10 augusti 2015

Taking steps is easy, standing still is hard

Vet ni känslan när hälften av ens kompisar är gravida, ska gifta sig eller håller på och bygger hus? Och själv står man och stampar i samma gamla grop, år ut och år in. Aldrig på väg framåt, bara frusen i tiden, nötande på i samma hjulspår. Jag är ung och har all tid i världen, det är inte bråttom nånstans, det som händer händer, man ska vänta tills det känns rätt, lalala, jag har hört alla gamla visor tusen gånger åter. Men vet ni, jag har börjat tröttna. Jag är trött på att bara vara glad för alla andras skull, och aldrig för min egen. När är det min tur att vara lycklig, när ska jag komma mig framåt i livet?

I sex år har jag levt med samma man. Vi har blivit klara från skolan. Fått jobb. Flyttat in i en stor lägenhet. Vi har våra rutiner, vi lever vårt gemensamma liv. Men det har inte varit enkelt att komma dit där vi är idag. Vi har inte alltid stått på samma planka, inte alltid pratat samma språk. Det har tagit en lång tid att nå denhär punkten. Och jag tror det är just det som skrämmer mig så mycket. Att jag kanske gått miste om något, under dessa år, när vi hittat dendär gemensamma våglängden. Ni vet, "alla andra" har ju förlovat sig, gått på husvisningar och skaffat hund. Men inte vi. Vi har bara "mårat åpå", kört vårt eget race. Och nä, man behöver inte vara som alla andra. Men vet ni, ibland så måste man få vara det. Ibland måste man få känna att livet tar en ny vändning. Om det då bara handlar om att ringa en släkting om en möjlig hustomt, så är det något. Det är en förändring, ett steg framåt, något nytt.

Att ställas inför nya utmaningar, att konstant röra sig framåt, att ha många bollar i luften, det har jag inga problem med. Men att stå stilla, att bara vänta, det har aldrig varit något för mig.

11 kommentarer:

  1. Amen! Ja hör att vi e liti i sama sits... :)

    SvaraRadera
  2. Förrän ni ens anar e så har ni e framför er, he händer no tå he e så dags. För ett år san fick ja ju panik åv att funder på så stort lån som man behöver för att bygg hus, men nu kom ju allt så plötsligt för 3 månar sen å nu känns allt meir än okey. Sen när ni väl bestämmer er för att köp tomt så ska ni köp e i bådas namn, för annars kan e bli komplicerat om ni ska ha huslån i bådas namn men tomten står i endast ett namn... Ni lär ju er en del av att följ me oss som halder på me bån, hus osv så int ere bara negativt me att vänt ibland :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå he har du rätt i, men känns som om ja har vänta tillräckligt läng nu, åtminstone nan åv demde sakren sku ju kuna bli verklighet inom en int alltför avlägsen framtid... Tack för tipset! He e nog bra faktiskt ti få si liti hur ader väljer att gör, man kan ju få nan idé och ett gott råd på vägen :)

      Radera
  3. Låter verkligen bekant, men samtidigt känner jag stress och panik om jag böri tänk på att man sku behöv förlova se, bygg hus, få barn osv. Vem vet vad man gör om ett år..

    SvaraRadera
    Svar
    1. He har du ju rätt i! Skillnaden e väl kanske att jag har hande "pressin" för att ja har levd i ett förhålland i snart 6 år.. OCH jag har jobb OCH ett bra ställ att bo. Fast kanski int folk säger e rakt ut så känder man att di tänker e. Men egentligen sku man ju int alls bod bry se i vad ader tycker :) lättare sagt än gjort..

      Radera
  4. Känd så igen me :) känd ede läng att ja bara vänta å allt händ fy all adär runt om kring :) men plötsligt fö snart ett år sedan köpt vi hus ilag efter 5 månaders sökas, och idag ha vi komi oss så langt så vi planerar barn :) så ande langa 5 åriga väntan va värt e, mittiallt tå man minst anar e så byri e no händ för en själv å!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. he e väl så att den som väntar på nåt gott.. väntar alltid för länge ;) nämen, man sku väl bara måst lär se att uppskatt he man har just nu, så känns e desto bäter ha dan tå e böri "händ". men he e ju lättare sagt än gjort!

      Radera
  5. Bruka nog få precis hande känslon ibland men ja brukar övertala mej själv att he int e na skillnad vad ader gör, he påverkar itt ho bra vi har e. Å husköp å sånt e ju stora beslut å int na som man bara ska göra "för att e hör till". Så försök att njut av nuet, fö ja tror att man kommer si tillbaka på denhär tiden sedan tå man har huslån, bån osv. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. he har du nog rätt i, för he mesta tänker ja nog bara så att vi kör vårt eget race, å all ader får gör som ti vill.. men samtidigt känder man entå hande stressin å pressin å önskan nanstans langt in. men jo, ibland brukar ja nog faktiskt tänk att oj va skönt egentligen att man bara har se sjölv å sina några hundra euro i utgift per månad att bekymmer se över.. nog lär man väl längt tillbaks ti dehär bekymmerslösa livet enno ;)

      Radera
  6. I know the feeling. Fast e på ett sätt känns bra att ha flytta 500 km söderut för att få en start på karriären, så har ja lagt allt annat på is - igen en gång, o he känns int så kul. Men ibland måst man prioriter, o i vinter prioriterar ja jobb framom livet. Försöker intala me om att ja nog hinner me både hus o ungar senare, men visst stressar e!

    SvaraRadera