Rex

Här för några dagar sen hamnade Sebastian att avliva sin hund, så det blev lite ofrivillig tystnad här på bloggen denna vecka. Jag hade ju bara känt Rex i några månader, men han hade redan blivit en del av mitt och vårt liv, och visst påverkades jag av att han hastigt togs bort. Har inte varit till Kimo sen dess och vet inte om jag är så ivrig på att åka dit nu heller... Vet att det kommer kännas konstigt när jag inte möter honom i dörren.

Rex tyckte inte om särskilt många, varken djur eller människor, men på något vänster lyckades jag charma honom. Han hade också en särskild plats i mitt hjärta. Alltid när Basti och jag svängde upp på gården stod han i fönstret och skällde. Direkt han såg att det var vi tystnade han, och när vi kom in genom dörren lade han sig ner och väntade att jag skulle klia honom på magen. Han tyckte om att svansa mig i benen, både när vi åt middag, eller när han var med mig och Basti ute i skogen.

Tanken på att han är borta gör mig väldigt tom inuti. Men får bara försöka tänka att han inte längre behöver lida, och att han nog har det bättre nu, nånstans uppe på ett moln i en skog jagandes efter en räv.