Husvisning: Heikius Hus

Här kommer bilderna och några kommentarer från den första husvisningen jag och Linn gick på efter bygga-bomässa i söndags. Heikius Hus förevisade ett cirka 200 kvadratmeters hus som nästan helt och hållet gick i svartvitt. Överlag tyckte jag att huset var fint. Planlösningen var bra, åtminstone på bottenvåningen. Andra våningen skulle jag kanske ha gjort lite annorlunda, nu bestod den nämligen i princip bara av tre stora sovrum, en megagarderob och ett badrum. Vad jag tyckte om det badrummet tänker jag dessutom inte skriva hit... Men nedre våningen var helt bra, speciellt mycket tyckte jag om det kombinerade vardagsrummet/köket/matsalen. Stilrent, öppet och fint! Jag som ofta lägger märke till små detaljer blev inte helt och hållet imponerad av helheten, men det är ju alltid kul att få se nya hus!

Första steget mot drömmen

Förutom att jag och sambon har årsdag idag så är det också en annan stor dag i vårt liv. Idag tog vi nämligen det första steget mot drömmen. Idag bokade vi nästa sommars USA-resa, eller ja, åtminstone en del av den. Jag har ju varit väldigt hysch-hysch med allt detta, och orsaken är väl att jag varit lite osäker på om det ska bli av. Det var redan i våras som vi beslutade att vi ska åka, och i sommar föll bitarna på plats. Men sen har det bara handlat om att komma till stånd och faktiskt boka. Nå, nu råkade det sig som så att företaget vi ska åka med, Trek America, hade ett erbjudande - boka innan 31.10 och få resan på -10%. När det handlar om så pass stora summor som det gör nu så är tio procent ändå rätt mycket. Så trots att vi åkte iväg heeela långa vägen till Koli idag, släpade jag med datorn och så fixade vi ikväll. Om ni visste hur nöjd jag är just nu! Ett stort steg i rätt riktning, ett stort kliv mot drömmen som äntligen kommer bli verklighet. Nu återstår bara att boka flygen, så är det riktigt på riktigt. UNREAL.

Nu ska jag släcka ner datorn och njuta av en "romantisk spaweekend" med sambon. Tyckte bara att jag behövde berätta lite åt er om den gladaste fredagen i mannaminne. Trevlig helg hörni!

 500 kilometer i bil idag. Det löste vi med massa poddar, bra musik och lite lösgodis!

 Vårt hotellrum ser väl ganska anspråkslöst ut, men imorgon tror jag vi vaknar upp till ganska mäktiga vyer. Vi har nämligen sjöutsikt. Dessutom bor vi uppe på ett "berg". I en nationalpark.

DREAMS DO COME TRUE!

På det sjätte året

Mörk och ljus, kort och lång, hetlevrad och lugn, hemmakväll:are och utekväll:are... Listan på olikheterna kan göras oändligt lång. Och det var också det jag hakade upp mig på till en början, att vi är så himla olika. Vet inte hur många gånger vi stridit om saker vi varit oense om. Från dag ett har vi varit i luven på varandra, som katt och hund. Som Eminem sjunger, "that's what happens when a tornado meets a volcano". Två alfapersonligheter som ska försöka hitta balans. 

Det har inte varit vackert, så mycket kan jag säga. Det är nog fler gånger än nödvändigt jag gråtit mig till sömns på grund av nåt som börjat som två starka åsikter. Fler gånger som jag varit redo att packa kappsäcken. Vi har kastat saker, vi har skrikit, vi har smällt i dörrar och vi har hotat med alla de saker. Vi har varit otalade nästan en hel vecka. Vi har baktalat varann, vi har jobbat emot varann, vi har ignorerat varann och vi har tagit varandra för givet. Det gick så långt att vi slutade leva för varann, vi bara levde med varann. Levde våra egna liv, men i samma hus. Där runt vår femårsdag visste jag ärligt talat inte om det skulle komma en sjätte. Vi hade glidit så långt i från varandra att det inte kändes som någon vits att försöka längre. Jag sökte desperat runt mig, men kunde inte hitta något att hålla kvar vid. Såg inget ljus i slutet av tunneln. 

But at some point så vände det. Vet inte riktigt hur det gick till, eller när det hände, men plötsligt en dag så kändes det lite bättre. Jag började se små, små ljusglimtar. Vi började se varann, lyssna på varann, vi gjorde saker tillsammans igen. Den riktiga vändpunkten kom väl egentligen i maj när vi var på väg hem från Slash-konserten i Helsingfors. Orden som yttrades under den resan förändrade allt. 

Musikintresserade. Humoristiska. Logiska. Matglada. Varmanschaufförer. Likheterna och de gemensamma intressena finns där också, det som drar oss samman och håller oss ihop. Vi kan driva varann till vansinne i ena sekunden, medan vi i andra skämtar bort det. När lampan släcks och det bara är vi och våra funderingar, det är då guldkornen kommer fram. Som jag älskar hur han smeker mitt hår när han håller om mig. Eller när han sjunger "Soft kitty" åt mig när jag är sjuk. Hur han febrilt försöker hålla liv i en konversation på finska mer än tjugo sekunder. Och hur han alltid får mig att ge med mig när han frågar om vi kan köpa chips och dipp på en tisdag.

Sex år tog det, men vi har äntligen hittat den nu, vår gemensamma väg. Vi har skapat balans i vad som verkade vara ett oändligt kaos av åsikter, livsstilsskillnader och vem som har rätt eller fel. Och jag ser det tydligt nu, för första gången, jag ser framtiden tillsammans. Vi är kanske inte vad man kan kalla själsfränder, men det är han som lägger ett leende på mina läppar varje dag, precis lika mycket som han får mig att slita mitt hår i frustration. Sex år. Och jag vet nu att det blir många fler.

En söndag i husens tecken

I söndags styrde jag och Linn kosan mot Vasa, där vårt mål var att besöka Vasara-Möbel-mässan i Botniahallen. Där plockade vi åt oss huskataloger och karameller för brinnkära livet. Dessutom bokade jag ett hemligt möte, men det ska jag inte avslöja mer om just nu... Linn råkade veta av att Heikius Hus skulle ha husvisning i Böle, och självklart fortsatte vi dit efter att vi gått genom mässan. MEN! På mässan fick vi också veta att det skulle vara en husvisning på ett Kontio stockhus i Sundom, så då bestämde vi oss för att förlänga Vasabesöket en aning. Dock blev det välbehövlig lunchpaus på Smith's Burgers däremellan. Och sen visade det sig att den andra husvisningen började först klockan tre, alltså "måste" vi fördriva lite tid. Nå, det gick ju på ett nafs att få tiden att gå på Hemtex och Plantagen. En söndag helt i min stil! Husen ska ni få se i skilda inlägg, för båda var bra på sitt vis.

Passligt mycket folk på mässan.

Hem kom jag med tre proppfulla kassar med huskataloger...

 

Heikius Hus'et hade ett riktigt läckert svartvitt kök.

Lunchade på Smith's, alltid lika gott!

 

Vardagsrummet i Kontio hirsitalo't var riktigt i min smak..

På mässan hade AVEO erbjudande på Happy Lights, så jag passade på att köpa hem en ny slinga. Färgskalan går i vitt, beige, och olika nyanser av grått. Från tidigare har jag en helvit slinga och en som går i rött, rosa och vitt.

 En av mina nya grönväxter, från Plantagen, givetvis.

Min torsdag i tre bilder

Väckning 6:15 och iväg på morgongym. En toppenstart på dagen, om ni frågar mig!

 

Efter jobbet åkte jag hem till Jutas och därifrån vidare till stallet. Elli var måttligt road över att gå ut i mörkret.. Men det visade sig att hon var på ytterst bra humör denna afton!

Beställde bastu tills jag kom från stallet. Och härregud så skönt det var alltså! Det jag saknar mest i mitt liv just nu - en bastu...

Annars har jag inte hunnit med så mycket. En arbetsdag modell intressantare idag, i och med att vi gick på "föusvisning" på förmiddagen. Blev bjudna på korv, munkar, trip och hela faderullan. Fick installerat en färgprinter (hallelujah!) på jobbet, och sen fick jag till och med åka hem 45 minuter tidigare idag. Hann värma en portion risgrynsgröt innan jag for till Nykaabi. 

Och nu sitter jag bänkad i soffan framför favo-torsdagsprogrammet Bytt är Bytt. Borde ännu tidsinställa några inlägg, hänga tvätten och packa väskan innan jag går och lägger mig.. Vi åker ju nämligen iväg på spaweekend imorgon efter jobbet, jag och sambon. Sooo exciteeed! Stay tuned, kanske får ni en uppdatering från ryssgränsen... Om vi mot förmodan hittar fram! Om inte annat kan jag tipsa er om att följa mig på Instagram. Där brukar det alltid hända nåt, heimimmi heter jag!

#nofilter

Det är väldigt sällan jag använder mig av filter på mina Instagrambilder. Men när jag väl gör det, så gör jag det oftast för att förbättra färgen på en bild som annars blev bra. Ovan ser ni ett praktexempel. Det knepiga med att ta telefonbilder den här årstiden är att man måste stå under en ljus lampa för att få någotsånär skarpa bilder. Och då blir man oftast gul-ish. Vilket inte är sådär värst snyggt. Alltså är den enda lösningen att sätta på ett filter. Hur är det med er, använder ni ofta filter på era Instagrambilder, eller låter ni dem vara som dem är? Här är väl min fördel att jag har sjukt bra kamera på telefonen... 

Sony Xperia ftw!

Smyger sig på

Den har börjat smyga sig på nu.. Julkänslan. Här för en tid sen kom jag på mig själv med att fantisera om min jultextillåda, som snällt ligger och väntar ovanpå våra klädskåp. Nyfiken på vad som finns där, kommer jag vara nöjd med färgskalan ännu i år, eller måste jag förnya mig? Vår jul har hittills gått i vitt, rött och svart, i stora drag. När jag ögnade genom Ellos- och Jotexkatalogerna som kom hem kändes det som om det jag fastnade för var ganska samma saker stilmässigt som tidigare. Men när jag började spara inspirationsbilder på nätet visade det sig att det håller på att gå åt ett lite annat håll...

Ellos:

Jotex:

 

Kort summerat kan vi väl konstatera att årets inspiration är en mycket mer avskalad stil än tidigare. Det går mer mot "vintrigt" än juligt. Jag kollade till och med på koppardetaljer med ett extra öga, hääärriguu! Men som ni kanske vet, när trender håller på att passera, DÅ fastnar jag för dem! Alltså kanske koppar kommer in i mitt hus nästa år, typ.. Nåja, så länge jag skrev det här inlägget hade jag fem olika jullåtar i huvudet (Christmas Eve med Celine Dion var en av dem, om ni tvunget måste veta). Snart börjar jag väl fundera på julklappar också. Djiiz.