Igår när vi kom tillbaka från Kemora såg vi två ambulanser utanför en gård när vi kom in till Årvas. Läste på nättidningen att en person fallit ur en båt i Vörå (kommun). Idag fick vi plussat ihop två och två. Och det är så ofattbart. Kan inte säga att jag direkt kände mannen i fråga, men Årvas är ju litet och vi har träffats. I tamburen på dagis. Sambon har jobbat med honom. Jag är vän med alla hans bröder. Hans sambo är god vän med min barndomsvän. Min arbetskollega är hans kusin.
Världen är liten, och världen är orättvis. En fyraårig son blev utan far igår. En gravid kvinna förlorade sin man. Ett ofött barn fick aldrig träffa sin pappa. En familj förlorade sin son och sin bror. En händig och duktig man gick i en alltför tidig grav. Och jag kan inte ens börja förstå hur man fortsätter från det. Livet hänger på en så skör tråd att det på ett ögonblick kan måla allt svart.
Alla mina tankar går ut till de anhöriga idag. Alla mina egna bekymmer sätts på hyllan och jag sänder all den styrka jag har åt dem. All kärlek. Ingen ska nånsin behöva gå igenom nåt sånthär. Aldrig. Vila i frid, Robert.
Det är så otroligt ofattbart, hemskt och orättvist. :'(
SvaraRadera