Den usla fotografen

Alltså jag blir så trött på mig själv. Alltid ser jag till att ha med kameran i väskan, MED minneskort, fulladdad. Alltid tänker jag att "idag ska jag ta många bilder så jag har att se tillbaka på". Aldrig gör jag det. Kameran stannar i väskan, om inte hela kvällen så åtminstone stora delar av den. Och varje gång är jag lika besviken. Jag vill också fylla mina fotomappar och min blogg med fina, härliga bilder. Minnen. Men jag kommer mig aldrig riktigt för att fiska upp kameran och gå omkring och leka paparazzi. Har sagt det förut, och säger det igen, det skulle på något vis kännas mer okej att springa runt och fota folk med systemkamera. Med en liten rosa Canon känns det inte lika seriöst. Dessutom, om jag får erkänna, står jag hellre framför kameran än bakom. Fast jag kanske inte alltid är så fotoskön... Nåja, hursomhelst. Fredagens bilder existerar inte. Igår gick det åtminstone lite bättre. Jag tog nån bild. Resten blev kvar i minnet!

 Grabbarna grus!

 Tossa och jag är alltid lika duktiga på dethär med posering...

 ... eller?!?

 Sara smiilar åpp se!

 "It e ja na kort, he e to som e lang!", sa Sofie 22 år.

 Jag och Sara gjorde ett försök på "söt bild". Lyckades nästan också!

 Nån gång runt klockan halv tre i ett dike nånstans. HAHA.

 Shit happens!

Andreas sov medan vi andra sjöng Bailando i taxin. Perfekt avslutning på en fin helg!