om väskorna, baka paj och vila lite.

Mamma hade gjort supersmarrigt kött och en varm potatissallad. Tio poäng åt maten!

Självaste midsommarafton firade vi då ute på Långön vid min familjs villa. Vi hittade en lucka i det dåliga vädret vid fyratiden, och lyckades komma oss ut med båten utan att ens bli våta! Kvällen gick sen i ungefär samma tecken som kvällen innan: Mat, umgänge, bastubad och spelande. Vi fick husera i bastukammaren, och mamma hade köpt en resesäng åt Eleonore. Alltså sov vi betydligt bättre denna natt! Lite råkallt blev det på morgonen, men det var bara mysigt att sätta igång en brasa och göra lite morgonrutiner. På eftermiddagen dök min mommo och moffa samt mina mostrar med familjer upp, och vi fikade och umgicks en stund, tills det var dags för Sebastian, mig och lillan att åka hem igen. På lördag var det minsann skönt att bara sitta hemma och göra ingenting ska jag säga er! Intensivt men roligt med midsommar.

Intressant att titta på "Skäri-TV", dvs. ut genom stora fönstret i vardagsrummet.
 Roligt att busa med moffa!
 Jag hade gjort kycklingpaj, som vi åt med lite överbliven sallad.
Bus med "gammelmoster" Cat!
 Min mommo gjorde en sån fin blomsterkrans åt Elle.
 I gammelmoffas...
... och gammelmommos famn var det bra att vara.

27 juni 2018

Livet, sjukdomar och bloggens existens

Hej på er! Här blev det tyst några dagar igen, helt medvetet. Det är nämligen så att jag lite funderar på den här bloggens fortsatta existens. Många brukar ju ta en sommarpaus för att hinna njuta av livet under sommaren, i stället för att sitta inomhus och blogga. För mig känns det, och har redan en längre tid känts, som om den här bloggen inte ger mig så värst mycket längre. Det är bara en press att uppdatera, sätta tid på att skriva några haranger här och där, som ingen sen ändå bryr sig om. Från tidernas begynnelse (nästa år har jag bloggar i 10 år!!!) har jag ju sagt att jag skriver för min egen skull, och visst är det så. Det är lite som en dagbok för mig, plitar ner några rader om mitt liv några gånger i veckan, för att sedan kunna blicka tillbaks och minnas åren som gått.

Egentligen var det redan våren 2016, då mitt liv gjorde en totalomvändning, som jag kände att bloggen inte längre fick den kärlek den förtjänade. Efter USA-resan den sommaren var jag så trött på allt som hette blogg och bilder (uppdaterade konstant i 5 veckor), att jag successivt började trappa ner. Det har varit svackor då jag seriöst funderat på att sluta, men sen har det kommit några toppar med motivation, och jag har fortsatt som vanligt, utan press att leverera. Nu igen känner jag lite att jag kört fast. Prioriterar hellre umgänge med dottern och familj, vänner osv., än att skriva här. Till oc med hushållsarbete går före! För det är ändå ingen annan än jag som har glädje av det som skrivs här, åtminstone känns det så. Behövde väl kanske bara lätta lite på hjärtat nu, så ska vi se hur framtiden för den här bloggen blir. Åtminstone vet ni hur det ligger till!

 Liten som redan blivit så stor. Vart tar tiden vägen?

Sen senaste uppdatering har det väl egentligen inte hänt så mycket, förutom i midsommarhelgen då. Det ska jag nog ta och skriva ett eget inlägg om, så inte detta blir så långt. Men jag har t.ex. blivit förkyld, och igår var jag så dålig att jag helst hade lagt mig ner och dött. Vaknade redan vid fyratiden på morgonen av otroligt ont i magen. Fick springa på vessan flera gånger ända fram till mitt i dagen ungefär. Mådde illa resten av dagen, och fick knappt i mig något. Förutom förkylningen kände jag också att jag blev alldeles hängig, och på kvällen hade jag stegring. Låg ungefär bara och sov, och försökte plåga mig igenom amning och lite underhållning åt dottern. Sebastian fick nog sköta så gott som hela kvällen.. Efter en god natts sömn (lillan sov mellan 20:15 och 6 utan att vakna!) känner jag mig betydligt kryare idag, bara lite snörvlig. Kom mig till och med på en kort vagnpromenad! Så vi ska hoppas att det bara var något opassligt jag ätit... Jag ska nämligen ha Mary Kay-hudvårdsklass i morgon kväll, och håller på och ställer till med både bakning och städning inför det. Har alltså inte tid att vara lika däckad som igår!

 En kort promenad längs Banvallen i Nykarleby...
 ... i väntan på lunch med Jozze vid Tullmagasinet förra veckan. Tyvärr var det lite blåsigt, så vi förflyttade oss till torget där vi åt glass!
 Jag försöker lära Eleonore att intressera sig för böcker. Det går väl sådär...
 Fick feelis och gjorde pancakes till frukost på söndag.
 Det är väl okej att dricka ett glas vin på balkongen på en söndag? Jag har ju ändå "semester"...
 Nu har hon äntligen fått till det med svängningarna, och svänger från rygg till mage, och rullar sen tillbaks. Roligt!
 Köpte solglasögon. Konstaterade att de nog är rätt stora ännu... Coolaste babyn i byn!

24 juni 2018

10 saker jag lärt mig sen jag blev mamma

1. Sömn är överskattat. I fyra månader nu har jag mer eller mindre sovit 2-4 timmar i streck. Man skulle ju tro att en människa går sönder när hon inte får sova längre än så, men på något vis går det ändå. Visst är jag trött, men ändå inte så att jag inte skulle klara mig. Skulle gärna ta en tupplur under dagen, men i verkligheten hinner jag sällan. Och klarar mig bra ändå! Kanske har det att göra med alla mammahormoner, men man klarar sig faktiskt på betydligt mindre sömn än man skulle tro.

2. Man kan göra ganska mycket med bara en hand. Vi vet ju från tidigare att kvinnor är duktiga på att multitaska, men sen jag blev mamma har det blivit väldigt tydligt. Har lärt mig att göra massor med bara en hand, då jag ofta har en bebis hängande över axeln eller sittandes i famnen. Äta, plocka disk, hänga kläder, handla och laga mat är bara några av sakerna jag numera kan göra med endast en hand ledig.

3. Mammor utvecklar superhörsel. Jag har alltid haft lätt att vakna för konstiga ljud i natten, och av första pipet på alarmet på morgonen. Men sen jag blev mamma hör jag varenda litet grymt och gny och varje spark som babyn gör på natten. Vet också ganska precis på ljuden om hon klarar sig en stund eller om det är fem före till gråt. Detta är ju förstås på gott och ont, då jag kunde sova men i stället ligger och lyssnar vad dottern trixar på med i sömnen.

4. Att känna igen olika gråt eller kroppsspråk. De flesta nyblivna föräldrar känner nog igen frustrationen i att inte veta vad babyn vill eller menar. Det tog nog flera veckor av huvudskrapande och hjälplös gråt för mig innan jag började förstå vad dottern ville när hon gjorde på ett visst sätt. Snart fyra månader senare är det nog väldigt sällan jag inte vet vad dottern gråter åt, eller varför hon är kinkig. Är det inte hunger, knip i magen eller uttråkning, så är hon trött eller frustrerad över något. Ser också på kroppsspråket om hon börjar bli hungrig, trött eller om något är skrämmande. Och visst är det tacksamt när man kan börja förutsäga lite!

5. Skiter numera i hur jag själv ser ut. Jag äger två amningstoppar, vilka jag oftast går omkring med i tid och otid. Ska jag nånstans drar jag en kofta eller lös tröja över, så det är enkelt att amma. Är toppen nytvättad tar det oftast femton minuter så är den nedklottad med mjölk, men det stör mig inte, åtminstone inte hemma eller bland familjen. Mina ögonbryn är oftast oplockade och smink minns jag knappt hur man använder. Torrschampo och hårband är mina bästa vänner, då jag inte prioriterar eller hinner med duschen lika ofta som förr. Med bra tur hinner jag både borsta håret och tänderna innan det är eftermiddag, och träning och hälsosamma levnadsvanor är så långt ner på prioriteringslistan att det nästan är skrattretande.

6. Äter om möjligt ännu snabbare än förr. Jag har alltid varit en snabbätare, det vill säga jag slevar snabbt i mig maten och fortsätter sen med annat. Mycket av denna ovana kommer nog från mitt jobb på dagis, där man alltid ska passa upp någon när man själv sitter och äter. Nu när jag är hemma med lillfröken om dagarna vet jag ungefär hur långa luckor jag har där jag själv hinner tillverka och få i mig något ätbart. Men alla gånger lyckas det inte, och då får jag helt enkelt göra som i punkt 2. Hursomhelst, så äter jag snabbt och hinner sällan sitta och njuta av det som bjuds på nuförtiden.

7. Att vara tidseffektiv. Kommer dottern att sova en halvtimme eller tre? Vad har jag på "to do"-listan idag? På femton minuter kan jag ha hunnit slänga i mig frukost, bädda sängen, klä på barnet, mig själv och packa skötväskan. Har jag nyligen matat vet jag ungefär hur lång tid jag har på mig att förbereda maten eller hänga tvätten så länge hon är nöjd i gymmet eller babysittern. När sambon och jag kollar tv på kvällarna brukar jag ta fram bröstpumpen och fixa följande dags flaska, skötväskan kan jag packa på kvällen om vi ska nånstans följande morgon, och har jag tid att blogga nån eftermiddag så tidsinställer jag ofta flera inlägg till kommande dagar.

8. Får sätta mig själv i andra hand. Alla säger ju att sen man får barn så får man sätta sig själv i andra hand, och visst är det sant. Barnet blir livets centrum och styr hela livet och vardagen. Visst kan jag ganska långt styra när jag vill duscha, äta, handla eller gå på en promenad, men i verkligheten är det nog dotterns mat- och sovrutiner som avgör när eller hur något går till hädanefter.

9. Nyfödda har ingen mat och sovklocka. Det var en stor omställning och prövning för mig i början, rutinmänniska som jag är, när jag insåg att jag inte kan bestämma när barnet är hungrigt eller ska sova. Till att börja med hade hon ju överhuvudtaget inga rutiner, utan dagen bara blev som den blev. Numera kan jag ganska exakt säga när hon behöver mat och sömn, och det går till och med att dra ut på tiderna lite bara man vet vilka knep man ska använda. Men som sagt, första tiden var väldigt jobbig och det kändes som om jag aldrig skulle få nån egen tid mera.

10. Att vara mamma är svårt, men alla dagar värt det. Det svänger hela livet på kant att bli mamma, och ingen dag är den andra lik. Det kan vara tråkigt att sitta hemma hela dagarna, det tär på krafterna att inte sova ordentligt på flera veckor, månader eller till och med år. Det är inte så roligt alla dagar att sitta i det där soffhörnet med bröstet framme flera timmar om dagen. Man har varken tid eller orka att hålla hemmet eller sig själv lika representativa som förut, och det prövar definitivt parförhållandet att ha en liten "boss" hemma. Man kanske inte hinner eller kan träffa och umgås med sina vänner som tidigare, kroppen ser annorlunda ut, och dagen när man har massor att göra så bara skriker ungen och ska vara i famnen. Mammalivet är ingen dans på rosor, men jag skulle aldrig byta ut det. Att varje morgon mötas av ett stort leende, ett skratt, en kram. Att ha det där bandet med en annan människa på ett vis som inte går att beskriva, utan måste upplevas. Att stå och stirra på det sovande barnet och komma på sig själv med att sakna det lilla livet, vänta på att få borra in sig i håret och hålla den mjuka lilla handen. Det är det bästa här i livet, har jag lärt mig.

20 juni 2018

Ett foto i timmen 19/6

Igår passade jag på att dokumentera vår dag, för att kunna skapa ett "ett foto i timmen"-inlägg åt er. Senast jag gjorde det var i april, det kan ni läsa om här. Konstaterar att våra rutiner nog ändrat lite sen dess.. Men vad är väl bättre än lite förändring i den annars så tråkiga vardagen? Häng med en helt vanlig dag hemma med mig och lillan!

8:15 Godmorgon! Nu är det dags att stiga upp, tyckte dottern. Mamman hade gärna sovit en timme till... 
9:15 Barnet fick mat först, och sen var det min tur! Fil med banan och müsli, juice samt två Reissumies-smörgåsar med ost, kalkon och gurka blev det.
10:15 Eleonore tog en 45 minuters tupplur, så jag passade på att vika tvätt och scrolla genom sociala medier en stund.
11:15 Vi övar på magläge! Snart kan hon svänga sig själv från rygg till mage, det är inte alls långt ifrån nu... Från mage till rygg kan hon svänga med hjälp av en liten liten knuff i sidan.
12:15 Bokpremiär för lilltjejen!
13:15 Till butiken för att plocka upp en halv påse förnödenheter, och sen en sväng "runt kvarteret" för att få Eleonore att somna.
14:15 Barnet sover, mamman äter lunch. Denna dag blev det en tacosallad från Fresh!
15:15 Barnet sover fortfarande ute på balkongen, och mamman bakar pecannötpaj och vilar på soffan.
16:15 Eleonore inne på tredje timmen sömn ute i vagnen! Tio minuter efter att jag knäppt bilden vaknade hon.
17:15 Sambon kom hem och jag fixade ihop en snabb middag bestående av kyckling i currysås, serverat med fullkornsris och körsbärstomat.
18:15 Hela familjen samlad på soffan framför Fixer Upper. Pappan i huset var väl kanske inte så intresserad men...
19:15 Smakade en bit av pecannötpajen medan dottern tog en kort 15 minuters tupplur.
20:15 Nybadad och redo för natten!
21:15 Barnet somnade och föräldrarna fick tv-tajm innan läggdags.
22:15 Go'natt! (dock tog det nog över en timme ännu innan jag somnade..)