Den stora rastlösheten

För en gångs skull har jag inget program denna torsdagkväll. Kom hem från jobbet strax efter klockan tre, hoppade i träningskläderna och så for jag och Linn ut på en promenad. 1,5h och ca 9 km senare var vi hemma tillbaka. Och huhh vilket skönt väder vi hade, så perfekt! Gjorde mig riktigt glad i själen. Värmde lite av gårdagens kycklingsås och åt med couscous, körsbärstomater och vindruvor. Hade tänkt räfsa ikväll men tyckte att det kan nog vänta nån vecka till. Måste ju ha nån som fraktar bort allt skräp också = Kalle, men han e ju sjuk ännu... Känner mig kanske inte i världens toppform ikväll själv heller. Trött (pollenmedicinen + promenaden, antar jag) och lite konstig i magen. Vet inte vad man ska kalla denhär sjukdomen vi har här i gården. Magafari minus de vanliga symptomen?! Janå, sålänge vi inte spyr är jag nöjd...

Och ja, som vanligt när jag inte har nåt program så blir jag riktigt rastlös. Visst, det är skönt att sitta på soffan och slappa och göra absolut ingenting. Men det skulle nog räcka med 1-2 timmar om dan för mig, faktiskt. Blir så fruktansvärt rastlös när jag inte har nåt att göra! Klickar mig in på sida efter sida här på internätet, i jakt på något nytt att köpa, nån ny resa, ja vadsomhelst egentligen. När jag kollat alla sidor fem gånger börjar jag vandra runt och fundera vad jag ska göra som näst. Och det slutar alltid med att jag klickar in mig på samma sidor iiiigen. Stor vits? Min sambo och jag är väldigt olika på det planet. Han kommer hem efter en jobbdag och sitter flera timmar i soffan med nåt Playstationspel eller nån dålig film. Själv går jag hellre till gymmet, far på zumba, fixar och trixar med nånting... Ja ni fattar! En rastlös själ som hela tiden behöver nåt att göra. Trivs faktiskt allra bäst med många bollar i luften. Men visst ska man slappna av ibland också. Jag är bara inte så bra på det. Ännu. "Ja vilar tå ja e död!"