I morse vaknade jag riktigt besviken när alarmet ringde. Hade en sån underbar dröm! Men blev så sur och tvär när jag insåg att det bara var bara det - en dröm... I min dröm var jag ute och promenerade nånstans, när jag plötsligt stannade utanför ett hus som var till salu. Huset var nybyggt, eller kanske nyrenoverat? Hursomhelst hade det utseendet av en gammal bondstuga. När jag såg att dörren var öppen steg jag in, och till min förvåning mötte jag sambon i dörren. "Do måst verkligen si dehär husi!" utbrast han, och jag blev genast eld och lågor. Inomhus såg det inte alls ut som en gammal bondstuga, tvärtom, allt var väldigt rymligt, öppet och modernt. Mitt i allt hade vi hamnat på en visning, nån visade oss runt i vad som visade sig vara ett otroligt stort och vackert hus. Det fanns två trappor till övrevåningen, och när man väl kom dit skymtade en glasveranda med utsikt över havet. Sovrummet var en dröm med fladdrande gardiner, stora fönster och vacker utsikt, och det enda jag hade att påpeka åt min sambo var att toaletten och ingången på andra våningen nog borde renoveras lite. Just precis när vi skulle bestämma oss för om vi skulle köpa huset eller inte, så ringde alarmet. FUUUUUCK.
Vad kan vi få ut av detta då? Jo, 1. Att det verkligen börjar bli dags för oss att fundera på hus, och 2. Att kombinationen gammalt och nytt troligen är den bästa lösningen för oss, samt 3. Att jag aldrig kommer vara helt nöjd med ett hus som nån annan sammansatt. Och sen ska vi inte ens gå in på det faktum att jag och Kalle aldrig är överens om nåt utan att först tjabbla om det i en halvtimme - minst! Så att vi skulle hitta nåt båda tycker om och besluta oss för det på några minuter, redan det avslöjade att det bara handlade om en dröm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar