Självständighetsdagen

Som så många andra i vårt avlånga land så är självständighetsdagen helgad åt pepparkaksbakning. Det har vi gjort så länge jag kan minnas i min familj. Kanske vi till och med har bakat varenda år så länge jag levt, på just självständighetsdagen? I varje fall så brukar vi samlas en liten trupp tappra bagare. Mamma, jag och Kati representerar kvinnorna ur vår familj, och sen brukar min moster Catarina och hennes familj vara med också. Något år har till och med moster Tiina med familj förgyllt bakandet.

I år var inget undantag, utan vi samlades hemma i Jutas i söndags med en liten skara. Julmusik i bakgrunden och så satte vi igång! Mamma hade sedvanligt gjort fem satser pepparkaksdeg som vi avverkade på några timmar. Och den där degen alltså, så himla goood! Ni skulle bara veta hur upprörd min mage var på söndag kväll och måndag morgon... Nytt för i år var att jag och mamma delade på kavlandet, annars brukar det mest bara vara hon som kavlar, och vi andra hjälper till på olika vis. Nå, får se om jag får äran flera år.. Det gick tydligen för fort! Och degen tog slut för snabbt! Och pepparkakorna blev för tjocka... JAJA. Goda blev de i varje fall! Och runt femhundra blev det, så det räcker nog, och blir eventuellt över.

En annan tradition är att vi äter nötköttsoppa till lunch mitt i bakandet. Så även i år. Och vet ni, det är så himla gott! Och enkelt. Sen ska det vara två knäckebröd med ost till. Mm-mmh! Tyvärr hade jag ju inte lyckats få nån bild på soppan, den var så god så den försvann i ett huj..

 Pappa och Kati fick agera potatisskalare och soppmakare!

 Moster var ugnsvakt.

 Undrar om den här dalahästen är på väg hem efter ett krogbesök eller..? Såsom han släpar benen efter sig...

YUMMIE!