368

Bloggens trogna och uppmärksamma följare kanske kommer ihåg att det nu passerat ett år sen min viktresa började. I onsdags var jag och Sabina på gymmet och körde igenom nya programmet. Konstaterade att det då var exakt ett år sen vi var första gången. Tänk det! Ett år av gymmande bakom. Så många timmar jag spenderat i dendär sunkiga källaren. Så många liter jag svettats där. Så mycket jag kämpat! Dethär året som ligger bakom har varit en evig bergochdalbana. För det mesta har träningen löpt på riktigt smidigt, det är inget problem för mig. Jag funkar så att har jag bestämt mig för att göra nåt i träningsväg så gör jag det, bara kroppen tillåter. Maten däremot har ju varit sämre, det vet ni ju alla som följt mig dessa tolv månader. Lite besviken är jag nog på mig själv att det varit såhär svårt. Har så fruktansvärt dålig självdisciplin vad gäller ätande! Fast jag stenhårt bestämt mig, envis som jag är, att hålla mig från nåt, så klarar jag inte av frestelsen i 9/10 fall. Och det gör mig så arg och ledsen och besviken. För min kropp funkar så att direkt jag stoppar i mig nåt ohälsosamt eller inte tränar så syns det på kroppen. Big time. Direkt jag äter kolhydrater får jag en putmage. Tränar jag inte benen hänger rumpan efter bara några dagar. Och äter jag franskisar och hamppis får jag direkt dallriga lår. Och detta är inte överdrifter, utan sanning! Ändå kan jag inte förmå mig själv att begränsa mig när jag har chansen.

Men jag har konstaterat att det sitter i huvudet. Det är inget som svänger på en gång. Det är nåt man måste jobba sig fram till, konstatera, kämpa för. Åtminstone jag. Dethär året kanske inte har varit så superdupermegabra som jag hade tänkt mig förra året i augusti när jag började på. Hade ju tänkt jag skulle väga 10 kg mindre än vid starten, men nu stampar jag ungefär på minus 6-7. Ja, det är ju bättre än ingenting, men jag VET ju att det hade kunnat stå 70 på vågen vid dethär laget om jag bara skärpt mig lite lite till. Nå, som sagt så finns processen i mitt huvud nu, det är något som ändras för varje dag, detdär tänket mot vad man vill kan och bör stoppa i sig under en dag. Jag intresserar mig för det mer och mer för varje dag. Och det är en bra grej tror jag, att man vet vad man stoppar i sig. Så många år brydde jag mig inte alls, misshandlade kroppen med fetter och kolhydrater som bara fick mig att må dåligt. Och detta är kroppens sätt att straffa mig. Behovet. Självdisciplinsproblemen. Men jag försöker varje dag att göra bättre val. Inte för nån annans, utan för min egen skull. Jag vet ju hur bra jag mår av det. Så jag fortsätter den eviga kampen mot vågen. Du och jag, bejbe!

Tänkte bjuda på några bilder från senaste dagarna. Här kan ni se formen under året. Bevare, nu kommer massa halvnaket ur mitt bildarkiv. Och några träningsbilder från i onsdags som avslutning på det (och damn så sura jag och Sabina är att vi inte fotade när jag var första gången på gym!).

1.8.2013:

ca 83 kg

8.8.2014:

 Semesterkilona sitter för tillfället kvar på magen... Och Leenas torsdagssemlor syns verkligen bra! ca 77 kg nu.

Den fulaste av alla bikiniränder!

 

 Tycker själv att axlarna och armarna ändrat nästan mest det senaste halvåret

 Sii, liti maga!

 Baklåren!

 Dedär korvarna på ryggen ska jag kämpa bort i höst/vinter!

 Har ju nästan fått en röv!!! Det trodde jag ALDRIG i min vildaste fantasi att skulle gå när jag började förra året...

Nyckelben! Aldrig sett dem förr...

Gym 6.8.2014: