I dagens musikinlägg kommer jag till skillnad från tidigare veckor inte enbart fokusera på en artist, utan på flera. Ni vet, vägen till en lyckad musiksmak är kanske inte alltid så rak... Jag kan väl börja med att säga att i slutet av lågstadiet och början på högstadiet kom jag in på det spåret jag närmast håller mig till idag: Rock/metal/hårdrock. Från att ha lyssnat på popidoler och pojkband av olika slag for min musiksmak ganska fort iväg åt ett annat håll. Jag hade väl tröttnat på "sleik me i ööra"-musik...
En av de första artisterna jag fastnade för denhär tiden i livet var den då oerhört populära Avril Lavigne. Hon var sådär passligt upprorisk och rockig i sina texter och sitt sound, och jag lyssnade sönder hennes första skiva "Let Go". Har starka minnen från alla kvällar jag spenderade på andra sidan vägen hemma hos grannarna, lyssnandes på Avril. En av de absolut bästa låtarna (förutom de givna Complicated och Sk8er Boi) på skivan är helt klart I'm With You (video nedan). Andra skivan fastnade jag aldrig lika mycket för, förutom My Happy Ending och Nobody's Home. På tredje skivan var det bara When you're gone som gjorde intryck på mig, men detta var ju förstås lite senare i högstadiet. Osäker på om jag äger en eller två Avril-skivor...
En annan stark kvinna från denhär tiden i mitt liv är helt klart Shakira. Minns att jag köpte Laundry Service-skivan när vi var på Gran Canaria. Jag köpte förstås den spanska versionen, så till skillnad från mina vänner fick jag lära mig de populäraste låtarna på två språk... Låten vi alla minns är ju förstås Whenever, Wherever (video nedan), men visst har Shakira gjort en hel del catchiga låtar sen dess också, Hips Don't Lie, Waka Waka, She Wolf (eller skiv-ulf, som vi kallade den i Yrkes) och La la la till exempel. En av mina senare favoriter är Don't Bother. Måste erkänna att jag aldrig köpte nån annan Shakira-skiva, men att jag alltid skakar rumpa när jag hör nån av hennes låtar idag. Så otroligt speciell röst!
Från Avril och Shakira fortsatte jag på starka kvinnor-temat i musiken (innan jag gav över till herrarna Ville Valo och Toni Kakko, that is). Nästa band som betöd en hel del för mig, en lååång tid framöver, var Nightwish. Måste dock börja med att säga att jag var/är team Tarja, så efter att hon slutade i bandet kan jag inte kalla mig ett fan... Min Nightwish-"karriär" började med Over The Hills and Far Away. Minns ännu klassresan till Ylläs i sexan, vet inte hur många gånger jag repeatade låten på min Walkman... Säkert femtusen. Nu finns det ju då hundra bra låtar att länka här, men för att inte göra det alltför långdraget får ni topp 5, med bästa låten (enligt min mening) i video nedan. 2-5: Sleeping Sun, Dark chest of wonders, The islander och Bless the child. Överlag är skivorna Century child och Once mina storfavoriter.
Ännu finns det ett band med en stark kvinnlig stämma, en av de bästa i världen om ni frågar mig, som jag lyssnade mycket på under denhär tiden i mitt liv: Evanescence. Hade nästan glömt bort bandet tills jag googlade HIM-låtar här för nån vecka sen, och trillade över några Evanescence-godingar. Åh herremintid så nostalgisk jag blev! Vet inte hur många timmar jag satt och lyssnade, drömde mig bakåt i tiden... Dessutom lyckades jag ju hitta en ny favoritlåt, som jag aldrig ens hört förr! Amy Lee har så sjukt bra röst att jag bara vill gråta. Favoriten nedan, annars kan jag varmt rekommendera "klassiker" såsom Bring me to life, Going under och My Immortal (tycker bäst om rock-versionen). Två av mina personliga favoriter är Hello, samt Broken, som är ett samarbete med Seether. Finfina låtar! Rekommenderar att ni lyssnar på Evanescence live också (på Youtube då), det är verkligen en upplevelse.
Och det var kvinnorna jag avverkade innan Ville och Toni. Nästa vecka tror jag ni ska få träffa ett gäng killar istället - killarna som dök upp i samband med att jag träffade min kille Kalle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar