26 februari 2015

Musiktips #5

Som jag lovade i förra veckans musiktips-inlägg så ska jag idag berätta för er om bandet som förändrade mitt liv bara med hjälp av sin musik och sina vackra texter. För att ni helt ska kunna förstå hur jag ens lyckades halka in på denna typ av musik och verkligen fastna för det, så rekommenderar jag att ni följer med följande veckor också, då jag tänkt berätta lite mer om banden och artisterna mellan Westlife, Britney Spears, HIM och kvällens band. För jag menar, hur i hela friden kan det annars komma sig att nån som lyssnat på Rednex, Celine Dion och t.A.t.U plötsligt faller pladask för ett power-metal band, FRÅN FINLAND? Om ni fortfarande inte listat ut vilket band jag pratar om så ska jag informera er om det.. Bandet som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta - Sonata Arctica.

Klyschigt, jag vet, men jag minns det faktiskt som igår, dendär första gången jag hörde Sonata Arctica. Det var i januari 2005 och jag var och hälsade på hemma hos Janica. Under hösten hade jag blivit lite förtjust i en kille vars favoritband var just Sonata, minns att han på sin Lunarstorm-sida hade en av deras texter; FullMoon. Bara av att läsa texten var jag hypnotiserad, men dendär lördagskvällen i januari på Janicas vind, när jag för första gången hittade Fullmoon på en skiva, var jag såld.

Kan inte fatta att det redan gått TIO ÅR sen det!!! Helt sjukt alltså. Under dessa tio år har jag spenderat otaliga timmar med Sonata Arcticas musik i mina öron. Har nästan alla deras skivor, en live-dvd, en huppari, och dessutom har jag sett dem live i Seinäjoki 2010. I dagens läge kan jag väl inte säga att jag är ett lika stort fan som jag var t.ex. 2007 (minns hur jag nästan dog när jag såg Jani Liimatainen på Jeppisdagana den sommaren), men visst lyssnar jag fortfarande på deras musik nu som då. Och alltid blir jag lika salig! Visserligen tycker jag inte att musiken de gjort efter 2007 är alls på samma nivå som tidigare, men visst har de också nya låtar som fastnat.

Ifall ni undrar hur det var på live-keikkan i Seinäjoki, så kan jag berätta för er att Kalle och Citt helt totalt föstörde den upplevelsen för mig (konserten som jag väntat på i fem år!) och att jag aldrig nånsin förlåter dem för det. Inte för att vara elak, men Kalle är nog en bidragande orsak till att jag inte lyssnar så mycket på Sonata längre.. Först och främst för att JAG inte har nåt som heter egen musiktid här hemma, för det andra just pga dendär konserten, och för det tredje pga dagens uppställning i bandet, och vad det gjort åt musiken.

Ja, hur ska jag då på något vis kunna börja tipsa om detta band, som jag så innerligt älskat, och fortfarande ger en del av mitt hjärta åt? Var ska jag ens börja!? Ifall ni har Spotify rekommenderar jag att ni söker upp Sonata Arctica och sätter på shuffle-funktionen. Ett bra sätt att fördriva x-antal timmar och bara driva iväg i tankarna... Det bästa med Sonatas musik, enligt mig, är nog att man alltid ser en tydlig bild framför sig när man hör nån av deras låtar. T.ex. Fullmoon kommer jag alltid att förknippa med vinter, för att ja, det känns bara som att man ska lyssna på den på vintern!

Har ni inte Spotify kan ni t.ex. börja med dessa tio:
Och dethär var bara början... Kanske jag får NÅN att börja lyssna på Sonata Arctica efter dethär??

3 kommentarer:

  1. Me lyckadist do jo få på krokin reij för längsan 😉 dock ha jo mett musiklyssnas egentligen begränsast ti he ja hör tå ja sitter i bilen så blir jo ut så ofta ja hör dem nameir, men di spelar jo no nan låt åv dem ibland jäär i Svealand å 😊 å live-dvdn verka no vara ett brae köp åt de 😃

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja he va no ein åv demde bäter presentren :) sällan ja hör på Sonata noförtidin, men tå ja gör e så skjutsas ja verkligen tillbaks i tidin! fina tider..

      Radera
  2. Sonata Arctica kommer allti att ha en speciell plats i mett hjärta å. Ja lyssna sönder all låtar tå ja gick i högstadie å kan fortfarand bli heilt nostalgisk tå nain låt kommer på radion. <3

    SvaraRadera