Denhär årstiden är det svårt att avgöra om jag är trött för att jag är utan energi eller om jag är trött för att jag tagit medicin eller om jag är trött för att jag är snorig och tung i huvudet och det kliar i ögonen av sjukdom. Tufft liv har vi, pollenallergikerna! Redan i mars började jag känna av pollensymptom och satte igång med pillerknaprandet. Pausade lite emellan när det kom snö, men fick fortsätta. För två veckor sen tog mina Histec slut (okej okej, de var Kalles som han hade fått förra året i militären!) och jag har inte ätit sen dess. I morse när jag vaknade kände jag mig konstig i ögonen, tung i huvudet. Sambon frågade i samma vända var jag lagt pollenmedicinen, så tydligen hade han samma problem. Nå, den var ju förstås slut... Så hela dagen idag har jag gått runt och känt mig som en zombie. Känns ungefär som när man gråtit flera timmar i sträck, ögonen hänger inte riktigt med och man är snorig och huvudvärken är inte långt borta.
Jobbade 8-15 och brummade sen Riksåttan raka vägen till Jeppis. Naprapatbesök klockan 16, in via Subway på en smörgås och sen tillbaka till Årvas. Strax före halv 6 befann jag mig vid dagis igen och så var det dags för ett morsdagsevenemang. Hem kom jag igen strax före klockan åtta, och här sitter jag nu, fortfarande lika trött och slut. Svängde faktiskt int via Apoteket i Jeppis och handlade både Heinix och huvudvärkstabletter, men tror ni jag fått i mig dem?! Nä just det. Skickade nyss iväg sambon på en kvällslenkki med min pulsklocka. Själv får jag vila idag så jag orkar gymma imorgon istället. Som sagt, vet inte om jag är förkyld eller har pollensymptom, men jag tror hårdare på pollen. Såhär ser jag nämligen ut, oskämtat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar