Inte särskilt många röster för (eller emot) min idé om att införa musiktips-inlägg på torsdagar. Nå, ni känner ju mig, jag bryr mig skit i vad andra tycker, så jag kör mitt eget race i alla fall! Här kommer då mitt allra första inlägg under rubriken "musiktips".
Om vi ska prata musik så tycker jag vi kan börja från början. Nu snackar vi tidernas begynnelse, eller åtminstone mitt livs början. I mitt barndomshem växte jag upp med ett och annat i musikväg. Min far har alltid varit förtjust i Céline Dion (och andra skönsjungande kvinnor, i dagens läge t.ex. Adele), medan min mor har varit lagd mer åt det rockiga hållet. Har aldrig egentligen tänkt på det förrän nu, men jag växte ju upp med Bon Jovi, förfan! Minns att vi hade en relativt stor skivsamling hemma, en salig blandning. Meat Loaf, Roxette och Kaija Koo, för att nämna några. Och jag tror också att detta är orsaken till att min musiksmak alltid varit ganska bred. Jag har kunnat lyssna på det mesta. Visst har det gått i perioder med musiken, emellanåt har jag hållit mig till en artist eller genre en längre tid, för att sen igen gå över till ett lite bredare sortiment.
I dagsläget har väl musiken jag lyssnar på gått över till det mer rockiga hållet, tack vare (eller på grund av) min sambo. Gitarren är väl det som tänder honom allra mest när det kommer till musik. Här hemma hos oss lyssnar vi då främst på 70-80 tals hårdrock, tänk er klassiska band som Rainbow, Deep Purple och ACDC, men också lite "hårdare" grejer, såsom Rammstein eller Megadeth. Visst lyssnar vi på lugnare musik också, The Heartbeat Band (från Vasa!) är en nytillkommen favorit i hushållet, liksom James Bay, som sambon nyligen upptäckt (och som passar min stil ypperligt).
Sen ska jag inte ljuga och säga att våra musikvägar alltid går åt samma håll. På gymmet kan jag bli helt tokig av att höra Avicii's Wake me Up, eller dansa zumba till Iggy Azalea's Black Widow. Sambon däremot, är inte särskilt imponerad. Istället kan han lyssna på musik som i mina öron klassas som "skrik, vrål, död och förstörelse". Typ Rammstein då... Fy. Men så ska det väl vara.
Nästa vecka tänkte jag skjutsa er tillbaks till tidigt 2000-tal, och introducera ett band som jag än idag har starka känslor för, när jag hör deras musik.
Stay tuned!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar