Just nu är jag inne på fjärde veckan med förkylning. Som jag redan tidigare berättat så är jag både frustrerad och lättad. Frustrerad för att jag blev sjuk genast efter resan, och inte kunde komma igång med träningen igen. Lättad, för att jag faktiskt har tid att vila och göra ingenting. Ofrivilligt blev det alltså en low-period för mig nu, när jag tar det lugnt och äter lite som jag tycker. Och fast det känns helt korkat att stoppa i mig ett kex eller en kinuskimunk när jag vill så är det samtidigt lite befriande. Visst, jag vet att det inte håller i längden, och visst, jag vet att det är ett tecken på att jag gått tillbaka till gamla mönster från min livsstilsförändring. Men hela mitt liv har jag fått kämpa med maten, och troligen kommer jag få göra det tills dagen jag dör. Skillnaden nu är att jag inte hatar mig själv för att jag tillåter mig "förfalla". Jag unnar mig själv en sånhär period just nu, så jag ska få nya krafter att ta itu med både träning och kost så fort jag blir helt frisk. Det har hänt förr, vet ni, att jag haft en riktigt dålig period, men sen kommit tillbaka stronger than ever. Ta nu t.ex. året 2008. Åt som, ursäkta språket, ett jävla as i början på året. Åt varenda bulle jag hittade och rörde inte på mig ett skit. Svällde som en elefant och gick upp 10 kg på bara några månader. Sen blev jag trött på livet och mig själv, tog mig i kragen med gottandet och vägde ett halvår senare 22 kg mindre.
Träningen har aldrig varit ett problem för mig, det vet ni. Det kommer helt naturligt på nåt vis. Ja, det är skönt att bara ligga hemma på soffan, men nej, det får mig inte att må bra, jag blir inte pigg och fylld med energi av det, snarare tvärtom. Så hur skönt jag än tycker det är att äta stora portioner med pasta och trycka i mig drömtårta på soffan så längtar jag efter att bli FRISK. Frisk så jag kan ta min matdagbok på allvar igen. Frisk så jag kan traska uppför den bekanta lokalbacken och köra ett sjuhelvetes pass, som får mig att må så bra i både kropp och knopp efteråt. Vila och latmaskdagar i all sin ära, men nu fan börjar jag nog sakna gymmet!
Snart, kära vänner, snart får ni se mina jobbiga gym-uppdateringar igen! Ska bara vila lite till först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar