Fitnesstrenden

En tid nu har jag funderat mycket kring dethär med vikthetsen, trenden om att vara "fit", som blommat upp det senaste året. I sociala medier ser man dem hela tiden, bilderna på proteindrickande tjejer med sixpack och stora, tränade rumpor. Det är abs-challenge och 30 day squats hit och dit. Man ska inte äta annat än protein och sallad, tydligen. Och baka massa nyttiga varianter av godsaker. Och gud förbanne om du väljer att vara annorlunda.

Hade inte alls tänkt gå in på dethär ämnet, eftersom det är ganska känsligt för mig. Och ja, jag har ju faktiskt gått in på dieter och tränings osv. tidigare. Men så snubblade jag på något vänster över dethär inlägget, och jag visste att jag inte kan vara tyst längre.

Alltså, nu gör jag inte detta för att provocera eller klanka ner på nån annan. Jag skriver av mig för min egen skull och för att få igång nån slags diskussion. Alla får vi tycka och tänka precis som vi vill, det tycker jag ska vara grunden till allt. Men kanske finns det många där ute som, precis som jag, mår bra av andras synpunkter och åsikter nu som då, speciellt kring ämnen man inte är 100% insatt i.

Såå. Kan ju börja med att gå till mig själv. I augusti förra året satte jag för första gången på allvar min fot på ett gym. Och ärligt talat var jag säker på att jag skulle hata det. Eller åtminstone att jag skulle tröttna efter nån vecka, månad. Men på något konstigt vis har det blivit en livsstil för mig nu. Jag har alltid tyckt om att träna, röra på mig. Under Jeppistiden var det zumban mitt hjärta brann för. Men efter en tid var det inte så effektivt längre, och eftersom Studio Z inte följde med mig till Årvas fick jag hitta på ett nytt alternativ. Och det visade sig att det passade mig, dethär med gym. Det får mig att må bättre, att se hur min kropp blir starkare och tightare, att jag orkar mer för varje gång. Och ja, det är kul att vågen och måtten går neråt lite också.

För mig har träningen alltid handlat om att ha kul. Att det förbränner kalorier och att man blir smalare/snyggare är ju bara ett stort plus i kanten! Jag skulle aldrig träna om jag inte njöt av det. Därför förstår jag så bra de människor som inte alls har behovet av att träna. Visst, alla måste ju röra på sig till en viss mån, men om man har turen att hålla formen genom bara vardagsmotion är det ju hur bra som helst också. Alla är vi ju olika, och det tycker jag man ska respektera. Det finns de som bara går 500 meter till jobbet fem dagar i veckan, och de finns de som tränar tre pass om dagen, sju dagar i veckan. Och båda alternativen ska vara okej, huvudsaken att du mår bra av det.

Då kan vi gå in på kosten. För att koppla tillbaka till det jag nyss skrev så är det ju en jäkla tur om man är född och byggd så att man kan äta vad man vill utan att behöva sätta större energi på att förbruka bort det. Du äter en godispåse och en bulle tre dagar i veckan och det stör inte din kropp på något vis. Good for you! Tyvärr hör jag inte till den kategorin, och därför har jag också valt att se till att hålla igång lite mer. För jag älskar att äta. Jag älskar allt som är gott. Choklad och bullar och chips skulle jag gärna äta mer än en gång i veckan. Men då skulle jag se ut enligt det också. 200kg på ett huj. Så jag äter, och jag tränar bort det. Jag äter husmanskost, jag försöker välja bort extra kolhydrater i form av bröd, pasta, ris osv. Ökar på grönsakerna nu som då. Håller mig, så långt det går, till 1-2 godsaker i veckan. Och tränar 3-7 pass/vecka (zumba, gym, ridning, promenader, cykling).

Just nu försöker jag, som många kanske vet, gå ner lite i vikt. Min våg visar för tillfället 78 kg på mina 167 centimeter. Frågar ni BMI (vilket jag verkligen hoppas att ni INTE gör) så är jag överviktig, på gränsen till fetma. Och sen undrar samhället varför unga människor svälter sig och varför det finns så mycket psykisk ohälsa idag... Jaja, jag har alltid varit kraftigt byggd. Ja, jag har alltid tyckt om mat. Nej, jag har som ung aldrig varit intresserad av att springa, friidrotta, sporta på något sätt. Och det har bidragit till det ena och det andra. Vid 18 års ålder började jag träna genom att dansa zumba. Nu är det gym som gäller för att hålla formen. Jag vet att maten är den största boven för mig. För direkt jag äter hälsosammare går jag ner i vikt. Oavsett hur mycket jag tränar så stannar siffrorna på vågen upp direkt jag "fuskar" med maten. Det är bara så det är för mig.

Jag tror inte på dieter. Cambridge och 5:2 och LCHF och all skit som finns idag i all sin ära. Det kanske funkar för vissa, inte för andra. Jag tror på denna enkla logik: Stoppa endast i dig det som du genom motion kan förbruka. Jag tycker man får unna sig. Ingen ska skrika på dig för att du äter en chokladplatta en fredagkväll. Ingen ska heller skrika på dig om du väljer att inte göra det (undantaget i båda fallen är ju om man blir sjuk av det man väljer, t.ex. ätstörningar, fetma...)

Hela pointen är ju att göra det man mår bra av. Lev som du känner att passar dig bäst! Lyssna inte på andra, lyssna på dig själv och din egen kropp. Och för guds skull, sluta ta stress över dedär bilderna och statusarna på exempelvis Instagram! Vissa vill bli fitnessmodeller och andra satsar på att vara hemmamammor. Skitsamma vem du är och vad du gör. Du ska ha rätt att vara lycklig ändå! Jag bryr mig inte hur jag ser ut när jag tränar (läs förresten dethär!). Jag bryr mig inte i om jag äter "sämre" mat än nån annan. Och jag bryr mig definitivt inte i att det kommer upp femton "fitness"-bilder på Facebook varje dag. Jag tränar och äter som jag gör för att må bra, för min egen skull.  Och det hoppas jag att ni också gör.