Den uteblivna morgonpromenaden

Idag har jag för första gången under min augusti-utmaning skippat en morgon-powerwalk. Det kändes faktiskt riktigt skit att ställa om alarmet från 6:30 till 7:30, måste jag säga. Har inte riktigt haft samma energinivå idag heller känner jag. Och nu har jag två dagar öppningsskifte, alltså blir det ingen morgonprommis. Innan ni dömer mig, låt mig ta det från början.

Igår kom jag hem från jobbet där strax före fem. Hade absolut noll motivation, intresse och ork att göra mat, men något måste jag ju äta. Handlat har vi inte heller gjort denhär veckan, så skåpen gapade rätt tomma. Nå, man tager vad man haver, och jag vände ihop pasta med tonfisksås. Kände redan då att det vred sig lite i magen, men tänkte att jag nog bara var riktigt hungrig. Åt en ordentlig portion så jag skulle orka med gymmet. En stund efter att jag ätit kände jag att det vände sig i magen en gång till. Tänkte att nä, inte kan jag väl ännu vara hungrig, och tog en bit blåbärspaj till efterrätt. Det vred sig bara ännu mer och jag fick tillslut lägga mig ner i sängen, så ont hade jag. Fick till och med gå till toaletten med spykänsla, men inget kom det.

På morgonen hade vi ett barn som spydde ut hela grötportionen och lite till, så jag började fundera om jag hade fått nåt släng av magafari. Skippade ganska fort kvällens gymplaner och bäddade ner mig i sängen istället. Nästan två timmar låg jag under täcket och försökte undvika magsmärtorna. Småningom avtog de, men istället fick jag stegring, 37.5 mätte jag där runt nio-snåret. Sökte mig småningom i säng och ställde alarmet på vanliga 06:30, ifall jag skulle behöva sjukanmäla mig, och ifall jag skulle vara så frisk att jag kunde gå ut på en promenad. Nå, det blev ju varkendera. Kände halv sju att jag nog behöver sova till halv åtta för att orka jobba. Och det gjorde jag rätt i! Har haft en underlig känsla i magen hela dagen. Ingen feber, ingen stegring, men som om en tung jävla sten vilade i bottnen på min mage, och tryckte på hela tiden. Har ingen aning var felet ligger. Kanske fick jag matförgiftning av något? Det är min klokaste tanke..

Another funny story? I måndags skulle jag joina Linn i Kuckus för att plocka bär. Min bil, den förbannade jävla bilen, är ju fortfarande hemma i Jutas på service. Så jag tog RallyOpeln (ska bli varmansbil, men är besiktad framtill februari), som vi har till låns så länge min är borta. Tänkte på Kimovägen att tur att nån bil funkar i alla fall. Men tji fick jag... Hann knappt komma upp på Kuckusvägen förrän bilen gav upp och dog! Linn och Åcke fick komma och bogsera mig och det visade sig att kamremmen gått av. Just my luck liksom!

Många uppförsbackar i livet just nu.

Alltså fuck Opel! Ger nog upp med det märket nu.