Några frågor om framtiden och livet i allmänhet

I frågestunden jag hade medan vi var i Dublin och London hade Anonym frågat följande: "Blir det husbygge inom närmaste framtid? Förlovning? Hund? Känslor inför ny arbetsplats? Vad gör du helst när du är ensam? Den hittills bästa dagen i ditt liv? Vad gör du om ett år?" För enkelhetens skull ska jag ta och svara på frågorna en och en, för att undvika ett kilometerlångt inlägg om mina framtidsvisioner osv.

Ja, vi har börjat prata lite om husbygge faktiskt. Själv har jag ju alltid varit väldigt intresserad av hus, så det är en "hobby" som följt mig i flera år redan. Sambon är kanske inte lika intresserad, så hur jag än försöker visa/rita husmodeller åt honom, så lyfter han sällan ett ögonbryn för den sakens skull. Men vi har sådär i smyg börjat kolla lite på hustomter, och ja, jag har ganska på klart hurudant hus jag vill ha. Så nu är det väl i princip bara att börja engagera sig lite mer! Om ni frågar mig, och jag tror att det inte är alltför långt från verkligheten, så kan jag tänka mig att börja bygga inom ett år.

Angående förlovning då.. Vi har varit tillsammans i snart 6 år, Kalle och jag. Det är en lång tid, och man tycker ju kanske att folk i vår ålder skulle ha ganska bråttom att gifta sig, bygga hus, skaffa barn osv (ni kan läsa Linn Jungs inlägg om denhär saken ifall ni inte redan gjort det). Men vi tar det ganska lugnt. Visst fanns det en tid då jag hela tiden tjatade om förlovning, men jag har lite släppt det nu. Det kan väl bero på att vårt förhållande aldrig varit en rak väg, utan snarare en bergochdalbana med många tvärstopp och gupp i banan. Vi kan säga som så, att det tagit en stund att komma dit vi är idag. Så förlovning har vi inte direkt "planerat", men vem vet vad som händer...

Jag har alltid velat ha hund, men aldrig haft chansen pga allergier i min familj. Sambon har växt upp med hund i hushållet, och jag vet att han inte skulle ha nåt emot att skaffa en egen. Vi pratade kanske mer aktivt om att skaffa hund för några år sen, men det har hamnat lite på is. Kanske för att vi insåg att just nu har vi alldeles för bråda liv för att hinna med en hund. Såsom vi flänger och far vet jag inte när vi skulle ha tid att ta hand om nån annan än oss själva. Men ja, jag hoppas att vi en dag kan skaffa egen hund. Sen när vi stannat upp lite mer i livet bara.

Som ni kanske förstått så börjar jag jobba på nytt dagis efter semestern, närmare bestämt den 3.8. Från att ha cyklat 1,5 kilometer till jobbet varje dag kommer jag nu ha en bit längre att färdas, för att ta mig till Solbacken i Kimo. Visserligen är det bara 7 kilometer här från oss, och jag har nog tänkt ta cykeln när det är bra väder. Stället är betydligt mindre än Tallkotten, där jag varit de senaste två åren. Från att ha haft femton kollegor går jag nu ner till tre. Mina dagisgrupper hittills har bestått av relativt jämnåriga barn, och jag har följt samma grupp i två år. Nya gruppen kommer att bestå av barn i åldrarna 1-5, så det blir något helt annat. Sådär spontant skulle jag säga att det kommer bli en intressant utmaning. Och jag älskar faktiskt att utmana mig själv! Samtidigt som jag är glad över att jag överhuvudtaget fick ett jobb (inom samma kommun, utan att ens behöva lyfta ett finger för det), så är jag riktigt ledsen över att jag inte fick ha kvar "min" grupp ett år till. Men det är väl såhär livet är, jag får helt enkelt vänja mig vid tanken att det är såhär det kommer att vara för mig, år efter år. Nästa gång hoppas jag på tillsvidare anställning!

När jag är ensam tycker jag allra bäst om att bara ligga och ta det lugnt. Den perfekta dagen för mig är när jag får stiga upp så sent jag vill, äta frukost/lunch i lugn och ro och sen bara fördriva tid med att göra sånt jag tycker om. Att skriva blogg eller läsa andras bloggar, kolla serier/film, eller ge mig in i husens förunderliga värld är sånt jag gärna gör som avkoppling. Det allra bästa med att vara ensam hemma är nog tystnaden. När Kalle är hemma ska det alltid vara musik, liv och rörelse. Själv njuter jag när det är riktigt tyst. Som t.ex. nu när det enda jag hör är tvättmaskinens buller, diskmaskinens hummande och trafikens ljud. Så skönt för huvudet!

Den hittills bästa dagen i mitt liv? Knepigt. Kan inte sådär på rak arm nämna en dag som varit betydligt bättre än de andra. Har ju som sagt inte förlovat mig, gift mig eller fått barn ännu... Men om jag nu måste välja en dag som varit lite bättre än de andra, så skulle jag säga dagen när jag fick veta att jag fått jobb på Tallkotten. Vi hade slutat skolan (BI), och skulle ut och äta/fira med delar av klassen på kvällen. Hade nyss kommit hem från Kroatien, så var utvilad, brunbränd och glad. Hanna, Jenny och jag köpte cider och ostbricka och bänkade oss ute i värmen i Hannas trädgård. Då kom telefonsamtalet som jag så länge väntat på. Jag hade fått jobb! Det är en dag jag alltid kommer att minnas. Mitt första riktiga jobb.

Om jag ska fantisera ett år framåt i tiden och fundera vad som händer just denhär dagen då.. Så tror jag faktiskt att vi befinner oss på dendär långresan jag berättat om. Ännu kan jag inte avslöja vart vi åker, men tids nog ska ni få veta! Sen hoppas jag också att Kalle och jag har hittat den perfekta hustomten, så att vi kan börja fundera på husbygge när vi kommer hem. Och ja, jag hoppas att jag fått lite kontroll över mitt ätande och tränande tills dess.. hehe. Framförallt hoppas jag att jag är lika nöjd med tillvaron som just nu!