Igår var en ganska tung och känslosam dag för mig. Därför valde jag också att spara skrivandet till en annan dag, så att tankarna skulle hinna rinna ut innan de kom till fingerspetsarna. Var ute på en lång morgonpromenad för att försöka släppa iväg tankarna innan känslorna kom ifatt mig. Musiken på max och jag fokuserade på mina steg, men ändå kunde jag aldrig skaka bort känslan dagens datum förde med sig.
30. oktober, en dag som alltid kommer vara speciell för mig. Ett början på något jag trodde skulle vara livet ut. En påminnelse, varje år, om vart jag kommit och vart jag var på väg. Nu plötsligt ska det bara vara ett datum bland många andra. Men så fungerar det inte i min värld. Jag gjorde inte beslutet helt själv, vi gjorde det tillsammans. För bådas bästa var det bättre att gå skilda vägar, börja om på nytt. För mig gick allt så fort att jag aldrig hann känna igenom det hela. Det kommer i klickar härefter. Speciellt dagar som dessa påminns jag om allt som varit. Man behöver faktiskt inte vara arg och bitter på det som varit, trots att det inte gick som man hade tänkt sig. Man kan också se tillbaka med glädje på det som var bra, ta lärdom av det som inte fungerade, och blicka framåt på de punkter man tidigare stod stilla.
Men den trettionde oktober kommer alltid svida lite extra i mitt hjärta.
För jag tänker alltid om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar