1 mars 2014

Min största last här i livet

Min kärlek till bulla. Vet inte ens var jag ska börja. Det var den kärleken som styrde iväg mig till Yrkes. Och absolut inget illa med det! De var de bästa tre åren i mitt liv, utan tvekan. Så mycket hände under dedär åren. Så många nya människor att aldrig släppa taget om. En sån viktig resa, både fysiskt och psykiskt. Gick upp tio kilo, gick ner tjugotvå. Men kärleken till bulla hänger fortfarande kvar. Det är, så att säga, min största last här i livet. Många saker kan jag klara mig utan nu när jag försöker tänka lite extra på kosten. Godis är inget jag suktar efter, och gör jag det, så räcker det bra med några stycken så har jag "leidon" en stund igen. Chips och dipp har visserligen alltid varit en storfavorit för mig, men som jag tidigare berättat så går det bra bara jag klarar dendär första veckan utan. Nu t.ex. har jag inte ätit på snart en månad och känner att jag kunde hålla på ända till sommarn om jag så ville. Popcorn är gott ibland, men är lite av en periodare med den sorten. Skräpmat är jag inget stort fan av heller, så det klarar jag mig bra utan, blir bara sugen på fyllan eller i krabbis, och numera dricker jag alkohol så sällan att det är ganska lätt att undvika det också. Så då återstår choklad. Och choklad är ofta orsaken till allt ont i matväg. Choklad gör mig sugen på något sött. Det kan vara en dessert eller ett bakverk. Ofta ett bakverk. Är det ett bakverk som innehåller choklad har jag redan ätit upp det innan tanken "kanske inte denhär gången" farit genom mitt huvud. Helt på riktigt.

Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men bakverk och desserter triggar något i mig. Skulle kanske inte kalla det ett beroende, men något ditåt. Låtom oss säga såhär: Det är torsdag. Hela veckan har jag ätit bra och väntar bara på lördag då jag har min gottadag. På kaffepausen i jobbet bjuds det på chokladkex. Mockarutor. Dajmtårta. Nånting ditåt. Oftast något som innehåller choklad. Min första tanke: Nej! Du behöver inte detta, du har varit duktig och ska fortsätta vara det framtill lördag. Men så äter alla andra. Och ooh:ar och mmh:ar. Och frågar om inte jag ska ta nåt. Sitter och håller mig en stund, men så ger jag efter för frestelsen. Och vid första tuggan är jag såld. Fem sekunder senare är det slut och min kropp skriker efter mera. I tankarna mördar jag mig själv för vad jag gjorde. Men ändå gör jag samma sak nästa gång. Varenda jävla gång!

I mitt röda Nalle Puh-häfte för jag kostdagbok. Varje dag skriver jag upp allt jag äter, och hur mycket jag tränar. I slutet av månaden har jag en sammanfattning dit jag i olika kategorier, t.ex. "godis" "skräpmat" "kex" skriver in vad jag ätit av varje sort. Och mitt mål är att nån gång bara ha EN sak per kategori. Nå, ni kan ju gissa hur det ser ut för tillfället. Under "choklad" och "bulla" får jag ibland sätta in flera rader för att ha rum med allt jag stoppat i mig. Och det är lika deprimerande varje gång. Och efter varje sammanfattning bestämmer jag mig för att nu ska det bli ändring. Precis som efter varje vecka när jag sammanfattar allt "fusk" så tänker jag att såhär ska det inte vara. Men sen gör jag om det. Igen. Och igen. Och iiiigen. Och jag hatar mig själv så jäkla mycket för det. Hur jag än försöker så kommer jag inte undan domdär bullarna. Annars är jag väldigt envis men här går det bara inte. Skulle behöva ha nån som övervakar mig hela tiden. Stoppar mig. Förklarar hur skit jag kommer att må efteråt. Att det inte är värt det. Ett slags samvete som hindrar mig från att göra dåliga, ohälsosamma beslut.

Det allra värsta är ju att jag vet allt dethär. Jag vet precis hur jag funkar. Vilka situationer som triggar mig. Att jag är en "sällskapsätare". Men ändå kan jag inte hantera eller undvika sådana situationer. Hur mycket jag än vill gå ner i vikt och hur nöjd jag än är med resultaten hittills så gör jag om samma misstag igen och igen. Och det lämnar mig på +-0. Jag tränar mycket, men jag stoppar i mig mycket extra gotta också. Om jag kunde hålla det till dendär ENA saken dendär ENA dagen i veckan, då skulle allt vara frid och fröjd. För let's face it: Just nu har jag inte EN gottadag i veckan, utan snarare TRE. Och ibland gymmar jag inte ens tre dagar i veckan! Drömscenariot: Ifall jag bestämmer att på lördag ska jag äta en pizza som veckans gotta, då äter jag bara den. Och inte en pizza och fem kokosbollar och en cookie och en chokladplatta. Okej visst, det brukar inte bli så för mig, utan snarare att när jag ätit nåt gott så är jag sugen ännu nästa dag, och så kan jag inte säga nej om det bjuds på nåt gott. Och sen sitter jag där igen med sjuk mage och ett samvete som tar död på mig.

Såå vart ville jag då komma med dethär kilometerlånga inlägget? Ja inte vet jag om jag söker sympati eller klagomål direkt. Kanske bara nåt tips på vägen. Eller ett telefonnummer till en bakverksterapeut.

10 kommentarer:

  1. Skulle vara intressant att få läsa om viktresan du hade när du gick upp 10 kg och ner 22 kg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. egentligen finns det inte så mycket att berätta.. gick upp 10kg för att jag proppade i mig bullar och bröd dagligen, eftersom vi fick äta hur mycket som helst av det vi producerade i bageriet i skolan. flickan med självbehärskning här hej... ;)
      sen tog mitt dåvarande förhållande slut och jag började svälta mig när jag var deprimerad. plötsligt hade jag gått ner 22kg utan att ha lyft ett finger. hade inte ens börjat träna på den tiden, utan levde på en burk babymat, en näve mat till lunch och två reissumiessmörgåsar till kvällsmål. i ett halvår.. sen till sommarn när jag mådde bättre igen så gick jag upp 10kg bara sådär. så det är väl dendär trivselvikten jag alltid går upp till, som jag fortfarande står och stampar på :)

      Radera
  2. du är helt klart beroende. tydligt sockerberoende. försök skära bort ALLT socker och snabba kolhydrater en tid. tungt de första dagarna men sen går det av bara farten. om man är beroende kan man inte ha en godisdag i veckan. det är av eller på! lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. tycker det ändå har funkat bättre för mig att ha dendär godisdagen i veckan, då jag vet att jag får äta nåt gott. det motiverar mig att hålla mig så jag kan njuta då t.ex. på lördag. nu efter jul har det visserligen inte gått sådär jättebra... men alltid när jag försökt hålla mig helt så har det resulterat i att det spårat ur helt fullständigt och jag istället tryckt i mig nåt gott varje dag. äter annars inte mycket kolhydrater, äter t.ex. inte alls bröd, undviker för mycket pasta, ris och potatis. men bakverk, ja de är i en kategori för sig själv...

      Radera
  3. Har int heller så stort behov av godis/chips/alkohol o eg. äter ja ganska lite bulla också..
    Så ja har no int nå andra tips än att du säger åt dina kollegor på månda att di INT FÅR bjud bulla åt nåmer. O förklar åt dem att he e pga att du försöker få 'beroendet' i schack o att he betyder att du int kan/får äta bulla el nå annat gott. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja bruk säg åt di, å ibland funkar e, men fö he mesta int. sku måst ha nan som vaktar me heila tidin å säger att hede äter du fan int! om no he sko funk tå helldär... Kalle e itt så bra ti stopp me jär hejm helldär ifall ja blir snål på na :/

      Radera
  4. Lite bulla och godis är inte hela världen. Du verkar vara så förfärligt duktig och tränar på bra. Det jag kan berätta av erfarenhet är att jag hellre unnar mig lite bullar/kakor/godis/glass ett par gånger i veckan än att vräker i mig 2 burkar glass/några kakförpackningar och en chokladplatta innom loppet av några timmar.

    Visst vi behöver inte äta socker och sådant, men ibland bör vi äta för själen också. Att leva på sallad har inte gjort någon glad och så länge du äter för att vara social, några gånger i veckan tror jag inte alls att det är någon fara.
    Om man inte äter då, kommer man istället att äta det någon annan gång. I det stora hela går det jämnt ut. Du har ett rörligt jobb och tränar. Dessutom verkar du äta väldigt lite kolhydrater överlag. Livet är för kort att gå omkring och ha ångest över att man har ätit något gott. Njut istället och fokusera på hur fantstiskt stark du är och hur roligt liv du har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej det har du rätt i, och så brukar jag också tänka, att åtminstone en gång i veckan ska man väl få unna sig nåt gott, om man kör 4-5 träningspass av olika slag i veckan. ibland tränar jag ju mer eller mindre varje dag, och själv tycker jag att dendär "godisdagen" är välbehövlig om man ska orka mentalt. men hela problemet för mig är ju att jag inte kan sätta stopp när jag väl börjar. öppnar jag en kexförpackning så är den plötsligt slut. så hela denhär resan handlar främst om att lära mig behärska mig. äter ju annars ganska lite kolhydrater så borde inte vara så stort bekymmer att strypa åt ännu lite till med t.ex. pasta och ris, men bakverken är nog det största bekymret för mig.. men får väl jobba på det :) brukar tänka att huvudsaken är att man mår bra och får vara frisk!

      Radera
  5. men hur skulle det vara om du provade att laga de hälsosammare varianterna av olika bullar och bakverk? Alltså för att kanske få det att kännas bättre och mindre som att du har syndat, för allt detta handlar ju egentligen om tankar. Har du testat till exempel de nyttiga "kokosbollarna" eller en raw kladdkaka? (jag har inte gjort det så kan tyvärr inte säga hur det smakar) men jag menar att om du skulle försöka "lura tanken" genom att byta ut bullarna och kakorna/gottet till den hälsosammare sorten så skulle du ju kanske slippa skuldkänslorna och samtidigt få äta kakan :) här är förövrigt ett bloggtips med flera olika recept (i kategorin recept) på allt från fika och frukost till lunch och kvällsmål http://www.ptbyemma.se/. Vet inte om detta hjälpte dig speciellt mycket, men ett tips i alla fall:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, jag har faktiskt gjort det några gånger. och hemma funkar det ju bra, t.ex. nån kväll om jag blir sugen på nåt gott så kan jag vända ihop en "hälsosammare" variant av det jag vill ha. men eftersom mitt största problem är att jag inte kan hålla tillbaka i sociala sammanhang, exempelvis då på kaffepausen, så borde det ju då betyda att jag alltid ska vara redo med något hemgjort?

      men tack för tipset, och ska helt klart kolla in och prova göra nåt av de hälsosammare recepten! då känns det ju lite bättre här hemma i alla fall :) sen kanske sötsugen försvinner automatiskt efter en tid.

      Radera