Nåja, om vi ska ta det från början: Hela halva livet har jag drömt om att bygga ett eget hus. Som ni kanske vet, eller läste i nåt av de länkade inläggen, så brukar (nå, brukaDE) jag rita mina egna hus. Kort och gott för att jag aldrig hittat en färdig husmodell som tilltalar mig till 100%, och för att jag anser att jag själv har bättre lösningar. Och sen givetvis för att min "must have"-lista är rätt lång... När jag flyttade till gamla Nordea-banken i Oravais för fyra år sen väcktes min kärlek till gamla hus, och sen dess har jag aldrig riktigt kunna släppa tanken på att rusta upp ett riktigt gammalt hus. Ni vet, tidigt 1900-tal; stockväggar, gamla äppelträd på gården, knarrande trägolv, otäta fönster, uthus fulla med skatter... Tyvärr växer ju inte sådana hus på träd precis, eller ja, det finns ju en hel del här i våra trakter, men inte många som är i sådant skick att man skulle våga ta sig an projektet som nybörjare när det kommer till husrenoveringar.
Min absoluta favorit (här i Oravais) när det kommer till gamla hus jag gärna skulle ge lite kärlek.
Summa summarum kan jag med facit i hand fortfarande inte säga om jag hellre skulle renovera eller bygga helt nytt. Och det är väl kanske bra, med tanke på att jag i dagsläget inte ens vet hur det blir! Låt mig förklara lite kort, utan att gå in på desto mer detaljer: När jag träffade Sebastian hade han nyss köpt den lägenheten vi nu bor i - en tvåa på 46 kvadrat på högsta våningen i ett relativt nybyggt höghus med utsikt över Oravaisfjärden. Sen så har ju hans familjs plan från början tydligen varit att han i nåt skede ska byta med sina föräldrar och ta över hemgården i Kimo. Dock så tror jag ju inte att mina svärföräldrar hade räknat med att han inom två år från den dagen han köpte lägenheten skulle ha fästmö och barn... Så det blev några kringelikrokar på vägen vilka vi som bäst håller på att reda ut.
Det finns alltså en rätt stor chans (risk, om ni frågar den här husälskaren) att jag hamnar i ett 50-tals frontmannahus i Kimo. Och förstå mig rätt nu - det är det ju absolut inget fel på! Bara jag får renovera som jag vill i så fall. Men samtidigt håller jag nog ännu hårt på möjligheten att vi bygger nytt. I och med att vi får tillökning i familjen i slutet av februari, så är boendefrågan något som inte ligger alltför långt in i framtiden. Redan den här tiden nästa år borde vi faktiskt bo i något större. Så ni förstår att det är spännande tider för en sån som mig just nu!
Om vi sen ska gå in på vad jag anser att mitt "drömhus" bör innehålla, så ska jag försöka lista det åt er:
- En bra planlösning, oavsett om huset är i en eller två våningar
- Gärna rätt öppet mellan kök och vardagsrum, inga extra korridorer i huset
- Sovrummen på andra våningen, alternativt samlade i ett hörn av huset om det är ett enplanshus
- Ett stort kök med mycket bänkyta, upphöjd diskmaskin, köksö med sittplatser, ugn- och mikrotorn samt gärna ett skafferi/många högskåp för torrvaror
- Gärna högt till tak i vardagsrummet, eller åtminstone stora fönster för ljus och utsikt
- Ett badrum med dusch och bastu, och om möjligt badkar
- En stor terrass, delar av den får gärna vara under tak, och kanske med en jacuzzi...
- Öppen spis i vardagsrummet, om möjligt med "bakugn" i
- Master bedroom med walk in closet, och minst två sovrum till
- Helst EN ingång, tänk kombinerad "finingång" och "grovingång", med mycket förvaring för kläder och skor direkt man kommer in
- Torkskåp i grovköket
- En stor gårdsplan med uthus/stort garage för förvaring
- Ett utvändigt symmetriskt hus (t.ex. fönstren ska ej vara placerade så de inte är i linje med varann)
- Massor av utrymme för förvaring, t.ex. tillräckligt med klädskåp, köksskåp och gärna en centralgarderob är viktigt
Kannustalo's Harmaja 183 med egna anpassningar, som mitt ex och jag var och ritade i januari förra året, är det närmaste mitt drömhus man kan komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar