Husperioden är här igen

Nu är den här igen. Perioden när jag inte kan tänka på annat än att bygga hus. Ni som följt mig en längre tid har säkert hört om dethär till led och lusta. Men ifall det nu råkar finnas nån nytillkommen läsare här kan jag meddela er att jag är en riktig hustönt. I mina tidiga ungdomsår satt jag för det mesta och skissade på egna husmodeller. Utgick från husmodeller på nätet och gjorde mina egna modereringar. Var jag än befinner mig så är det första jag tittar på husen i omgivningen. Speciellt om de är nybyggda. Intresset för hus har suttit i sig alla dessa år, och nu när det faktiskt inte känns så avlägset med husbygge längre (tänk, om fem år kanske jag har ett eget hus!) har tankarna börjat gro i mig riktigt på allvar. Har redan börjat bostadsspara, så det är ju ett stort steg på vägen.

Tidigare var jag helt inställd på att bygga eget. Från grunden. Ett hus som jag själv ritat, förstås. På senare tid har jag börjat tänka om. Numera är det inte en omöjlighet att varken renovera eller köpa nyckelfärdigt. Visst, nyckelfärdigt undviker jag nog så långt det bara går. Vill inte ha ett massproducerat hus som står på varannan gårdsplan i Österbotten. Men man vet ju aldrig vad livet för med sig. Mittiallt är det brådis och finns ingen tid över för spikar och sågar och tapeter. Renoverar gör jag om det perfekta huset (som jag kan göra ännu mer perfekt, förstås) ploppar upp. Vet redan av ett sånt. Det står högt uppe på ett berg och blickar ut över Oravaisfjärden. Om jag ska vara ärlig tror jag ändå inte att det huset finns inom min femårsplan, tyvärr. Så just nu känns elementhus ganska finfint. Ett hus med en färdig grundmodell, men som man kan moderera enligt egna behov. 

Ni som hängt med i denhär bloggens svängar på daglig basis vet säkert att jag tjatat om Kannustalo tidigare också. Som sagt, jag har surfat runt otaliga timmar på nätet i jakt på både färdiga husmodeller och inspirerande hus. På något vis kommer jag alltid tillbaka till Kannustalos hemsidor. Från första stund har husen som presenteras där känts så väldigt jag. Att husen delvis byggs här i Oravais är ju dessutom så närproducerat det bara kan bli! Under alla mina hustönt-år har jag aldrig hittat en modell jag skulle kunna skriva under på direkt, utan att göra några som helst ändringar. Men ju mer jag tittar på Harmaja 183 blir jag säker på att där kunde jag bo. Där skulle jag trivas. Dethär kunde jag göra till mitt eget (okej jajaa, jag kommer ju inte bo ensam men, ni fattar!).

Har tidigare också skrivit att OM jag fick göra en ändring på huset så skulle det vara en liten tillbyggnad vid ytterdörrarna på framsidan, för att skapa mer rum för kläder, skor osv. Tycker inte riktigt om konceptet med att stövla in i ett hus där det inte finns nånstans att lämna skorna, förutom fem meter in i huset. I dethär huset ser jag, som det är ritat, den gästvänliga lösningen så att gästerna lämnar sina skor och kläder under vindstrappan. Och det är kanske lite irriterande om man är 2 meter lång. Men annars tycker jag att de saker jag vill ändra på bara är små skitsaker. Och det har ALDRIG hänt förut med en husmodell. Så nu gäller det bara att spara spara spara, hitta den perfekta tomten, och ja, förstås övertala gubben. Lätt som en plätt? Nobyrivibygg!

PS. Om det börjar dyka upp massa inspirationsinlägg (i inrednings- och möbelväg) här på bloggen så vet ni ju varför. Bara jag som drömmer mig iväg!