Hemma

Hej på er, och hoppas ni har det bra i värmen! Jag klagar i alla fall inte.. Hade nog prickat in rätt vecka att komma hem minsann, när det blev så här bra väder.

Ja hur känns det att vara hemma då, kanske ni undrar? Skönt, till att börja med. Alla småsaker som jag saknat under resan är så uppskattade nu. Men visst känns det samtidigt lite tråkigt och ledsamt. Slut på allt det roliga, alla äventyr, och tillbaks till vardagen. Men man får ju göra det bästa av situationen. Fixa saker att se framemot, hitta på ovanliga grejer på fritiden.. Ni vet.

Tror det kommer ta en tid innan jag riktigt landat efter den här resan, innan jag på riktigt kan säga hur det var och hur det kändes. Behöver få återgå till vardag och rutiner innan det kan gå hem hos mig, att jag faktiskt varit borta fem veckor, och att jag är hemma nu.

Under tiden får ni gärna fråga om det är något ni undrar över angående min resa, eller om livet överlag. Så ska jag svara enligt bästa förmåga!

Sista dagen i Los Angeles

Man borde väl inte tro på skrönor och rykten och spökhistorier, men visst var det lite spännande att övernatta i ökända f.d. Hotel Cecil... Sov faktiskt inte speciellt bra, väntade bara på att se ett spöke bredvid sängen, eller något annat märkligt. Haha! Lite besviken faktiskt att inget hände, bara i mina drömmar...

Steg upp vid niotiden. Duschade, gjorde mig i ordning, packade väskorna, åt frukost.. Checkade ut, men lämnade väskorna vid hotellet, och begav mig ut på Downtown Los Angeles' gator. Dagens mission var att hitta en tatueringsstudio! Och efter lite sökande hittade jag, på andra försöket, en som hade öppet och var redo att ta emot mig. Berätta min idé, killen ritade ihop det, och så var det bara att sätta igång. Förutom att mitt kort inte funkade och jag inte fick ut några pengar från automaten... Sprang omkring i området en bra stund och sökte en ATM som skulle ge mej mina pengar, men nej. Fick till slut gå tillbaks till hotellet, ta mitt electron-kort ur reservplånboken och ta ut där via. Suck alltså! Grejen är den att i USA använder de mest kreditkort, med betoning på kredit.. Alltså sätter de i princip allt på credit, om man inte specificerar att man vill ha på debit-delen av kortet. Så det som hänt var alltså att jag kommit upp till min kreditsumma, och därför ville inte automaten ge mej några pengar, eftersom det inte går att välja att ta ut på debit. GAH.

Nå, kom mig tillbaks till tatueringsstudion, Tinta Rebelde Custom Tattoos, och fick vänta en stund för att en annan kund hunnit in emellan.. Är det inte typiskt så säg! Tur att jag inte hade bråttom nånstans. Men sen när tatueraren, Ray, väl började på så gick det minsann undan. På ungefär en halvtimme hade jag en sprillans ny tatuering på låret! So excited. Stannade till vid en vietnamesisk restaurang, Blossom, på vägen till hotellet och åt lite lunch. Behövdes verkligen efter förmiddagens stressmoment! På hotellet tog jag ut mina väskor, gjorde lite research om hur jag skulle ta mig till nästa hotell, och gav mig sen iväg. Ska skriva ett skilt inlägg om att ta sig fram i LA i nåt skede, lovar..

Promenerade först cirka 10-15 minuter till en hållplats, där jag fick vänta nästan lika länge på en buss som sen tog mig till en plattform mitt ute på motorvägen, därifrån jag åkte hiss upp till metron. Några stopp med metron och sen var det bara att ta tjuren vid hornen och promenera cirka 1,5 kilometer till hotellet. Varmt var det, och jag hade lejdon på mina väskor. Men fram kom jag till slut, svettig som tusan... Bara att inkvartera sig och börja på med projekt packa om väskorna då! Hade faktiskt sett framemot just det projektet ganska länge, och det kändes så bra när det blev gjort. Tog en snabb dusch och gick sen några kvarter och beställde med mig en pizza till hotellrummet. Så blev det bara middag och musik i sängen då för att trötta ut mig så jag skulle komma mig i säng tidigt och orka upp följande morgon - iväg mot flygfältet 4:05, zzz...

Stay on Main. Riktigt bra hotell, trots alla rykten om stället!

I väntan på min tur...

... lika mycket nervös som uppspelt! Första tatueringen på 3 år.

Och där satt den då, min femte tatuering, och ett minne från denna resa jag gjort. Så nöjd!!!

God wook med ris, grönsaker, räkor och kyckling.

Alla älskar att packa..

Pizza Hawaii från Piara Pizza i Inglewood, rekommenderas om ni är i området..

Tillbaks till LA

Torsdag, och det var dags för mig att säga adjö åt Las Vegas. Tillbaks till Los Angeles och lite mer normal temperatur.. Tog en taxi från hotellet till Greyhound-stationen vid elvatiden. På bussen mellan tolv och halv sex ungefär. Inte mycket intressant att berätta, satt mest och funderade och beundrade landskapen, sov lite.. En paus på McDonald's, annars raka spåret. Sista gången längs vägarna i USA för min del, på vem vet hur länge... Åtminstone är jag säker att jag ska återvända i nåt skede!

Steg av vid Greyhound-stationen och tog buss nummer 60 och kom mig efter en en minuters promenad till mitt hotell, Stay on Main. Ganska bra planerat, om jag själv får säga det! (fast jag inte alls hade kollat var i downtown stället var på förhand). Ni ska förresten inte googla på detta hotell, eller Hotel Cecil som det hette tidigare. Kalla kårar och skräckhistorier. Checkade in i ett hostel-rum med sex sängar, men jag var den enda i rummet. Tog en snabbdusch, googlade lite, hoppade i fräscha kläder och begav mig sen på äventyr - dags för bio!

Tyvärr väntade jag på en buss som inte ens existerade(?), och klockan tickade, så det slutade med att jag fick ta en taxi till biografen. Nå, lite sved det ju att betala 15 dollar för nåt jag kunde ha fått för 1,75, men har man inte tid så.. Kvällens filmval blev Ghostbusters i 3D. Måste säga att jag tyckte det var en riktigt bra film! Fast jag inte hade så stora förväntningar. Popcorn till middag var ju också en hit, hehe.. Fick vänta cirka tjugo minuter på bussen som sen tog mig nästan ända tillbaks till hotellet.

Till min stora förtjusning hade en flicka från Arizona inkvarterat sig i rummet, så det kändes lite bättre med alla spökhistorier i bakhuvudet...

LV - LA.

 Fräschaste hostelrummet hittills, skulle jag säga!

 FINT.

 Downtown LA.

5/5 - I'm coming home

Fem femtedelar idag, och cirkeln är sluten. Fem veckor har jag varit borta hemifrån. Trettiosex dagar. Känns overkligt att det är fem veckor sen jag flög iväg till New York. Overkligt att det är så länge sen vår trek började. Tiden har gått så otroligt fort, och jag har hunnit se och uppleva så himla mycket. Men samtidigt känns det som evigheter sen jag åkte iväg. Jag har haft bra dagar och jag har haft dåliga dagar, men mestadels har jag verkligen trivts och verkligen sugit in allt omkring mig. Jag har aldrig ångrat att jag åkte, men däremot har jag nog tvivlat en eller femton gånger på längden på min resa...

Idag har dagen kommit då jag påbörjar min resa hemåt. Hemresan, som jag räknat ner för varje dag, i fem veckor. Säg vad ni vill, men borta bra, hemma bäst stämmer nog för mig! Som jag har saknat min egen säng, min egen soffa, mina egna saker. Ja, bara det faktum att ha kläderna i ett klädskåp och inte i två reseväskor som man ska släpa med sig överallt... Riktig mat, att bara ligga och göra ingenting och inte behöva ha dåligt samvete för det, Fazers choko, kolla serier en hel dag, balkongmysa, ja listan på saker jag saknat kan göras oändlig. Men allra mest har jag förstås saknat er, människorna i mitt liv, som bara väntat och väntat (hehehe) där hemma. Ni har funnits med mig i tankarna varje dag.

Men nu händer det alltså - I'm coming home! När ni läser detta sitter jag redan på ett flygplan hem, hoppeligen... Hemresan började idag, lördag morgon, 6:15 vid LAX flygfält. Flyger till JFK i New York (cirka 5,5 h flygtid och genom tre tidszoner, alltså + 3 h), tre timmars väntetid då jag ska hinna hämta ut min väska, byta terminal och checka in väskan igen, och så flyger vi iväg mot Helsingfors 17:40 (cirka 8,5 h flygtid och genom sju tidszoner, alltså + 7 h). Landar i Helsingfors på söndag morgon vid åttatiden. Tyvärr måste jag vänta hela sex(!) timmar på flygfältet i Vanda innan jag får boarda planet till Vasa. Men den som väntar på nåt gott.. Då återstår cirka en timmes flyg och så är jag så gott som hemma! Om allt går som planerat borde jag alltså stiga in genom min egen dörr ungefär klockan fyra imorgon på eftermiddagen.

Wish me luck and see you soon...

Hoover dam, Route 66 & Grand Canyon

Onsdag, och det var dags för mig att göra en avstickare från Las Vegas till... Grand Canyon! Som jag väntat alltså. Hade bokat med Grand Adventures Tours, en tur som hette Sunset Tour. Vi åkte iväg vid halv tiotiden på morgonen, och var tillbaks i Las Vegas halv ett på natten. Det blev alltså en heldag, både längs vägarna och vid Hoover Dam, Seligman (Route 66) och Grand Canyon. En riktigt lyckad tur, som jag varmt rekommenderar!

Vi började morgonen med ett frukoststopp på McDonald's. Jag menar, vad annars i Amerika... Körde sen vidare till Hoover Dam, där vi tog en snabb fotopaus. Blev lite besviken när vi inte fick gå till själva dammen, utan var bara på "översiktsplatsen". Men såde ere! Körde vidare till Seligman, Arizona, där vi fick beundra lite av den legendariska sträckan på vägen Route 66. Häftigt! Gick in i några souvenirshoppar innan vi färdades vidare längs vägarna, som numera var riktigt regniga! Vet inte när jag senast skulle ha sett moln faktiskt... Och temperaturen var betydligt behagligare än i Las Vegas, ska jag berätta för er. Nu gick det att andas!

 Frukost på Mäccen, why not..

 Hoover dam.

Cheese! 

It's raining!? Mina medresenärer var ett 34-40 års par från Canada, och en mamma och hennes dotter från Pennsylvania. Vår tourguide och chaufför hette Ben.

 Get your kicks on Route 66...

 Om det är nåt jag lärt mig här i USA så är det att ta selfies med olika sevärdheter... HAHA.

 

 Sido Bärgarn! Från Blixten McQueen-filmerna..

 

 

Mörka moln kantade staden..

Elvis!

Temat i staden var nog klart och tydligt bilar..

Från Seligman styrde vi kosan mot Grand Canyon då. Totalt tog det ungefär fem timmar att ta sig dit från Las Vegas, men då gjorde vi också ganska många stopp så det tog betydligt längre (var framme runt kl 16). Och vad ska jag säga om Grand Canyon då? Går verkligen inte att beskriva. Vet att det inte finns några bilder som gör stället rättvisa, men har ändå valt ut en hel drös åt er, varning för bildbomb.. Tyvärr var det ganska dåligt väder, det regnade inte, men var mulet och kallt. Fick till och med köpa mig en huppari för att jag frös så, haha. Lite kontrast att komma från 45-gradiga Las Vegas till ungefär 20 grader i Grand Canyon.. Jeez så fort man vänjer sig alltså. Nå, utan desto mer förklaringar så for vi till Grand Canyon, vi gick en kort promenad, och sen väntade vi på solnedgången, som skedde 19:40. Ungefär så! Och efter det var det raka spåret tillbaks till LV, bara en kort pisspaus längs vägen.. Gick på ungefär 4,5 timmar!

Orkar inte sortera bilderna, för att de är så många, så här kommer först bilderna från min telefon:

Såg en elk!

Man kände sig ganska liten i världen stående där på kanten...

Jaja, e ska jo nåo var en selfie!

Kamerabilder nedan:

Här promenerade vi, cirka 2-3 kilometer totalt.

On the edge of the world.

Ser ni stigen där till vänster? Där brukar folk faktiskt gå.. Det tar 4(!) dagar att gå från South Rim, där vi var, till North Rim av Grand Canyon.

Miniatyrmodell. Minns inte exakt hur stort Grand Canyon är, men skulle det kanske kunna vara 11 mil från kant till kant..?

Äntligen började solen visa sig lite!

Små små människor...

Så vackert att se klipporna ändra färg med solen.

Nu är det dags!

Good night!

Och en sista selfie innan det blev mörkt.