12 januari 2015

"Mimmi i högstadiet"

Under rubrikbytardagen gav Sandra mig rubriken "Mimmi i högstadiet". Och ja, det är väl en utmaning jag måste ta mig an! Vad ska jag berätta då? I högstadiet gick jag åren 2004-2007, i "Nykaabi högstadie". Gick på A-klassen, en salig blandning av galna tonåringar. I min klass gick bland annat Sara, som idag är en av mina bästa vänner. Har nog på känn att vi var ganska odrägliga i min klass, på den tiden... Men det hör väl till, eller?

Vet inte riktigt vad jag ska berätta om min högstadietid, utan att göra det för dramatiskt. Början av min högstadietid var ganska tuff. Vet inte hur det gick till, men på nåt vis fick folk för sig att jag försökte vara coolast på stället, men så ser jag det inte själv... Jag är social, har alltid synts och hörts mer än andra. Tydligen är det egenskaper som många stör sig på! Nå, det vände, och i slutet av åttan och sen hela nian trivdes jag otroligt bra. Tyckte att vi hade en bra klass, trots att vi nog ofta kom ihop oss. Vi var lärarnas mardrömmar, men samtidigt hade många av oss bra betyg och var duktiga i skolan. Träffade många av mina goda vänner just i högstadiet. Eftermiddagarna spenderades ALLTID i sällskap av vänner. Vi brukade 1. köpa chips vid Torghallen och äta upp dem på en parkbänk på torget 2. hälsa på hemma hos nån 3. baka kladdkaka
4. kolla film 5. sköta någons småsyskon 6. vara på datorn. TYP. Ja, och så spanade vi på min granne, förstås. Honom var jag dökär i. I TIO ÅR.

Minns att rippilägret och det sista året i högstadiet var legendariska. Man hade en sån otrolig gemenskap, på nåt vis. Än idag kan jag sakna högstadietiden och bekymmerslösheten livet förde med sig då (trots att man där och då upplevde sig ha världens mest komplicerade och jobbiga liv!). Många goda minnen! Men skulle nog aldrig vilja leva om den tiden i mitt liv...

1 kommentar:

  1. Du glömde ju berätta om det som du var mest känd för under högstadietiden, och även efteråt bland lärarna: om att gå ut ur klassrummet och sitta utanför och sura då det inte blev som du tänkt det :D Det fick ju Kati höra om då hon började högstadiet, de undrade om hon var likadan.

    SvaraRadera