New chapter

Känns det inte som ganska nyss när jag avslöjade här på bloggen att jag ska flytta till nåt eget? För mig känns det absolut inte som ett halvår sen jag för första gången stegade in i det som skulle bli min egen lilla lya i Pärlan. Det känns som om det var igår, men samtidigt som om det var flera år sen. Det har hänt så himla mycket i mitt liv det senaste halvåret. Fattar ibland inte själv ens hur jag orkat. När jag ser tillbaks på tidsperioden februari-mars vet jag ärligt talat inte hur jag tog mig igenom med vettet i behåll. Separation efter sex år, flytt, nya uppgifter på jobbet, revy, ny kärlek... Åtföljt av planering av resa, ansökan och vetskap om nytt jobb till hösten, och sen en fem veckors USA-resa. Och så plussar ni ännu på lite renovering och en flytt till på det. HÅHHÅ.

Men måste säga att det här året har nog absolut stärkt mig som människa. Har lärt mig mycket om mig själv. Var jag varit, var jag står idag, vart jag är på väg. Och ni vet ju att de brukar säga att när en dörr stängs så öppnas ett fönster. Och så var det ju verkligen för mig. Aldrig hade jag trott när jag lämnade allt det trygga och bekanta i livet bakom mig och flyttade till eget att jag i samma hus skulle hitta någon att dela livet med. Att alla de där jobbiga dagarna på våren till slut skulle sluta i att molnen skingrade sig för mig. Att alla de där ensamma, grubblande timmarna skulle bli något positivt. Att ångesten som legat så tung runt mig i många år en dag skulle släppa. Och att jag skulle känna mig lycklig igen, genuint.

Ibland gäller det bara att våga bryta sina gamla mönster och ta sig lös. För det bästa med livet är att man aldrig vet vad som finns bakom knuten! Eller i trapphuset.. ja ni fattar.