Sista september, onsdag, höstpromenad med kidsen i vackert väder, bästa eftermiddagssällskapet, bjöd in mig själv på kalas, handlade på REKO och gick på gym första gången på två veckor. Idag har jag också gjort två för mig helt nya saker; 1. Bakat marsipantårta med en nästan-femåring 2. Gjort en tematårta (i skolan har jag ju gjort, men det räknas väl ändå inte?). Slutresultatet blev väl som sig bör när nästan-femåringen bestämmer, smetar ut grädde och kavlar. Tyvärr blev det inga blommor på mammans svartbälte-karatetårta, fastän lilltjejen önskade. Lite måtta får det väl vara.. Men god blev den! Det vet jag, för jag bjöd in mig själv på kalas efteråt. HAHA.
Lill-bagarin min!
Man fattar väl.. nästan?
Sockerkaksbotten som vi fuktade med jaffa. Rabarber-jordgubbskvarg på nedersta lagret. Vispade grädde som vi blandade med lite jordgubbspuré så vi fick rosa, jordgubbssmakande grädde. På med vit marsipan. Svart marsipan till bältet. Och så några rimsor till "skjortan". Voilá!
Nu ligger jag på soffan och kollar på klockan. Borde gå och lägga mig, i och med att jag har öppningsskifte igen imorgon. Sambon kollar fotboll, så därav soffläget. På tal om sambon, ja, han har gått och blivit förkyld. Och jag kan inte sluta förvånas över hur ombytt läge det är i vårt hushåll i år. Först var han sjukskriven tre veckor med ryggen. Jobbade tre dagar och fick magafari. Nu har han igen varit tre dagar i jobb och blev superförkyld. Återstår att se om han hamnar att stanna hemma eller ej. Och viktigast, hur länge det tar innan jag blir smittad! Dagiskidsen har ju snorat och hostat på mig i flera veckor redan, så det är ett under att jag står på benen än... Kanske mitt super-immunförsvar äntligen återvänder! He sko jo nåo va på tidin he. Tills dess, inget hångel.