9 juli 2013

Hiljaista taas

Denhär gången beror tystnaden på denhär bloggen på dubbla nattskiften. Efter söndagens villaliv var jag verkligen trött och slut. Hoppade på cykeln strax efter kl 21 och cyklade de 8-9 kilometrarna till Kaitsor så var det problemet ur världen. Nattskiftade och trampade hem igen strax före 9 på morgonen. Donade på lite här hemma och slängde mig sen på sängen och sov nån timme. Fixade lite käk, duschade, och bilade sen iväg till Jeppis. Naprapatbesök på agendan igen, lite bättre feelis  i ryggen än senast... Svängde in via Josse i Bennäs på hemvägen. Var ute på en dryg timmes promenad, vackert så! Hem till Årvas igen, in med lite mat i magen, och så for Kalle och jag iväg till Brännbergskärr. 

 Dags att väcka Asconan efter 9 månaders sömn!
 Eftersom jag ska bli "kändis" i Härmä i helgen tyckte jag det var bra att bättra på målet lite också...
 Källiboy aka doonarin
Så! Hälftin kvar tå... Och ny reklam, siffermålas, bänkskruvas.. Jaja, vi hendar nåo!

Kollade ett avsnitt Breaking Bad, åt kvällis, och sen bilade jag iväg till jobbet igen. Kom hem runt 9 imorse då, och slängde mig ganska fort på sängen. Nu har jag fått mat i magen, lyssnar på skön musik och ska försöka påbörja projekt städa hushållet. Huhh... Min fina plan att få färdigt hallen tills morgondagens Mary Kay-party sket sig ganska duktigt också. Väggsaldo: 3,5/7 väggar tapetserade, 1 målad... Nå, folk som hälsar på här får helt enkelt ha förståelse! Kalle åker iväg till Vasa idag efter jobbet för att spela in med bandet, och återkommer först imorgon. Tur så är jag ledig imorgon, så får dona på här i lugn och ro. Ska baka en vitchokladcheesecake och en laxcheesecake, huset ska kliinas pedantiskt och tvätten ska tvättas. Så gissar jag inte blir utan att göra i första taget!

Och ja, vet ni vem som kommer och hälsar på mig idag? TEES!!! Ni som är vän med mig på Facebook vet ju säkert dethär redan.. Men åt er andra kan jag informera er om att jag fick världens i särklass bästa överraskning innan söndagens nattskift. Kalle var mystiskt hela kvällen och mumlade om jultomten och överraskningar. Han vägrade säga vad det var jag skulle "få" för överraskning, och jag var nästan påväg att trampa iväg till jobbet redan när det knackade på dörren. Sambon såg finurlig ut och sa att jag ska öppna - och gissa hur chockad jag blev när min älskade älskade vän, som jag inte sett på 7 månader, stod på andra sidan dörren. Herregud. Har inte riktigt kommit över chocken ännuheller. Tyvärr var vi ju båda påväg på annat, så det blev bara kramkalas och inprickat date så länge hon är hemma. Och jag säger bara en sak: Herregud vad en enda människa kan få bort stenarna från ens axlar med att bara visa sig. Nu vet jag verkligen vad saknad är!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar