Bloggdöden och orsaken bakom den

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men på nåt vis har jag igen lyckats tappa bloggmotivationen. Riktigt ordentligt också. Det känns som om inget spännande händer i mitt liv just nu. Trampar bara på samma ställe. Samma jobbskiften, samma fritidssysselsättningar, samma gamla hjulspår i livet. Är jag inte sjuk så är jag bisi, story of my life. Inget intressant att skriva om alltså. Från att lugnt ha skrivit över 50 inlägg i månaden 2014 (härregud, i december skrev jag ju 93!!!) är jag nu nere kring 40. Och det suger. Ibland känns det som om jag bara skriver inlägg för att ha nåt att visa upp här i bloggen. Ingen tanke bakom.

Ni kanske vet att jag föredrar djupa tankeinlägg framför "och så gjorde jag det"-inlägg. Och visst snurrar det en hel del tankar och funderingar i min lilla skalle som jag gärna skulle skriva om. Men det mesta är jobbrelaterat så gränsen är hårfin hur mycket jag kan skriva ut här på bloggen. Jag kan väl säga så mycket, att jag har fortfarande väldigt svårt att processa att jag inte ska vara kvar på Tallkotten till hösten. Dagarna bara rusar iväg och jag börjar känna panik. Har jag hunnit med allt jag tänkt dethär året? Har barnen lärt sig något? Nådde vi våra mål i arbetsteamet med trygga, självsäkra, självständiga barn? Och den största frågan av alla, hur sönder kommer jag psykiskt vara när det blir sommarlov? Är redan slagen i spillror...

Så summa summarum har jag inte så mycket av intresse att komma med just nu. Det får liksom hända när jag känner för det, blogguppdaterandet. Men sen har jag ju också alltid sagt att jag bara bloggar för mig själv, och ingen annan. Så vi får väl vara glada att jag överhuvudtaget bloggar ännu!