Inte riktigt enligt schemat

Det finns dagar då det inte riktigt går som man tänkt sig. Dagar då man får släppa allt man har i händerna och bara rusa iväg åt ett annat håll. Dagar då det inte blir som man vill, men går ganska bra ändå. Att kompromissa med sina egna planer, tror jag det kallas. Och idag var precis en sån dag.

Cyklade olyckligt vetande iväg mot jobbet strax före åtta i morse. Donade på med än det ena, än det andra, och fick dagen att gå. Efter vilan fick jag ett telefonsamtal - sambon var vid HVC och skulle ta taxi till Vasa centralsjukhus. Orsaken? Ett knä som troligen var söndersprucket. Jag fixade jobbdagen klar, planerade och var hemma ungefär vid fyra. Försökte ringa flera gånger och fråga hur det hade gått. Kom bara till telefonsvararen. Nå, jag tänkte att han hör väl av sig om det är nåt, och satte igång med matlagning. Telefonsamtalet kom just innan jag satte purjolöken att fräsa i kastrullen. Bara att knäppa av allt, slänga in varorna tillbaks i kylskåpet, hoppa i kläderna och bila iväg till Vasa. Klockan var ungefär halv fem.

Vid sjukhuset hade de konstaterat att knät inte hade några frakturer utan det hade nog bara sträckt sig på nåt konstigt vis. Så vi svängde in via Apoteket och hämtade ganska tuffa värkmediciner, och så hoppade sambon in i bilen med kryckorna under armarna. Jag var hungrig och trött, han hade inte ätit på nästan 12 timmar. Beslutet? Svängde in via Smith's Burgers i Smedsby. Klockan var vid dethär laget 18. Åt med god aptit och brände sen av hemåt. Sambon kom sig tillslut upp för trapporna (får se när han kommer sig ner nästa gång!) och jag fick snabbt hoppa i mina zumbakläder och bila vidare till Pensala. Tror klockan var 19:02 när jag hade på mig skorna och stod redo att skaka loss.

Så fast det inte alltid blir som man tänkt sig kan dagen lyckas ganska bra ändå. Nu har jag ätit lite hallon-blåbärskvarg (åh så gott med egenplockade bär!) och matat i sambon lösgodis. Film står på agendan som näst! Tror jag ska koka mig en varm kopp te till det...

Hejtå!