Mina tatueringar

Har sett att det cirkulerat en ny "grej" på bloggarna i svenskfinland en tid nu, nämligen att man ska berätta om sina tatueringar. Men vejt ni denhär flickon e jo liti föri sin tid hon! Har ju satt upp både bild och beskrivning på mina tatueringar redan två år tillbaka. Ifall ni missat det (troligen) kan ni läsa om det här. För de som inte orkar trycka på länken ser ni snabbversionen nedan:

Mina fyra!

Ja, fyra tatueringar har jag alltså, gjorda år 2008, 2010, 2011 och 2013. Har alltid tyckt det är snyggt med tatueringar, och speciellt om de har en innebörd, eller tillsammans bildar en större helhet. Själv tvekade jag inte en sekund att tatuera mig. Men har nog under årens lopp hört både ett och annat... Det "bästa" jag nånsin hört är ju nog ändå att "Jaa, jag skulle då aldrig våga tatuera mig på handen, tänk, det syns ju hela tiden! På vissa jobb så får ju inte tatueringar synas, har du tänkt på det?". Man kan ju fråga sig vad personen hade för tankar sen när jag gjorde en tatuering på halsen... Och utbildade mig till barnträdgårdslärare! Jag tänker som så, att om någon inte anställer mig pga mina tatueringar, så är det inte ett jobb jag vill ha. Jag menar, sen när har en människas utseende definierat ens förmåga att utföra ett arbete? Jag är väl en lika bra dagistant fast jag har en sjöhäst på halsen och ett blomornament på handleden?! Okej om jag skulle ha tatuerat in döskallar i hela ansiktet, då fattar jag kanske att de kunde knuffa ner mig på anställningslistan... Men på riktigt, det är år 2015 nu, jag tror vi kommit lite längre än "Jaa härrigud, tänk på ho ede kombär si ut tå do e 80!". Eller vad tycker ni?

Just nu har jag inga planer på fler tatueringar. Men för mig brukar det komma lite sådär spontant, detdär. Får ett infall, och så kör jag. Kan nog erkänna att några av mina fyra tatueringar inte är såna jag skulle göra idag. Hade kanske önskat lite mer betänketid med vissa. Men ångrar absolut ingenting! Mina tatueringar finns på mig, men jag är inte mina tatueringar. Och ifall man ogillar kan man ju alltid titta bort, som åskådare då alltså. För mig är det ju lite svårt... Visst har jag visioner om att tatuera hela sidan av vaden, lite mer på ryggen, kanske nåt på foten och sen förstås på låret. Armarna är jag inte så intresserade av, ej heller att täcka hela partier av kroppen. Men för mig är tatueringar absolut hiss! Vad tycker ni, najs eller bajs med tattoos?