Mitt bästa barndomsminne

Först nu när jag rotar igenom utkastet här på bloggen lägger jag märke till att jag fortfarande har en obesvarad fråga från frågestunden jag ordnade medan vi åkte till London och Dublin. OOOPS. Frågan ställdes av MX, och lyder som följande: "Vad är ditt bästa barndomsminne som du kommer ihåg?"

För det första får jag väl börja med att informera er om att jag har väldigt många och starka minnen från när jag var liten. Vågar nästan påstå att jag minns så gott som allt som hänt efter att jag fyllt fyra år. För det andra måste jag säga att jag är otroligt tacksam att jag växt upp i den by som jag gjort, och haft de barndomsvänner jag haft. Att växa upp på landet, med grusvägar, ängar och kossor som granne, det kan nog inte finnas nåt värdefullare. 

Minns speciellt somrarna i min barndom, de verkade pågå i evigheter, och det var alltid vackert väder. Eller hur? Dagarna spenderade jag till största delen med grannarna, tvillingflickorna Linda & Marie (fyra år äldre än mig), samt deras två år yngre bror André. Vi var så gott som oskiljaktiga i många, många år. Linda och Marie var mina första vänner, och under en lång tid också mina förebilder. Har nog lärt mig mycket om livet av dem, både bra och dåliga saker, haha! Om jag ska berätta om allt vi gjorde blir dethär en hel roman, och det var väl ändå inte meningen. Men sådär kort kan vi väl summera att de flesta av mina bästa barndomsminnen har jag skapat tillsammans med dem. 

Varje år när sommarlovet började brukade vi t.ex. ha en picknick i grannbonden Åkes kohage. Och i dendär kohagen, där hände det minsann grejer! När kossorna kom ut på grönbete för sommaren brukade vi alltid gå in i hagen och hälsa på dem. Ibland gick det riktigt bra, som när vi tog våra hästsaker och borstade kossorna riktigt fina. Andra gånger gick det kanske inte så bra, som när vi retade kossorna och det slutade med att vi fick springa för livet och hoppa över taggtråden för att inte bli ihjälstångade. Sen brukade det alltid finnas måsungar i kohagen om somrarna också. Vi utrustade oss med cykelhjälmar och gick för att inspektera om äggen blivit till små måsungar ännu. Varför cykelhjälmar kanske ni undrar? Jo, de behövdes verkligen, för måsmamman var inte speciellt förtjust i oss...

Andra fina minnen finns det förstås också, som exempelvis när vi cyklade över hängbron för att pyssla om de små hästarna som var på hingstbete, eller när vi gjorde en av våra otaliga dagsfärder ut till skogen bakom mitt hus, när vi lekte häst, när vi gjorde ett "klubbhus" uppe på grannarnas stallsvind, när vi lekte i lekstugan hemma hos mig och vägrade städa undan... Det finns så mycket fint att tänka tillbaka på. Och jag är så glad att jag fått växa upp just där i Jutas, med de bästa barndomsvännerna. Det är värdefullt för mig!