Solförmörkelsedagen

Idag steg jag upp vid halv elva. Fixade lite frukost, rev ur sängkläderna, plockade ur och i diskmaskinen, printade ut vårmötesgrejs, satte igång tvättmaskinen, plockade lite i loppissakerna, vispade ihop en sockerkakssmet och lyssnade på Två bloggare en podd samtidigt. När jag gick runt och vattnade blommorna, fredagen till ära, tyckte jag det blev så konstigt väder ute. Det var som om någon dragit fönstertoning på alla våra fönster, för solen sken ju på blå himmel där ute, inte ett moln i sikte, men ändå blev det sådär konstigt mörkt inomhus. Då slog det mig - det är ju solförmörkelse idag! Gick ut på balkongen för att damma av sängtäckena och kuddarna, och dum som jag var stirrade jag direkt mot solen. Ja, nån slags liten "skiva" kunde jag skymta, innan jag kände mig helt blind. Ingen bra idé att stirra rakt på solen idag, kanske.. Traskade över till Amalia och köpte veckans tulpanknippen. Men, måste nog erkänna att jag börjar bli riktigt förjävligt trött på tulpaner nu! Har köpt hem ett knippe varje fredag sen början på januari ungefär. Och hur jag än försöker så är de fina 2-3 dagar, typ, sen börjar de vissna och blir fula och gula och hängiga. Äh, nästa vecka köper jag nog påsknarcisser istället!

Nu känner jag mig riktigt trött, så tror jag ska slå på en film innan det blir dags att fixa ihop kvällens middag: Rotmos och highland-köttfärsbiffar. Ikväll är det NNSB's Vårmöte vid Kimo UF, men annars har jag inga stora planer. Jag blir så himla förbannad på denhär förkylningen nu, det blir aldrig bättre! Riktigt tung i skallen, och det värker i ansiktet. Janå, ett som är säkert, om jag fortfarande är såhär sjuk på måndag så stegar jag raka vägen in till HVC och kräver dendär röntgen av bihålorna. 99% säker på att jag har bihåleinflammation!