För första gången på väldigt länge känns det som om jag har för många järn i elden. Jag är annars en person som vill att det händer något hela tiden. Blir fort rastlös. Trivs inte om jag inte vet exakt vad jag ska hitta på. Visst är det skönt med en ledig kväll nu som då, det behöver ju alla. Men att sitta hemma varje kväll en hel vecka är nog inget för mig. Dendär rastlösheten har bränt i mig hela veckan. Ovant att dela soffan med sambon flera timmar, istället för bara över dedär serieavsnitten innan läggdags. Ovant att söka inspiration på nätet istället för att gå till gymmet. Nå, jag har ju varit sjuk denhär veckan, så det har funkat som ursäkt för mig. Och ärligt talat har jag inte ens orkat tänka på att träna, så trött och hängig och snorig som jag varit. Speciellt igårkväll.
Idag känns det som att allt latande och vilande kommer tillbaka tusenfalt. Det är revyföreställning och planering av dagisverksamheten och klädtvätt och matlagning och... ja, ni vill inte ens veta hur mycket NNSB-grejer jag skjutit upp denhär veckan. Nu har jag protokollskrivning, föredragningslista och verksamhetsberättelse som ska vara färdigt före nästa veckas onsdag. Och som om inte det räcker så har vi massa ansökningar som ska lämnas in, en ändring som ska göras i föreningsregistret.. SUCK. Såhär är det alltid! Jag kan aldrig ta det lugnt, inte ens några dagar. Då får jag alltid äta upp det efteråt. Och jag som bara vill sova. I tusende år. Eller åtminstone powernappa tills vi ska på revyn. Men tydligen inte denhär gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar