Slut på semestrandet

Idag var dagen när alarmet ringde 5:30, jag gnuggade ur ögonen, funderade vad man äter till frukost, vad man sätter på sig och vad i hela friden jag ska ta mig till denhär tiden på dygnet. En timme senare hade jag fått ordning på det mesta, tankat bilen och hittat till Karvsor dagis. Där ska jag nu spendera en vecka innan jag FÅR cykla till mitt eget jobb igen. Visst märktes det att det var sommardagis, olika tanter och barn från olika daghem, lite kaos och inte så mycket planering. Sånt som jag stör mig på. Men det handlar ju om fem dagar så det ska nog gå bra. Trevliga kollegor och en hel drös härliga barn, så veckan kommer nog bara svischa förbi!

Kom hem strax efter två. Har inte gjort så mycket annat än att vattna blommorna på balkongen (stackarna har fått lida pga getinginvasionen) och förbereda lite ätbart. Har som bäst satt igång ugnen och väntar på att få skjutsa in en gratäng bestående av lördagens supersmarriga potatisgratäng gjord av JP, samt lite Årvasskinka. Måste ju bli gott! Efter maten får jag hoppa i bilen och styra kosan norrut. Hade tänkt hinna på en kort ridtur och sen ska vi se om mamma är taggad för zumba. Det är åtminstone jag! Har inte varit på flera veckor nu, och det känns i kroppen. Behöver zumban för rörlighet och kondition, så är det bara. Gymmandet tränar ju helt andra muskler, cyklandet likaså. Önskar verkligen att Studio Z låg lite närmare! Men snart börjar ju Camillas Pensala-zumba igen, så då är åtminstone en dag i veckan räddad. Träning, träning, hur kan man klara sig utan? Fast motivationen och humöret ibland är i botten så är det något helt annat bara jag kommer mig iväg på detdär träningspasset. Så befriande för knopp och kropp!