Utevistelse

En sak jag tänkt ganska mycket på den senaste tiden är det här med att vara utomhus utan att göra något särskilt. När man jobbar på dagis hör det till arbetsuppgifterna att vara utomhus x-antal halvtimmar om dagen. Och jag måste säga att jag inte är så värst förtjust. Förstå mig rätt nu - visst tycker jag det är skönt att komma sig ut varje dag, "vädra på sig" och ta lite frisk luft. Men alltså ni vet inte hur trååååkigt det är att stå på en gård dag ut och dag in och övervaka barn som leker helt för sig själva. Annat är det de gånger man får springa runt efter nån liten som är ute på upptåg, eller när man måste gå emellan för att styra upp en lek. Men alltså att stå ute i en timme och inte göra någonting, det kan jag inte med. Speciellt inte den här årstiden då det börjar bli kallt, och det enda man kan tänka på är hur kalla tårna är, att man borde ha tagit den tjockare jackan och att klockan verkar gå otroooligt långsamt just denna dag. NÄ FY.

Jag har absolut inga problem med att vistas utomhus, bara jag har nåt att göra. Att dona på i trädgården, gå på långa promenader eller sitta en timme på hästryggen gör mig bara glad. Men att stå på en dagisgård och frysa är inget jag gärna gör. Så ifall ni åker förbi mitt jobb och ser en klunga med "tanter" som står och pratar, och så ser ni en som jagar ungarna, gör x-hopp eller sopar förrådstrappan, ja då är den tanten jag. Ser verkligen inte framemot den dagen när jag måste gå ut på kvällarna och underhålla mina egna ungar. För då är det ingen som betalar mig för besväret heller. HAHA. Nämen, får väl hoppas att mina ungar inte är lika bra som dagisbarnen på att underhålla sig själva.