Jag slutar tydligen aldrig att förvåna, varken mig själv eller andra. Om vi ser en inte alltför lång tid bakåt skulle jag då aldrig ha trott att jag frivilligt skulle vara med en stund i älgjakten. FRIVILLIGT! Okej, erkänner att Basti tjatade rätt många gånger och frågade ganska så snällt innan jag gick med på det, men i slutändan var det faktiskt för att jag själv var intresserad av att se hur det går till som jag for med.
Igår hoppade jag alltså i varma kläder, fick låna en orange reflexväst och en radio, och for med på ett pass. Tyvärr såg vi inga älgar, men det var rätt spännande ändå. Drama i radiotelefonerna! Och en älgkalv blev åtminstone skjuten, så då fick jag ju se den dissekeras och släpas ut ur skogen. Men sen när det var dags för slakt så sa jag tack och hej för mig... Tyckte inte det var så intressant då mera!
Vad lär vi oss av detta? Jo, man kan alltid lära sig tycka om nya saker, bara man ger det en chans (eller fem).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar