Min relation till telefoner och särskilt användning av mojängen i fråga har alltid gått i vågor. Det brukar oftast vara nyhetens behag som håller klorna i mig. Som när jag fick min första telefon. Eller när Sonera hade detdär erbjudandet på söndagar att alla samtal du ringde under dagen blev bara totalt att kosta 1€. Eller när man köpte nytt skal till telefonen, skaffade ny ringsignal... Eller bäst av allt: Skaffade ny telefon. Ojoj så många timmar på dagen som försvann...
För ganska exakt ett år sen skaffade jag min första smartphone. Det är kanske det bästa och det sämsta jag gjort. Innan så var jag så fru-huktansvärt irriterad på alla som satt och knaprade på sina telefoner stup i kvarten. Knapp knapp knapp, Instagram hit och alla världens appar dit. Lovade och svor för mig själv att jag aldrig skulle bli likadan. Nå, hur bra tror ni det gick då? Inte ens ett år, och 569 inlägg på Instagram. Fler appar än jag använder. Får ladda telefonen varje natt. Kan inte ens uppskatta hur många timmar jag spenderar på telefonen varje dag. Kanske 6-7? Det är helt sjukt i alla fall hur mycket. Och alltid tillgänglig. Har alltid telefonen max en meter ifrån mig.
Det var först igår som det slog mig att min telefonanvändning på senaste tid har blivit ett beroende. Det var faktiskt sambon som påpekade det för mig, att jag alltid sitter med telefonen i högsta hugg. Och är det inte telefonen, så är det datorn. Har funderat mycket på detta idag, och ja, visst stämmer det. Heeeela tiden uppkopplad. Om det plingar är jag där med handen i fickan och tittar så fort jag kan. Facebook, Instagram, Blogger och Bloglovin är programmen jag främst använder. Alltid redo. Och jag får riktigt dåligt samvete bara jag tänker på det. Tänk så många extra timmar om dagen jag fick till nåt annat om jag bara lade bort dendär telefonen eller datorn en stund. Exempelvis avslutar jag alltid dagen med att plöja igenom Instagram och Bloglovin. Visst, det är ett bra sätt för mig att koppla av. Men när det känns som ett måste att köra dendär rutinen innan man kan somna. Skulle mycket hellre läsa en bok tills jag blir trött och vill sova!
På torsdag åker vi iväg till Turkiet. Har aldrig tidigare varit utomlands och uppkopplad hela tiden. När vi åkte på resa första gången (2002) fanns inte ens wifi i södern. Som tonåring var det ju viktigt att få chatta med kompisarna hemma, så vi brukade få gå på internetcafé en-två gånger under semesterveckan. Har också bott på hotell som haft en dator där man fritt fått koppla upp sig för en liten slant. Nå, nu har både jag och sambon smartphone. Vi kommer bo på ett modernt hotell där det finns datorer och ipadar och laddare vid bardisken. Ett såndär supermodernt teknik-hotell, om jag förstått rätt. Alltid redo. Och ja, jag kommer att vilja Instagrama och kolla lite vad som händer hemma. Kanske uppdatera bloggen nån gång. Men främst av allt vill jag ju njuta av semestern!
Så nu har jag beslutat att jag medvetet ska börja dra ner på internettiden, med början på vår resa på torsdag.Tänker mig att jag varje dag får EN timme under semesterveckan som jag får kolla det jag vill kolla. Inte mer än så. Som på den gamla goda tiden då mamma drog ur modem-sladden om jag inte höll tiden. Sen när vi kommer hem ska jag också försöka hitta ett vettigt system för min telefonanvändning. Det får vara slut på dethär beroendet nu. Vuxna människor sitter med näsan i telefonskärmen istället för att prata med varandra, umgås. Det gör mig så arg, och speciellt att jag själv är en stor del av det. Nån gräns får det väl ändå finnas! This madness stops NOW.
.JPG)
Dumma mojäng! Jag ska sluta ge dig all min tid.
