Är det inte konstigt så säg, att när vardagen kommer emot så försvinner också tiden och lusten att blogga. Vet inte hur många "och så gjorde jag det och sen for jag dit och sen tänkte jag..."-inlägg den här bloggen innehåller. Alltför många, gissar jag. Ni kanske märkt att min blogg inte längre är vad den en gång var, och det är ett medvetet val. Vissa dagar tänker jag att äh, nu skiter jag i det här, ingen orkar ändå läsa vad jag håller på med om dagarna. Men sen slår tanken alltid mig att det är en sån bra dokumentationsplattform för mig själv, att jag ogärna vill sluta blogga. Förut kanske min blogg fungerade mer som min dagbok, idag är det kanske mest så jag ska minnas vad som hänt, och så människorna i min närhet ska veta vad jag sysslar med eller funderar på. Jaja, några tankar om mitt bloggande så här en helt vanlig torsdag kväll.
Jag har både återvänt till jobbet och till "vanliga matrutiner", så att säga. C9:ans sista dag var i måndags, och även om jag var lite besviken på resultatet (ni vet, man kan alltid prestera bättre...) så får jag definitiv vara nöjd. Inte bara över de 5,1 kilon jag tappade under mina nio dagar på kur, men också över att jag nu tänker helt annorlunda när det kommer till ätande. Åtminstone än så länge... Försöker att inte stoppa i mig allt som kommer i min väg, och det får mig definitivt att må bättre i slutet av dagen. Äter mindre portioner på jobbet. Undviker socker och vitt mjöl så långt det går. Och försöker motionera lite mera än jag gjort det senaste året.
Där ute är det storm för andra dagen i rad, och jag har faktiskt tänkt plocka ner julbelysningen idag. Annat intressant på programmet är väl att vika in de nytvättade lakanen i skåpet och åka till Härmä för att handla. Sen inte så mycket, och så är det fredag och helg imorgon. Återvänder till uttrycket "he e bara måndagar å fridagar". Sånt, en helt vanlig torsdag. Återkommer när jag har något intressantare att komma med igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar