Varje år förundras jag över hur fort vårkänslorna kommer smygande när julen är förbi. Så fort julpyntet är nerpackat och gardinerna bytta i vardagsrummet börjar jag i smyg längta efter att krypa runt i rabatterna. Hur sjukt det än låter! Det är nog solen som gör det, tror jag. Som idag, när jag trampade hem med solen i ögonen och kryssade mellan vattenpölarna. Då saknade jag brillorna! För att inte tala om gummistövlarna. Föreställ er när man inte längre behöver lägga på lamporna klockan halv fyra. Eller när solen skiner genom smutsiga vårfönster. När det inte längre tar så hårt emot att traska uppför lokalbacken klockan sex, för att det är relativt varmt, men framförallt LJUST.
Jaja. Och varje år faller vi i eufori när solen gnistrar så att snön smälter, när fåglarna börjar kvittra och temperaturen stiger över nollstrecket. Men ni vet ju jag, pessimisten, vet nog bättre än sådär. Brace yourself: Takatalvi is coming! Åtminstone fyra gånger ännu. Sen på min födelsedag i april när det är likadant väder kan vi KANSKE börja hoppas på lite värme och grönskande rabatter. Kanske. Man vet ju aldrig i dethär landet, nämligen.
.JPG)
Och låtom oss icke förglömma vårens värsta förbannelse:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar