Idag var det en såndär sämre dag på jobbet. En såndär dag då jag blev irriterad för minsta lilla. Var negativ mest hela eftermiddagen. Sur som en citron. Bitterfitta, rent ut sagt. Vet att mitt dåliga humör beror på mitt skick just nu. Sjuk i halsen, hostar, stockad i näsan, huvudvärk osv osv i all oändlighet. Orkar inte med gnäll och skrik och spring. Orkar inte klaga hela tiden. Säga till. Där runt klockan tre var jag så slutkörd att jag kunde ha lagt mig ner och bara sparkat i golvet och gråtit floder. Skulle inte ha orkat med en motgång till. Så obeskrivligt trött. Och det ger mig alltid så dåligt samvete.
Men sen när jag slutade klockan halv fyra och fick sätta mig vid datorn och dokumentera lite (bilder) så kändes det genast bättre. Arbetade genast fram ett litet leende när jag bläddrade genom bilderna för dethär året. Så många fina minnen. Fick dessutom med mig en liten liftare hem, och det sätter alltid guldkant på vardagen. Min lilla liftare kommer att vara saknad, precis som resten av gänget. De retar gallfeber på mig mest hela tiden, men samtidigt är de ett helt underbart gäng. Så tacksam över denhär tiden jag haft, och har, med dem, så obeskrivligt ledsen över att jag måste lämna det. Vet nog också att jag kommer vara saknad. Har hört det mer än en gång. Men vad kan man, livet måste gå vidare, vare sig man vill eller inte. Jag får bara ta vara på denhär sista tiden med dem, mina älskade små mänskor. Till det bittra slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar