31 maj 2014

Examenskalas

Tidig väckning för en lördag, 9:15 var jag vaken och pågång med både frukost och fix. In en snabb sväng via Amalia, och strax efter tio befann jag mig hemma i Jutas. Dekoration av laxcheesecake och smörgåstårtor it was! Var färdig runt klockan ett och så blev det snabbdusch och fejsfix. Klockan två kom de första gästerna till Katis husbyggarexamensfest, och jag fick äran att agera skumpa-ansvarig. En lång dag, men en fin fest blev det! Liite otur med vädret där en stund, men det funkade i alla fall. Nån gång efter sju var jag hemma igen. Sambon stack iväg till Fagerö i eftermiddags, där de ska spela på SÖU-rock med bandet. Så honom ser jag inte förrän imorgon antar jag... Nu har jag intagit soffläge och funderar vad jag ska hitta på resten av kvällen!

 2/9 done!
 Mamma och "serveringspersonalen" moster och Marianne pausar litegrann.
 Bara massa gott!
 Kati inspekterar sina presenter.
Några av gästerna.
Husbyggarin!
 
Min "doggiebag": laxcheesecake, smörgåstårta och skumpa. Nu gör det inget att jag är home alone ikväll!
Saturday night mode: on!

30 maj 2014

Fånga dagen


Vem har sagt att man inte kan sticka iväg på en cykeltur klockan 21 en fredagskväll? Istället för att ligga hemma och slöa medan Kalle och Einar spelade Playstation passade jag och Madde på att sticka ut på en 19 kilometers runda. I skaplig takt trampade vi längs härliga skogsvägar och hamnade tillslut i Vinlax. En timme och tio minuter senare var jag hemma igen. Bara att sätta på lite deodorant och nya kläder och så drar jag ut på en byrunda med grabbarna. Vilken skön fredag alltså. Och tack Madde, turen gjorde gott för kropp och knopp!

Last day

En vemodig jobbdag, när jag nu skickat iväg 70% av mina barn på sommarlov. Slutade redan kl 13 idag, så hann inte ens krama om alla eftersom de låg och sov. Men, Årvas är ju smått så vi ses ju  troligen ut på "byin" i sommar. Och hösten är väl snart här, med denna fart i livet. Hoppade i gymkläderna och traskade iväg till Gnistan för ett efterlängtat fredagsgympass. Fyra serier idag så 1,5 h tog det innan jag var hemma. Tungt pass idag, fast det kanske inte var det svettigaste så var det jobbigt, hade hela tiden dagens mat uppe i halsen, spysmak i munnen. Fyfan, finns nog inget värre! Det tar lite bort charmen med träningen. Hem, började fixa inför bugers, en snabbdusch, mat, och så iväg med Razze Racerbil till Jutas. Smörgåstårtsfabriken öppnade och levererade två dubbla tårtor och fem enkla. Dessutom gjorde vi 4 laxcheesecake också, så nu lär vi nog klara oss på kalaset imorgon! Mamma är orolig att det ska bli för mycket, men det tror jag nog inte, inte med vårt gäng... Tackar faster och moster för hjälpen! Nu är jag hemma igen och funderar vad jag ska hitta på. En cykeltur lockar, nu när vädret blev lite bättre också. Få sii.

 
"Vi lagar va vi vill": Hamburgerbrö, sallad, biff, Koskenlaskija-smältostskiva, guacamole, baconmajonnäs, BBQ-sås, och egengjort coleslaw som tillbehör (sambon åt förstås med franskisar).
Göttens!

29 maj 2014

Om att försöka vara något man inte är

Ni som troget följt och fortsättningsvis följer denhär bloggen (applåder!) är ju antagligen högst medvetna om min kamp mot vågen. Det är en kamp som pågått sen dag ett här i livet, eller ja, åtminstone i mitt vuxna liv. Alla har vi nångång gjort dendär jämförelsen med nån annan, och mått dåligt efteråt. Alla har vi haft dendär förebilden, som vi velat se ut som. Alla har vi på olika vis kämpat mot idealen som finns i vårt samhälle, idag mera än någonsin tidigare. Alla har vi i och med dessa ideal försökt forma oss till människor vi inte tidigare varit, människor vi kanske inte ens kan bli. Och alla har vi nångång svikit oss själva, när vi inte kunnat uppnå dessa drömmar, eller kanske krossat dem själva.

Själv hör jag förstås till den kategorin av mänskor som påstår att jag fullständigt struntar i ideal, jag går min egen väg, men sen finner jag mig själv gång på gång med att sucka över precis de saker idealen bygger på. Varför är jag byggd som jag är, varför åt jag dendär bullen på tisdag när det annars gick så bra med maten, varför kan jag inte ha mindre fettprocent på kroppen så att dedär nya musklerna kommer fram? Ja, ni hör ju själva hur det låter. Visst har jag alltid haft stor personlighet, jag har vågat ta för mig i livet när många andra backat undan. Men jag har också tidvis haft väldigt dåligt självförtroende. Och helt ärligt, vad är det som skapar dåligt självförtroende om inte ideal? Du ska se ut såhär, du ska klara av detdär, du ska orka göra sådär. Ingen mänska mår ju bra av att bli pressad att "göra som alla andra". Varför kan vi inte bara leva i en värld där det är OKEJ att vara precis som man är. Göra det man vill göra. Se ut som man själv mår bra av. Äta det man tycker är gott och det som får en att orka i vardagen. Varför skapar vi människor dessa sjuka ideal, som man bara "måste" leva upp till? Och varför "måste" vi egentligen leva upp till dem?

Som jag tidigare också skrivit så är ju den så kallade fitnesstrenden en stor grej just nu. Som att inte det räckte med att man "ska" vara smal, nu måste man vara både smal OCH tränad! För en som mig, med kraftig benbyggnad, stor muskelmassa och ännu större kärlek för maten så är det ju en helt omöjlig utmaning. Det ska inte ens behöva vara en utmaning, men så är det ju nuförtiden. Den ena värre än den andra. Man vill se vad man klarar av. Huvudet. Kroppen. Man vill bevisa för andra att JAG KLARAR MINSANN DETHÄR, SÅHESÅ. Och det är ju där felet sitter, att du vill bevisa för ANDRA att du kan, när det egentligen är för DIG SJÄLV du borde göra en förändring, om du måste göra en förändring.

Min kamp mot vågen började redan i lågstadiet. Alltid har jag varit för tjock, "över kurvan", fläskberg, äckel, allt detdär har jag fått höra i oändligheters oändlighet. Och ja, det tar på självförtroendet. Det får en att fundera varför man inte duger som man är. Vad det är som inte duger med mig och min kropp och mitt utseende. Och jag har försökt banta. Försökt svälta mig själv (och nästan lyckats). Gått upp och ner i vikt oftare än jag byter sockor på fötterna. Har det hjälpt? Nej, inte det minsta. Det har bara fått mig att må ännu värre.

Det är först nu, vid 23 års ålder, som jag inser att man behöver inte lyssna på alla andra, man behöver bara lyssna på sig själv. Ja, jag är smått överviktigt. Nej, det är inget jag i dagens läge mår dåligt av, det vill säga det ger mig inga fysiska bekymmer. Men jag är medveten om att det på lång sikt är illa att vara överviktig, speciellt om man inte gör nåt åt saken. Jag har aldrig varit särskilt sportig av mig, men sen jag började med zumba på hösten 2009 har träningen varit min grej. Sommaren 2012 började jag springa, och jag älskade vad det gjorde åt mitt självfötroende, detdär att kunna pressa sig liiite till varje gång. Tyvärr satte kroppen stopp för det, och det var inte förrän i augusti 2013 när jag steg in på ett gym för första gången som jag igen kände dendär välbehagskänslan träningen gav. Jag ÄLSKAR att träna. Det ger mig såna kickar. Och visst har det format mig, stärkt mig, både fysiskt och psykiskt. Men maten är mitt problem. Kärleken till det goda här i livet, till pizzorna, bullarna, såserna, pastan. Ni vet att jag kämpar med dethär, jag delar med mig av min resa åt er. På gott och ont. Vissa dagar är bättre än andra. Ibland går det bra att lämna bort brödet, potatisen, kaffedoppet. Andra dagar är det mindre roligt att tacka nej, försöka fylla ut med sallad.

Idag är en sån dag då jag tvivlar på min existens och självdisciplin. Som ni kanske vet så har jag ett delmål tills midsommar, jag vill väga 75 kg. Startvikten i augusti var runt 82-84. Jag vet att jag gått ner mycket, men gått upp i muskelmassa också. Och det accepterar jag, det är inte dendär siffran jag stör mig på så mycket egentligen. Utan det är principen. Det är tanken på hur långt jag kunde ha kommit om jag hade ett sundare förhållande till mat. Kanske hade jag redan nått mitt huvudmål, 70 kg, om jag aktivt sen hösten tänkt på vad jag stoppat i mig, och tränat likadant som jag gjort. Kanske, kanske inte. Hursomhelst, efter att jag fuskat är jag alltid fast besluten att NU BANNE MIG SKA DET BLI ÄNDRING. Och så går det en dag. Två. Kanske tre. Och så fuskar jag igen. Och då är det kört. Kört med självdisciplinen, kört med självförtroendet. Och jag mår så jävla dåligt över det. Blir så besviken på mig själv. Knivar mig själv i ryggen, igen och igen och igen. Stirrar mig blind på siffran på vågen, på fläsket i spegeln. Och blir så ledsen, så ledsen, för att jag inte har kontroll över mig själv, över mitt eget liv.

Jag har alltid varit motiverad, viljan finns där, men inte psyket, tydligen. Klein i hovo, pallar inte trycket, kan inte motstå frestelser. Vill, men orkar inte kämpa. Jag är så trött på att kämpa, vill bara ge upp, varje dag vill jag köpa en chipspåse och trycka i mig allt. Men jag fortsätter kämpa. Hovo i skick, det ska gå, nån dag.

Vart jag ville komma med denna femhundra kilometer långa text var dethär: Felet vi alla gör är att jämföra oss med andra, kämpa för någon annans skull. När vi lär oss att göra saker för oss själva, kämpa för vår egen skull, då är vi på rätt väg. Fitnesstrender och dieter hit och dit, varför följa dem om du egentligen inte känner att du vill, att du inte kan? Gör det för att DU vill förändra ditt liv, dina levnadsvanor. Gör det på DITT sätt, i din egen takt. Du kan aldrig bli nån eller nåt du inte är. Du kan bara förbättra dig själv. Och det spelar ingen jävla roll hur länge det tar, bara initiativet kommer från dig själv.

Därför ger jag aldrig upp. Det får ta femton år om det så vill. Jag kämpar vidare, för det är ju JAG som ska må bra i slutändan. Ingen annan. Bara jag.

Den lediga torsdagen

Min dag har i stora drag bestått av kexbakning hemma i Jutas, en Elli-tur i sällskap av Katrina och Dollar-Hanna, dusch och sen snabba ryck hem till Årvas, klädbyte och fejsfix och så vidare till Vörå. Firat Linns hälsovårdarexamen med kaffe och tårta, skickat iväg sambon till Vasa på övning (under festen) och senare bilat hem själv också. Tänkte där en stund att jag skulle vara hurtig och släpa mig iväg på en springtur, men tack och lov så regnar det! Orkar faktiskt inte just nu. Ett inlägg om det senare också. Så nu ska jag bara sitta och njuta av tystnaden och ensamheten. Göra en toast åt mig. Ladda ner en skräckis och kolla så länge det är ljust. Sen ska jag ignorera att det är jobbdag från 7:45 imorgon, och smörgåstårtsrumba på kvällen. Håhhå, bisi lajff.

137 Limedrömmar på agendan idag! Kanske snart dags för nåt recept här på bloggen igen? Börjar vara en stund sen...
Nå ja tyckt no e så nalite råolit ut.

28 maj 2014

Miss you, miss you

En fin dag bakom. Efter att frukosten var undanstökad på jobbet packade vi vagnarna, väskorna och barnen i taxin och styrde kosan mot Kimo. Vårutflykten gick i år till ett föus med kalvar (okej de var nog mera kossor) och ett med grisar. Spännande för både barn och vuxna! Sen traskade vi iväg längs idylliska skogsvägar till Kimo Bruk, där vi picknickade inomhus med makaronilåda, sallad, och kokosboll till efterrätt. Tillbaka på dagis sov vi gott, det blev tårtkalas i personalen med anledning av en examen och en som jobbade sista dagen. Slutade 15 men jobbade på med dokumentationen till 15:40. Idag var det sista dagen före sommarlovet för några av "mina" barn. Vi träffas ju visserligen igen i höst, och i denna lilla by lär vi ju nog se varann i sommar också. Men ändå är det med tungt hjärta jag kramade dem hejdå idag. Vi har ju kommit varann så nära dethär året. Jag spenderar ju ändå 7 h av min dag tillsammans med dem, dvs. mera än jag är hemma. Som ni vet älskar jag dedär barnen till månen och tillbaks. Deras frånvaro känns i mitt liv!

Hemtrampande, fixade lite utomhus, in och slänga i en tvättmaskin, dagens middag (korvrisotto) och så lite mötesfix. Via butiken efter nödvändigheter och sen mötade vi i Jepo vid banan. Eller ja, egentligen var det ju talko, men två jobbade och resten "kaväärade". Helt vanlig syn, alltså! Åt lite bulla och korv och drack limsa. Fuskdag idag alltså.. Kommer väl tyvärr bli några till. Men sådär är det ibland, speciellt i mitt liv. Tar inte så stor stress. En månad kvar och säkert -2 eller 3 kilo kvar. Får se hur det går. Hoppeligen löser det sig ännu!

 Rabarbern tar sig i sakta mak. Inga förhoppningar om skörd detta år, dock... Gräslöken däremot är riktigt frodig redan!
 Älskar äppelträden just nu!
Osäker på vad de heter, men kanske brudspirea? I varje fall blommar de fint! 
 Nu ska ni få se på makeover! Svärmor och svärmormor hade tydligen tråkigt i helgen. Så de rev upp hela rabatten (VEM ORKAR!??!) och bökade om och satte i nån perenn. Sjukt stor skillnad!!!
 Alltså kolla!!! Man ser mulden!
 Ska hoppas perennerna tar sig, och att jag får satt dit nån sommarblomma också.
 Fick fnatt och spolade av bilen...
 ... funkade ju inte så bra utan tvättmedel!
 Grönt och skönt i träden.
 Gräsmattan växer som ogräs! Men guess what: Gräsklipparen är sönder...
Har ju helt glömt bort att berätta, men dessa blommor fick vi av föräldragruppen på dagis, på vårfesten. Tusen tusen tack! Planterade dem i min lilla zinkkruka och ställde på trappan i brist på annat ställe.

27 maj 2014

Shine for you

En tisdag i mitt liv som började tidigare än vad som egentligen behövts. Steg upp 7:30, åt frukost, fixade mig och trampade sen iväg till jobbet. Använde mina 40 minuter planeringstid redan från morgonen eftersom jag hade stängningsskift och alltså jobbade 9-17. Fick uträttat en hel del idag, dokumentationsmapparna är klara att skickas hem, vi gjorde kokosbollar inför den stundande vårutflykten imorgon, och vi har börjat städa undan inför sommardagis. Kan. Inte. Fatta. Att. Dethär. Året. Är. Slut. SERIÖST, det var ju nyss augusti och jag började jobba?!?! Sjuuuukt. 

Kom mig hem, hade bett sambon att göra mat och det hade han ju gjort, på sitt eget lilla vis... Nämligen tagit fram två färdigportioner med potatismos och wienerschnitzel ur frysen! Ja, dum är han ju inte dendär killen. Veckans två överfulla matkassar från Livsmedel, och sen var det bara för mig att printa ut lite mötespapper, packa ihop grejerna och bila iväg till ABC. Festkommitténs möte mellan 18:30 och 20:30. Kom väl fram till en del vettigt igen. Blir nog en bra fest! Hemma strax före nio och inte det minsta sugen på veckans tisdagsrunda. Nå, tänkte i nya banor, drog på mig springskorna och körde lite intervaller. Funkade bättre än förväntat, brände till och med fler kalorier än annars. Så absolut nåt att prova på flera gånger! Nu har jag duschat och ätit lite after-workout-meal och sambon väntar på att vi ska kolla lite serier innan läggdags. Bra tisdag!

Dagens två på Insta:
Granola, Guds gåva till "bantaren"! Köpte på Sparhallen på Åland. Så. Jävla. Gott! Nu måste jag söka det här i landet, annars skickar jag iväg mina importörer till Sveariket. Imorse åt jag med mjölk som frukost, ikväll som mellanmål. Väntar på min fil, granolan kommer bli toppen som topping på den!
 Dagens 30 minuter löpning var roligare än vanligt med intervaller! Värmde upp med 6 minuter spring och sen körde jag i princip 2 minuter promenad, 2 minuter normal joggtakt, och så 10-20-30. Lätt sätt att sätta extra krydda på träningen tydligen!

26 maj 2014

Måndag

- jobb 9-17
- Dress Like Marie
- värmde lite makaronilåda
- plockade undan lite kläder och väskor
- gym 20-21:30
- dusch
- betala räkningar

 Fick en ring på köpet idag på DLM! Armbandet är kanske lite puttenuttigt/bling för att vara jag, men det passar med min nya klänning!
 Köpte på Åland. Får hoppas mina slitna permanent-toppar reder upp sig med dethär!
 Sneak-peek på min nya klänning! Följer ni mig på Instagram har ni sett hela outfiten redan, hehe.. Förresten, sen när har jag fått sådär smala ben!?
Köpte också på Åland, för 3,95 eurosar. Ångrar redan att jag inte tog två paket.
 Också från Åland.
 Hur perfekt!?
 Sjukt vackert ute just nu!
Helgens mest oväntade köp: fyra pocketböcker för 1€/st!

25 maj 2014

Vad kolhydrater gör mot mig

För allas information, just nu sitter jag i bussen med världens magkramp. Intressesmurfarna hoppar av förtjusning och jag funderar vad i helvete jag ätit som gjort min mage såhär upprörd. Jag vet svaret - kolhydrater. Detta är vad som händer varenda jävla gång jag konsumerar större mängder kolhydrater såsom bröd, pasta osv. Och alkohol, givetvis.

Därför har jag också valt att i vanliga livet välja bort dessa källor så långt det bara går. Äter bröd en gång i veckan, om vi har nybakta semlor som sig bör på torsdagar. Fredagen går åt att -ursäkta nu- gasa ut allt. På dagen i jobbet äter jag vanlig husmanskost, men väljer bort potatis om jag kan. Till middag skulle jag mycket väl klara mig på en sallad, soppa eller fil, men alla gånger klarar jag inte av spaghetti o morosås-suget. Det beror lite på hur jag tränar också. Vissa dagar behöver jag mera kolisar för att orka.

Nu i torsdags innan vi åkte iväg hade vi ärtsoppa(!) och nybakta semlor till lunch. Sen sov jag knappt på natten, vi reste och åt på skumma tider. Smoothie klockan fem på morgonen och sen brutal frukostbuffet klockan halv nio. Efter det ingen mat förutom lite nötter förrän pasta med lax sex på kvällen. Igår startade dagen med brutal frukostbuffet igen, pehmis och en påse naturgodis på dagen, nachos med ost och köttfärs klockan ett. Sen bara plock och frukt under revyn. En lonkero, en halv pizza Hawaii och en öl. Sömn ca 6h. Idag frukostbuffet för tredje gången, en stooor påse naturgodis har jag snaskat på under dagen, och så hamburgare o franska på restaurang klockan fyra. En pehmis och nötpåsen till slut.

Fy helvete hur jag mår. Har inget vatten att skölja med heller, och vi stannar inte förrän om två timmar ungefär. Sorry kroppen för hur jag behandlat dig, lovar att göra upp för detta i veckan. Funderar till och med på att köra en detox-rensning för att få bort allt crap.. Nån som har erfarenhet? Vill. Inte. Må. Såhär. Mera.

Påväg hem

På en väg nånstans genom Finland, i solnedgången. Båtresan var lång och lika länge har vi kvar innan vi är hemma och i säng. Men en skön helg på Åland har vi bakom, med härligt väder, god mat, en lyckad revyföreställning, och detta förstås i trevligt sällskap!

Fastän helgen inte bjudit på mycket sömn och känsla av att vara utvilad, och denna natt knappast blir bättre, så är det jobb och vardag som gäller igen imorgon. Tack och lov så har jag stängningsskifte och börjar först kl 9! Men hamnar ju att vara ända till 17 då istället...

Mycket på agendan kommande vecka också. Uppdrag hitta examensklänning måste jag utföra nån dag. Sen är det festkommittémöte, talko, diverse bakningsprojekt inför lördagens kalas i Jutas, examensfest x2, eventuellt klassträff och ifall inte så drar jag väl iväg på nåt annat galej. Håhåja, tur att man bara lever en gång!

Examensfin

Nästa helg blir min lillasyster utexaminerad som byggare (hur nu det gick till egentligen, blev jag inte själv nyss färdig från Yrkes!?). På lördag blir det förstås examenskalas hemma i Jutas, och jag funderar nu vad jag ska sätta på mig. Ni vet dendär A-linjeformade orangea klänningen jag har? Denhär alltså:


Ja den ääälskar jag, och skulle gärna sätta på mig den. Men har använt den så många gånger nu så jag blir nog knappast förlåten om jag tar på mig den på ett till festligt tillfälle. Den har figurerat på både bröllop, studentkalas, dimission - på både min egen och årskursen före. Så ja, den skippar vi direkt! Den klänningen kommer från Dress Like Marie, och jag kunde mycket väl titta in där nån dag, för jag vet de har massa snyggt, speciellt sånt som jag gillar: färg och mönster. Se nu t.ex. på dessa två:


Men alltså jag undrar, hur fin måste man vara på sin systers examenskalas? Jag får ju inte vara överklädd, med risk att stjäla showen av huvudpersonen (som att det skulle hända, hahahaha), men jag kan ju inte se ut som en slöusk heller, skumpaserverare som jag ska vara och allt. Funderade hårt på dendär nya långklänningen jag köpte. Marint. Men alltså trikå, på ett examenskalas? Är det verkligen tillåtet? Eller måste man vara helt fancy pancy? Ja, jag vet då inte, så därför frågar jag er. Hur gör man? Vad klär man sig i? Vad sätter man absollluuut inte på sig? Hjelpp.

24 maj 2014

Om böcker

Visste ni, att jag gärna läser, men nästan aldrig har tid? Och visste ni, att jag i mina tidigare år var en riktig bokmal? På den gamla goda tiden då jag prenumererade på både Pollux- och Funtasieböcker svalde jag ungefär en bok om dagen. De var visserligen inte tjocka, men i alla fall. Vid samma tid i livet var jag också väldigt intresserad av litteratur. Språkligt medveten. Skrev små berättelser, historier, noveller och dylikt varje lediga stund. Om jag rotar riktigt långt ner i lådorna på mina föräldrars vind hittar jag mappar och anteckningsböcker fulla med mina små "sagor". Vågar till och med påstå att vissa kunde ha blivit riktigt bra, bara jag fortsatt. Hållit liv i mitt intresse. Sa till och med i ett skede att jag ville studera litteratur i Åbo. Skulle bli författare. 

Nå, jag blev tonåring och det var inte så coolt att skriva noveller längre. Jag började Yrkes/gymnasiet och det blev mest skolböcker att plöja igenom. Sen kom universitetsstudierna och dendär jävla kurslitteraturen. Öppnade knappt en skönlitterär bok under mina studieår, hade varken tid eller motivation att läsa. Och hela tiden sa jag att "när jag studerat färdigt ska jag minsann börja läsa igen!". HA! Hur tror ni det gått? Jag har fortsatt fylla mina lediga timmar med annat. Om kvällarna plöjer jag igenom dessa såkallade sociala medier som sömnmedicin, när jag lika gärna kunde läsa en bok. Lånade faktiskt Fredrik Backmans "Min mormor hälsar och säger förlåt" av min mommo(!) där nångång runt jul. Har läst typ fem kapitel och kommer mig ingenvart, fast jag verkligen vill. Har. Inte. Tid. Eller tar mig inte tid, kanske det heter.

Jag har alltid varit intresserad av språk, och vad man kan göra med det. Alltid haft höga vitsord i skolan, varit duktig med ord. Tror att det finns en koppling mellan allmänkunskap/intelligens och bokläsning. Bokläsning ÄR avslappnade. Det ÄR ofta lärorikt, det sätter igång tankeverksamheten. Men ändå "har jag inte tid". Och det är så jävla sorgligt. 


Böcker jag velat läsa länge, böckerna som står som grund till serien Game of Thrones, dvs. George RR Martin's A Song of Fire and Ice, och så vidare. Och en förstås Fifty Shades-trilogin. Har lovat mig själv att åtminstone läsa tre böcker i sommar. Borde ju ha all tid i världen under mina fyra veckor semester i juli. Så ja, inga ursäkter. Ut i solstolen och boken i högsta hugg! Tiden går ju snabbare bara man gör nåt intressant, eller hur?

Hur är det med er andra, är ni bokmalar eller är ni också duktiga på att undvika litteratur?

23 maj 2014

Clock ticks time away

Nåjaa, nedräkningen kan börja! En timme tills vi ska befinna oss uppe vid Årvasgården, sen är det start mot Åbo 01:30. Keepin' my fingers crossed att gänget kan hålla så mycket käft att jag får sova hela vägen ner, annars kommer jag må skiiitdåligt! Hatar att åka buss om jag inte får sitta längst fram och titta ut genom fönstret. Men ja, förhoppningarna är låga med vårt kära revyshakk, hehe. 

Har hunnit med en hel del redan idag. Var uppe 7:40, frukost, fix och så iväg på cykeln till jobbet. Härligt och varmt redan tjugo över åtta på morgonen! Jobbade mina vanliga timmar, och njöööt så fruktansvärt av att vara ute på eftermiddagen, så skönt alltså! Susade hemåt, en sväng via butiken för lite nödvändigheter inför kvällen och helgen. Hemma vände jag ihop en picknick-korg åt mig, grävde fram min nya långklänning, sköljde mitt smutsiga hår som hastigast, petade lite smink i fejset, började på med packningen, och bilade sen iväg tillbaka till dagis tills halv sex. Vårfest med picknick-tema för hela dagis + förskolan, så underbart fint! Alla var glada, vädret var bra, picknick-maten var god och stämningen var helt enkelt på topp. Kommer vara supersvårt för mig att säga hejdå nästa vecka, verkligen. Menmen.. Ofattbart att vi kan sitta ute i kortärmat ännu klockan halv åtta på kvällen, I MAJ!!! Ska passa på och  njuta nu så länge det varar, pessimisten i mig gissar att Finland levererar iskalla vindar och regn hela sommaren...

Efter vårfesten masade jag mig ännu iväg till gymmet. 1 h och 25 minuter kämpande och svettande, och sen hemtraskande nerför backen. Provade nya proteinpulvret, och det fick klart godkänt. Kanske liiite söt i smaken, men visst går det ner. Duschade, packade (åh herregud så mycket saker jag alltid ska släpa med mig!), fixade och trixade. Nu är allt klart för avfärd, ska ännu försöka skriva ihop några små tidinställda inlägg, så ni inte blir helt uttråkade. Fast hey, vem kommer egentligen läsa bloggar i helgen, om det blir 27 grader som utlovat!? Inte jag i alla fall... Nåjamen, Åland next! Hörs på måndag.

But first, let me take another selfie (så ni no säkert klarar er i häljin!):
Häjråå! Trevlig helg på er!

21 maj 2014

Mårbackapelargonen

Hörni! Blomsterhandlares och växthusodlares barnbarn som jag är vet jag absolut ingenting om blommor och växter, och ja, speciellt inte om pelargoner. Ni vet dedär Mårbackapelargonerna som alla bloggare håller på med? Janå, nu har jag kommit på att jag också vill ha en sån. Men har för det första ingen aning var man kan skaffa dem, för det andra ingen aning hur man sköter dem när man väl har dem. Här har ni ett vackert arrangemang, fotat vid Tyynen Tonttula i Larsmo, som jag besökte förra sommaren:

Vannköperman?