Vi kan kalla det mental uppladdning

Ni kanske undrar hur det känns för en hålla-igång-narkoman och träningstönt att hamna att sitta på soffan i tre veckor? Tja, inte så bra alltså, men faktiskt inte så illa som jag hade trott. Hade ju kommit igång så bra efter höstens fyramånaders gympaus, julätandet och revyövandet, att det nog var som en jäkla spark i magen att bli sjuk -IGEN- och behöva stanna upp livet. Man blir så jävla trött på sig själv alltså. Ingen träning = inga vettiga matvanor, så funkar det tyvärr för mig. Och det syns, alltför bra. Okej, egentligen är det ju inte så farligt med nån ny cellulitgrop här eller där, en extra valk eller sådär.. SAID NO-ONE EVER (eller jo, Carro då men). Nämen jag skoja, huvudsaken är ju att man får må bra och göra det man själv tycker om. Vilket i mitt fall då alltså är att träna, inte ligga hemma på soffan och sucka i flera veckor.

Så vi kan kalla dethär en mental uppladdning inför de kommande månaderna. Jag hade ju redan tidigare gjort en deal med mig själv att jag skulle börja gå mina morgon pw:s i april-maj, för att underlätta lite för bikini-självförtroendet (för här på Årvasbeachen måste man va superläcker, ni vet..). Nu skriver jag ner det så att jag inte kan dra mig ur sen: APRIL - morgon pw 3 dagar i veckan. MAJ - morgon pw 5 dagar i veckan. Och så ser vi då hur nära jag kommer. Bara jag blir helt frisk nu ska jag släpa röven till gymmet och sätta igång. Min kropp behöver lite mer muskler!

3 weeks ago:

 Right now: