Jag vet inte hur det är med er, men åtminstone när jag blir arg/ledsen/nervös/stressad/irriterad/fundersam, så behöver jag "vilseleda" mig själv genom att sysselsätta mig med något jag tycker om. En sak jag märkt att alltid funkar är att plocka och städa undan. Vet inte varför det lugnar ner mig när negativa känslor väller upp, men på något vis är det som om jag behöver ha nåt att ta i händerna för att inte låta känslorna ta över. Så ifall jag börjar diska och städa undan pantar på hemmafest vet ni att nu är det nog antagligen bäst för er att packa ihop och åka hem. HAHA! Nä men, skämtåsido...
En annan sak som alltid fungerat som avstressare för mig är bakning. Som ni kanske vet så älskar jag att baka, har ju till och med utbildning inom bakande. Skulle jag själv få välja skulle jag nog baka mycket oftare än vad jag gör. Gärna varje dag! Det är så himla avkopplande tycker jag, att bara stå där i köket och rådda på med olika ingredienser, och sen se och framförallt smaka på slutresultatet. Där har vi väl mitt största problem, älskar inte bara att baka utan också att äta det jag bakat. Och det är därför jag inte bakar så ofta! För här i hushållet är det bara jag som äter bulla och annat gott...
Att träna funkar också alltid. Då vet jag att jag får en liten eller längre stund för mig själv. Bara jag och mina tankar, mina egna intressen. En timme på gymmet är guld på vardagskvällarna, och det finns inte mycket som toppar att sätta sig på hästryggen en söndagseftermiddag och tänka igenom allt som hänt den gångna veckan, och fantisera om kommande vecka. Eller min nya favorit, att cykla de sju kilometrarna till jobbet. Hinner ställa in mig på jobbdagen, och sen när jag cyklar hem igen får jag "stänga av". Dessutom med bra musik i öronen och solen i ögonen. Kan inte bli mycket bättre än så, eller?
Jo, för den fjärde, och kanske bästa avstressaren för mig är att gå på långa promenader med goda vänner. Kilometrar och timmar bara flyger iväg när vi traskar längs vägarna. Ibland kan det kännas som om jag inte har något att säga när jag håller på och hoppar i promenadkläderna, men efteråt är jag helt torr i halsen efter allt pratande. En riktig klassiker är nog när jag och Louise ska gå ut på en "kort promenad"... Som idag; det regnade, så vi bestämde att det bara blir en kort runda. Plötsligt hade vi pratat bort 1 h 15 minuter och hade 7 kilometer i benen. Helt sådär bara, kändes som 5 minuter. Och sen får vi aldrig färdig pratat under promenaden, utan står under Livsmedelsbron och pratar tills vi båda huttrar och magarna kurrar... Classic. Efteråt känns det som om hela världens bekymmer lyfts från mina axlar. Precis som det ska va!
Louise och Nellie, här från en av sommarens soliga promenader.
Hur är det med er, har ni några sysselsättningar som ni utövar för att koppla bort eller få utlopp för negativa tankar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar