Veckans fredagsfråga (längesen sist för min del!) hos Fina Christina lyder: "Vilket är det roligaste jobb du haft?" För att inte göra detta svar alltför enkelt och skriva det jag egentligen tycker, alltså "mitt nuvarande jobb", så tänkte jag berätta för er vilka jobb jag haft genom åren, och på vilket sätt de varit bra eller dåliga.
Mitt allra första jobb var på min mormor och morfars blomster- och presentaffär när jag var 15 år gammal. Visst hade jag jobbat där tidigare också, men den sommaren hade jag mitt första riktiga jobb just där. Kundbetjänade, gick igenom varor, gjorde blombuketter och tjänade ungefär fem euro i timmen. Kanske inte världens intressantaste jobb, men absolut lärorikt! Det var där jag lärde mig att aldrig prata skit om en kund framför en annan, där jag lärde mig att en 15-årings blombukett inte duger, trots att det sen visar sig att mormorn gör en exakt likadan.. Och allra viktigast, där jag lärde mig vilken härlig person min mommo egentligen är!
Under åren har jag jobbat en hel del inom städbranschen. Sommarjobbade på Nykarleby Fastighetsservice när jag var 16, och efter det var jag anställd åt firman i etapper fram till att jag flyttade från Jeppis vid 22 års ålder. Hann med allt från dammsugande åt gamla människor och fönstertvättande i höghus till golvvaxning vid Mirka. Visst var det mestadels tungt, men för det mesta var jag nöjd och glad att gå till jobbet. Som ni kanske vet tycker jag om att ha ordning och reda runt mig, och vad ger väl bättre tillfredsställelse än att skapa just det?
Medan jag studerade första året till barnträdgårdslärare kvälls- och helgjobbade jag på Little Brown Bakery, ett café i centrala Jakobstad. Där fick jag både baka och kundbetjäna, och jag trivdes som fisken i vattnet. Tyvärr gick företaget i konkurs, och jag fick söka nytt jobb. Hamnade på något vänster sen som pizzabagare till Liisan pizza, men den karriären varade bara två jobbskiften...
Sommaren 2012 var jag som lekledare på simskolorna i Vexala och Kantlax. Ett mycket roligt jobb som gav mig ännu mer blodad tand att jag var på väg åt rätt håll i arbetslivet. Jobbade också två somrar som blomsterförsäljare på Solstrands trädgård. Förutom de långa arbetsdagarna- och veckorna (sex dagar i veckan och ungefär 10h/dag) trivdes jag riktigt bra med att vara utomhus största delen av dagarna. Kan väl också anta att detta stärkte mitt intresse till växter och trädgård..
Det bästa sommarjobbet jag nånsin haft hade jag sommaren 2013, strax innan jag började jobba på dagis. Då fick jag vikariera som handledare på kommunens barnhem för ensamkommande flyktingbarn. Skiftesarbete var kanske inte alltid så roligt, speciellt inte under midsommarhelgen, eller när alla andra var i jobbet och jag satt ensam hemma en sketen, regnig torsdag (när sambon dessutom var i det militära). Men det är också en av de bästa somrarna i mitt liv, jobbmässigt. Fick uppleva och lära mig så himla mycket den sommaren, och trivdes så fruktansvärt bra med barnen, kollegorna och arbetsuppgifterna. Hela stället kändes familjärt, och jag var aldrig "lejd" att åka iväg på jobb. Ännu en påminnelse om att jag absolut valt rätt bana - barn! Har så fina minnen från den sommaren, och blir fortfarande lika glad när jag träffar barnen i fråga.
Nåja, sen jag började jobba på dagis (augusti 2013) har det aldrig funnits en fråga om vilket av mina jobb som är det bästa. Mitt yrke är det bästa. Det är så mångsidigt, givande, roligt, så känslosamt, utmanande, utmattande, ibland irriterande... En dag är aldrig den andra lik. Man skapar relationer som starkt påminner om familjeband med vissa av barnen, och åtminstone för mig är det något av det finaste som finns när en liten hand tar min och tindrande ögon säger att dom tycker om mig. För mig berättar det mer om min yrkesroll än något annat, att man faktiskt kan betyda så mycket för en liten en. Och vet ni - de betyder så mycket för mig också. Fast jag blivit varnad om att inte känna för mycket, så gör jag det. Jag känner med hela kroppen. Jag är arg, jag är ledsen, jag skrattar med, jag skrattar åt, jag hjälper, jag utmanar, jag höjer på rösten, jag tröstar. Vi är en familj, där på dagis. Hur jag än försöker kringla mig bort från det så återstår faktum - de blir så viktiga, de där små liven. Jag får dem att känna sig trygga, och de ger mig så mycket i gengäld. De ger mig glädje i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar