28 juli 2015

Hur det är att leva med en musiker

Häromdagen kom jag över dethär inlägget via Facebook. Jag kände inte igen mig, men det fick mig att fundera på hur det är att leva med en musiker. Min sambo är, som ni kanske vet, väldigt musikintresserad. Det har han alltid varit, och kommer troligen alltid vara. Musiken finns alltid omkring honom, på ett eller annat vis. Någon kanske skulle kalla honom ett musikgeni, för att ja, han vet mycket om musik, han spelar flera instrument, han har perfekt gehör... Själv kan jag väl säga, med sex års erfarenhet, att livet med en musiker inte alltid är så lätt. Deras hjärnor fungerar på ett annat vis, helt enkelt.

Här har jag sammanställt några punkter:

1. Det är aldrig tyst omkring honom. Vart han är går, så följer musiken med. Det kan vara hemma i vardagsrummet, i bilen, på hemmafesten eller på mormors kafferep. Oftast ska musiken vara skruvad på full volym, "för då hör man så mycket bättre". Han kan sitta timtal försjunken i ett nyupptäckt band, eller repeata samma nya favoritlåt hundra gånger, oavsett vad du tycker om saken. Tystnad är inget alternativ så länge han är hemma. Tystnad gör honom rastlös. 

2. Det spelas alltid en låt i hans huvud. Om det av någon orsak blir tyst omkring honom, tar det inte länge förrän han nynnar på en melodi. Han hör melodier överallt, trummar med i sånger som inte hörs för andras öron. Ibland undrar du, om det nånsin är tyst inuti hans huvud.

3. Oavsett var eller med vem han är, så sjunger/spelar han med i musik han hör. Spelas det en låt på radion kan du vara säker på att han sjunger med. Är det en rocklåt ylar han med i gitarrsolot. Ligger han på en strand nånstans i Karibien och solar ryggen med iPoden i öronen är det helt självklart att han ligger och trummar med i låten, även om det ser ut som om han håller på att få ett krampanfall, såsom han viftar omkring sig.

4. Du får alltid vara beredd på att svara på musikfrågor. Själv kan han lista upp vilken låt, vilket band, från vilken skiva och vilket årtal låten kom ut max tio sekunder in i låten. Det kan ibland verka som om han kan allt och lite till om vilken musik som helst. Om du mot förmodan fortfarande inte vet skillnad på Deep Purple, Rainbow och Dio efter sex års "övning" kan du vara säker på att få en uppläxning eller ett hånskratt till svar.

5. Det han tycker om i musikväg, kommer också du att börja lyssna på. I perioder kommer han att lyssna på samma band eller till och med samma låt i vad som känns som en evighet. Han berättar ivrigt att han hittat en ny favoritlåt, och spelar upp den för dig en gång. Två gånger. Tjugoåtta gånger. Femtio. Du säger att du aldrig kommer att börja tycka att låten är bra, den tilltalar dig inte. Två veckor senare kommer du på dig själv med att nynna på just den låten. Du diggar med när han spelar den. Och han kommer alltid att säga "vad var det jag sa".

6. Hans instrument är hans bebis. Bli inte förvånad om han kan sitta och pynja på med och putsa sin gitarr i timtal, shoppa dyra delar och accessoarer, men om det är något du vill göra tillsammans med honom, så blir han rastlös på fem minuter. Att få hem en ny pedal på posten är som julafton för honom. Och gud förbanne om du inte vet skillnaden på en förstärkare och ett skåp.

7. Räkna inte med att få hans uppmärksamhet när han övar. Om det är ett gitarrsolo han bestämt sig för att lära sig kommer han att sitta med det i tre timmar, oavsett om det är dags att åka till butiken eller om maten står och kallnar på bordet. Hur mycket du än skriker åt honom i frustration att sluta spela samma fyra toner på piano om och om och om igen kommer han inte ge med sig. Om han bestämt sig för att lära sig Home Sweet Home enligt gehör på piano så kommer han att göra det. End of story.

8. Hans hjärna är helt enkelt riggad på ett annat sätt än din. Hur du än försöker förstå hans tankegångar, prioriteringar och vanor så kommer det inte lyckas. Han har musiken i blodet, intalar du dig själv, för det är den enda logiska förklaringen till varför han ibland uppför sig som han gör. Musiken är hans själ och hjärta, och ibland får du bara acceptera att du kommer på andra plats.

1 kommentar:

  1. Hahaa, nummer 3:an glömmer man nog aldrig, då han låg där på stranden och trummande nästan i sömnen :)

    SvaraRadera