Tid för vila

Här håller jag på och går i taket av tristess, ska ni veta! Inne på fjärde dagen med förkylning nu, och än verkar det inte lätta. Borde nog ha stannat hemma från jobbet igår, antar jag. Men "e hovo domm så får kroppin lid", som vi brukar säga i mina trakter. Regnigt och eländigt var det utomhus idag också, vilket kanske inte gjorde saker och ting så mycket bättre där vi stod påpälsade i regnkläder och stövlar i blåsten på förmiddagen. Är det inte konstigt så säg, att när schemat är fullbokat så längtar man ihjäl sig efter en helt ledig dag, utan några måsten, då man bara kan göra precis vad man känner för i stunden - men sen när man har flera planlösa dagar/kvällar i sträck så blir tristessen så uppenbar att man skulle döda för att ha något att göra. Vadsomhelst!

Precis i skrivande stund borde jag vara på väg till Pensala för veckans zumba. Blir ju till ingenting. För en stund sen när jag låg på sängen och stirrade ut genom fönstret och hoppades på att bli mirakel-frisk på två minuter hade jag till och med kunnat dra på mig kläderna och vandra iväg på en kvällspromenad. Men sen försökte jag stiga upp ur sängen och mitt snoriga tillstånd gjorde sig påmint återigen. Har haft så tråkigt att jag till och med har spelat Super Mario på nätet. Hah! Blir nog inte mycket värre än så här, va.

Om vi ska försöka vara lite positiva i allt detta slemmiga, snoriga elände, så har jag faktiskt börjat känna av de första rörelserna i magen. Eller ja, åtminstone vill jag tro att det är babyn som buffar på och inte bara min tarm som lever lajbans. Längtar otroligt mycket till nästa vecka, då vi än en gång ska få se genom en skärm att det faktiskt finns nån därinne! Den här veckan har faktiskt halva graviditeten gått, hur nu det gick till!? Idag på förskolan funderade barnen på hur stor min baby är där inne, och jag fick kolla i gravidappen att den mäter ungefär 20 cm. Tänk, tjugo! Det är ju lika lång som en linjal. Dessutom är det bara 11 veckor till jul (har vi också räknat idag), vilket betyder att februari är  här fortare än kvickt. Visst?

Hälsar en uttråkad fröken.