31 maj 2017

Sista maj

Onsdag, och sista dagen i maj månad. Kollar man ut genom fönstret ser det ju nog ut som maj, med solen och grönskan osv., men tittar man på termometern får man fundera om det inte är början av april i alla fall... Kyliga vindar och ställvis fortfarande gula gräsmattor. Hoppas verkligen på bättre väder snart!

Idag har jag jobbat mellan kvart i sju och halv tre. Sprang massa olika ärenden efter jobbet, men nu har jag bänkat mig i soffan en stund för att pusta ut. I måndags slog förkylningen till med full kraft, och ännu är jag ganska däckad. The struggle is real när den som inte kan snyta sig blir full med snor... Inte så enkelt alltså! I kväll ska vi ha vårfest på jobbet, så småningom får jag börja fundera på outfit och kanske dra nån lock i håret. Vi ska ha knytkalas, så en melon ska jag skiva upp och ta med mig också.


Fick också veta idag att jag har jobb ett år framöver igen, på samma ställe. Tjohoo borde jag väl säga, och förstå mig rätt nu - jag är glad att jag har jobb! Och särskilt glad över att jag får vara kvar i Kimo! Bara lite besviken att jag för femte året i rad ska leva livet ett år i taget...

Enkel tacopaj

Alltid när jag får "oväntat" besök (läs: om det kommer snabbt på) så brukar jag vilja röra ihop något enkelt och gott att bjuda på. Visst brukar det finnas nån bulle i frysen, men nog är det ju godare med något färskt! I lördags när jag fick mina kära "Tjängan" på besök kände jag för att göra något salt, och så blev det då en tacopaj. Har gjort denna flera gånger i liknande situationer, men konstaterade att jag aldrig satt upp nåt recept på den. Väldigt enkel och snabb att göra, och smakar riktigt bra också! Jag brukar oftast ha ingredienserna hemma färdigt, så då behöver man nödvändigtvis inte ens pallra sig till butiken. Passar allra bäst med en god sallad till! Denna gång hade jag bara tomat, gurka och issallad..


Botten:
- 150 g smör
- 2 dl grahamsmjöl
- 1 dl vetemjöl
- En skvätt vatten

> Blanda ihop ingredienserna till en degklump
> Tryck ut i smörad pajform, grädda i 175 grader i 10 minuter

Fyllning:
- 1 paket malet kött
- 1 gul lök
- 1 påse tacokrydda
- 1 burk salsasås
- 1 tomat
- 1 burk Creme fraiche
- 2 dl riven ost

> Stek malet kött och lök
> Krydda med tacomix och häll över salsasåsen och lite vatten, låt puttra en stund
> Sätt maletköttblandningen i pajskalet
> Skär en tomat i skivor och rada över fyllningen
> Blanda ihop Creme fraiche och riven ost, bred över pajen
> Grädda i 175 grader, 30-40 minuter

30 maj 2017

Metsän lumous

Här för en tid sedan var sambon och jag ute på en liten skogspromenad i hans hemknutar, vid vackra Kimo Bruk. Det var en sån där kväll då solen höll på att gå ner och det fanns något magiskt över skogen. Tystnaden och grönskan och bara hela känslan tog mig helt totalt. Tyvärr går det ju aldrig att fånga på bild, även om jag nog försökte (så länge min telefon var vid liv).. Det fick mig att tänka på alla otaliga timmar och dagar jag spenderade i skogen bakom mitt barndomshem tillsammans med grannbarnen. Vi praktiskt taget bodde i skogen! Varje helg gick vi dit tidig morgon och återvände först när mörkret föll. Visserligen blev det nåt matpaus däremellan, men annars spenderade vi nog hela dagen i skogen. Samma känsla fick jag nu, och det slog mig att jag nog alltid tyckt om att vistas i skog och mark. Jag hade bara glömt bort det där ett tag. Är så glad att jag återfunnit skogen och lugnet som den ger. Ah!

"Ryssugnen" vid Kimo Bruk.
Ett ljushovo!
Kimo Bruk är nog ett otroligt vackert ställe!
Jag visste det inte ännu vid fotoögonblicket, men i precis den där byggnaden kommer vi troligen ha vårt förlovningskalas i höst <3

29 maj 2017

Ny vecka

Återigen måndag, och en ny vecka ligger framför.  Sista veckan i maj dessutom, så det är ju lite spännande! Sommaren hägrar.. Om än det kändes lite avlägset i morse när jag fick vända om genast jag kom ut genom dörren, för att vinden var så kall och jag inte hade tagit med mig varken ytterbyxor eller mössa. Dilemman man inte borde behöva tampas med sista dagarna i maj alltså!

Annars så flyter väl livet på ganska bra. Är fortfarande lite hög efter förra veckans romantik, men samtidigt uppgiven, eftersom jag tydligen gått och dragit på mig en förkylning.. Vaknade nämligen upp med en kaktus i halsen och allmänt hängig tillvaro i morse. Det här var ju inte precis vad jag hade tänkt mig så här inför sommaren! Men men, det är väl bara att kämpa vidare och försöka ta det lugnt nån dag, så ska vi väl tro att det släpper. Hade Josse på besök efter jobbet också, och vi var ute på en cirka 6 kilometers promenad. Får se om det straffar sig i kväll då..

Sambon står för tillfället och rör ihop chili con carne åt oss, och det kommer nog sitta bra i min kurrande mage! Tycker man blir så förvirrad när det är ljust och soligt ute än, det känns ju inte alls som om klockan är halv åtta på kvällen... Men mat kan man väl äta närsomhelst? Får ju skippa kvällsbiten i stället då.

Om ni undrar vad vi gjort i helgen kan jag rapportera det i bild i stället:

 Drog fram grillen ur förrådet och eldade (nå, stöpslade) igång! 
 På fredag skulle sambon och jag båda vara lediga och åka till Tuuri på roadtrip. Tyvärr hamnade jag att rycka in på jobbet pga sjukdomar. Njöt av vädret på kvällen i stället.
 Hade så tråkigt på fredag kväll att vi bestämde oss för att gå ut på en skogspromenad vid halv tio. Pensala blev resmålet och närmare bestämt utkikstornet vid Storbötet.
Vindmöllor i sikte!
Gick en runda i skogen också. Mycket avkopplande!
 Tyst och skönt i skogens lugn.
 På lördag for vi då i stället iväg till Tuuri i regnvädret. Köpte mig en Sony Xperia X Performance. Tyvärr har jag inte kunnat börja använda den ännu, för att den behöver ett nano-simkort, och jag har bara ett micro-sim...
Så köpte vi ringar åt oss också. Den här finingen i vitguld valde jag <3
 På lördag kväll kom "tjängan" hit på besök, (paj, snacks och skvaller).
 Hade rört ihop en tacopaj med grönsallad.
I söndags for jag ut en sväng med Elli-tanten.
Mamma och pappa bjöd på middag, och hade gjort en överraskningstårta som "förlovningspresent".

Låtar ur mitt huvud #2

Ni kanske minns att jag en gång i tiden skrev om att det varje morgon spelas en låt i mitt huvud? Om inte, så kan ni läsa om det här. I en veckas tid nu har jag aktivt försökt tänka på vilken låt som varit den första som spelas i mitt huvud när jag vaknar på morgonen. Till helgen sket det sig lite, vi kan väl säga att jag inte var lika uppmärksam när jag fick sova hur länge jag ville... Men fem dagar har jag i alla fall fått antecknat, så varsågoda, låtarna ur mitt huvud den senaste veckan:

Måndag: Jon Bellion - All Time Low
Tisdag: Adelen - Spell On Me
Onsdag: Jake Owen - What we ain't got
Torsdag: Luis Fonsi & Daddy Yankee - Despacito 
Måndag: Maty Noyes - London

25 maj 2017

Ett litet ord som förändrade allt

JA. Det var vad jag svarade när han ställde sig ner på ett knä och frågade om jag vill bli hans. Och plötsligt stod jag där i ett hotellrum med en ring på fingret och ett skumpaglas i min hand. Det känns fortfarande overkligt, som om det hänt nån annan och inte mig. Låt mig backa tillbaks bandet lite och berätta vad som egentligen hände när jag bestämde mig för att bli nåns fru.

Hade haft en ganska ovanlig men väldigt bra dag på jobbet. Vårutflykt med kidsen och härligaste majvädret. Bilade iväg till Vörå vid halv tretiden för att träffa min kompis Linn och hennes lilla Amanda. Ringde åt sambon på vägen och undrade om han kan åka via butiken för att hämta kött som vi skulle grilla när jag kommer hem, innan jag ska iväg på möte klockan sju. Inget konstigt där, förutom att han var mån om att jag inte ska stanna så länge. Linn och jag hoppade i träningskläderna och traskade iväg längs skidspåret in mot Vörå centrum. Hörde att telefonen plingade till bak i fickan, men vandrade vidare tills vi kom oss till S-Market.

Klockan var strax efter tre på eftermiddagen. Whatsapp-meddelandet jag fått var av Madde, och det löd som följer: "En taxi plockar åpp de kl 17:30 på parkeringen! :) Pack kläder å förnödenheter fö najn dag. Inga frågor å inga men fö inget svar fås ;) ps. dehär e itt ett skämt." Min första reaktion: Okej, hon har skickat åt fel person. Lade bort telefonen, men kunde inte släppa meddelandet, så tog upp telefonen igen och svarade med ett "Va?" och nån ursäkt om att jag ska ju på möte. Linn och jag räknade ganska snabbt ut att det inte kan vara Madde som ligger bakom detta, eftersom hon ju som bäst håller på och flyttar, nyligen har brutit benet och har en 1-åring hemma. Rätt omöjligt alltså att hon och jag skulle åka iväg nånstans några dagar. Och den största frågan var ju givetvis VARFÖR jag skulle utsättas för något sådant.

Kontrollfreak som jag är började jag älta och fundera så mycket att jag fick ont i magen. Linn och jag vandrade snabbt hem, gick igenom våra teorier och sa adjö för dagen. Klockan var runt fyra. Försökte ringa sambon men han hade satt på autosvar på telefonen. Började ana ugglor i mossen. Kom hem och insåg att han redan varit hemma, trots att han vanligtvis kommer från jobbet först vid femtiden. Rotade lite i skåpen och märkte vilka kläder som var borta. Försökte febrilt luska ut vad som var på gång och tog en snabbdusch, panikpackade ihop en väska med saker och åt några dadelbollar för att få energi. Klockan närmade sig halv sex.

När jag kikade ut ur lägenhetsdörren 17:30 såg jag att det faktiskt stod en taxi på gården. Inget skämt alltså. Mötte en av granndamerna i trappan som behövde hjälp att få ut sin nyckel ur fodret på jackan. Bra tajming liksom! Svettades lite i hemlighet och höll på att dö av nyfikenhet. Satte mig i taxin, och den hemlighetsfulla taxichauffören fick sagt att det här är "hemliga resan" och att vi "inte ska åka så jättelångt". Svängde åt vänster på Riks8 och jag gissade att vi skulle till Vasa. När vi var i Kvevlax ungefär fick jag ett meddelande av sambon där det stod "464". Okej, så ett hotellrum.

Misstänksam som jag är hade jag fortfarande inte listat ut exakt vad som var på gång, trots att jag nog hade mina aningar. Vågade bara inte lita på att jag hade rätt, eftersom jag vet att min sambo kan vara ganska.. påhittig och försöka luras. Det hade alltså inte alls förvånat mig om han hade stått och väntat i ett hotellrum och sen sagt att vi ska åka iväg nånstans långt ut i skogen och övernatta i en jaktstuga. Och inget mer. Seriöst, hade inte förvånat mig ett dugg! Med rädslan för att bli besviken intryckt i bakhuvudet stannade taxin utanför hotell Astor i Vasa. Gick med skakiga ben uppför trapporna och knackade på den angivna dörren. Mötte sambon som var klädd i jeans och sin finaste skjorta.

I tio(!) minuter höll han mig på linan. Pratade om vädret och om den fina utsikten i hotellrummet och om att det ska bli så trevligt med en hotellweekend och att han ser framemot den omtalade frukostbuffén nästa morgon. Jag frågade flera gånger varför vi egentligen är här, men fick aldrig något svar. Vågade fortfarande inte tro att min magkänsla hade rätt. Men visst var det så, för plötsligt bröt han charaden och tog tag i mina händer och gick ner på knä. Och så gick det till då, när jag svarade "Ja".

Sen åt vi middag på en restaurang intill, badade bastu och kollade på tv och sov så skönt i den mjuka hotellsängen. Åt den godaste frukosten och åkte sen hem igen. Fattar fortfarande inte riktigt vad som hände, men ringen (som härstammar från en automat och tydligen kom på det sjätte försöket) på mitt finger säger mig att jag inte bara drömt. Imorgon ska jag få välja en riktig ring, och sen är väl resten historia.

Väskan packad och destination unknown...
<3
 My future husband!
 Vi hade en tv i bastun!
Var verkligen inte sådär sur och bekymrad som jag ser ut.
Hade aldrig kunnat tro det, men jag fick ett lyckligt slut ändå.

23 maj 2017

Helgens bildskörd

På fredag kom Louise bilande till Kimo när jag slutade jobbet, så vi skulle kunna inleda vårt stora "vandringsäventyr". En tur runt Hoppamäki-tornet blev det, i perfekt väder!
Fin utsikt!
En som nästan inte vågade sig upp i tornet. Men tillslut gick det!
På kvällen tog sambon och jag halva matkassen med oss och for till Monäs för att ha tortillakväll med Kati och John.
Lördagen började på bästa vis med brunch vid Mommos café i min forna hemstad, tillsammans med Madde och Saga.
Sötis-Saga!
Mitt fina sällskap.
Efter brunchen åkte vi till Pensala för att spana in hur renoveringen framskrider hemma hos Madde och Rico. Snart inflyttningsdags för dem, så spännande!
På kvällen båtade Sebastian och jag över till svärföräldrarnas villa för första gången i år. Inte riktigt lika varmt som den här tiden förra året.. Men fint väder var det ju i alla fall!
Blev bjudna på crepes, kortspel och sällskap. Och allt var frid och fröjd tills inte båtmotorn samarbetade när vi skulle hem... Fjärde gången gillt kom vi oss hem! Och då hade Basti rott halva vägen innan den gick igång.. Lagom kul!
På söndag köpte vi årets första lösglass från Kaffestugan. Jag tog smakerna Blåbärsmuffins och Gräddkola. Smarrigt! 
Sen for vi på bilorientering.. Och det är nog en historia jag ogärna upprepar!
Gick på en sex kilometers skogspromenad i Kimo när vi återhämtat oss från bilorienteringsfiaskot. Men ändå blev vi inte på bättre humör...