Antagligen har jag redan svarat på denna fråga i något skede, kanske under nån frågestund eller så, men ni vet, man kan ju alltid ändra sig, eller sen kommer man på något nytt. Så om vi tänker oss 10 år framåt i mitt liv... Då är jag 34 år gammal. Om vi förmodar att jag ännu är tillsammans med Kalle så har vi ganska snart varit tillsammans i sexton(!) år. Under den tiden ska vi väl hoppas att vi hunnit förlova oss, gifta oss, flytta in i ett egnahemshus och skaffa några barn. Kanske har vi till och med tagit oss tiden att köpa hund. Åkt på många resor tillsammans. Gissar att vi bor i Oravais, och hoppas att det är i huset vi själva har byggt. Vi har väl kanske två barn, och vid dethär laget kan vi väl bara hoppas att de småningom går ut lågstadiet (för om de fortfarande går på dagis så då vet jag inte...).
Det är ju supersvårt att föreställa sig hur saker ser ut om fem, tio år nu när man faktiskt är vuxen på riktigt. Tyckte det var mycket lättare förr, säg nu redan i högstadiet, att fantisera om hur livet skulle se ut vid 25. Där och då trodde jag att när jag är 25 är jag både gift, har hus och åtminstone ett barn. HAHA! Tänk så fel det kan gå... Men sen vet ni ju hur jag känner angående denhär saken. Så nu har jag sagt åt Kalle att under året jag är 25 ska åtminstone en av de sakerna ha inträffat (påbörjat husbygge/graviditet/bröllop). Stackaren fick panik i ögonen och påstod att jag sätter för stor press på honom. Mitt svar var att han har haft sex år på sig och det är nog bäst han sätter lite fart på nu, för jag tänker inte vänta sex år till på ingenting.
Men sådär för att vara lite positiv så har jag ju nog gjort och sett en hel del redan i mitt liv, och jag är absolut inte bitter på livet. Har lite lejdon på hur långsamt det går bara. Men det kommer väl en tid när jag uppskattar det också! 14-åriga Mimmi hade nog knappast trott att hon tio år senare skulle bo i Oravais, och vara nöjd med det. Hon trodde nog knappast att hon skulle ha bytt ut ridande mot varmansrally. Och allra minst skulle hon ha trott att de vänner hon hade då, kanske inte var så stor del av hennes liv nu, medan de mest otippade vännerna nu skulle vara de som stod henne närmast. Tänk vad livet är bra ändå, man vet aldrig vad som händer!
Här har ni mig och Janica på villaavslutning 2005, alltså exakt tio år sen! Åtminstone en av oss har ju förlovat sig, fått ett barn och blivit gravid med nr 2, samt påbörjat husbygge på den tiden. Kanske om tio år till är jag på lika god väg, haha! (och ja, vi fick dricka varsin cider och shot på villan fast vi bara var 14 och 15 år gamla)
Oj du milde... Hhaahahah, 10 år sen! Å ja använder tillåme hande jackon än :D
SvaraRadera