En onsdag i livet

Bråda tider, mina damer och herrar. Som vanligt i mitt liv... Idag har jag jobbat mellan halv nio och strax före fyra. Vi har bakat och ställt inför morgondagens farsdagsfrukost. När jag kom hem samlade jag några halvdåliga lönnlöv som jag hittade, så vi har nåt att pyssla med imorgon. The sweet life of a dagistant!

Just nu passar jag på att slappa lite på soffan i väntan på att klockan ska förflytta sig tjugo minuter framåt. Då får jag styra kosan mot Vörå, där vi ikväll ska ha träff med läroplansgänget. När jag kommer hem ska jag försöka hinna fixa ihop några inlägg från helgens resa till Koli, har nämligen cirka 100 bilder att visa er.. Måste bara lista ut hur jag ska dela upp så det inte blir en bildbomb utan dess like.

Sådär annars så har vi nån slags stank-katastrof här hemma hos oss. Kände det redan igår när jag stod och kokade mat, och värre blev det mot kvällen. Luktade som torkat avlopp blandat med rutten mat. Gick och sniffade runt i köket, men konstaterade snabbt att det varken kom ur roskisen eller från disken. Däremot så luktade det otroligt äckligt omkring spisen, och inuti diskmaskinen. Putsade plattorna och "brände ur" ugnen på högsta graderna, men fortfarande fanns lukten kvar. Plockade ur och i diskmaskinen, men fortfarande stank det otroligt äckligt. När vi skulle gå och lägga oss presenterade jag min teori om att det eventuellt ligger en död mus bakom diskmaskinen. Förra veckan hade nämligen fällan smällt och korvbiten var borta, men ingen fångst.. Alltså tror jag att musen sen dött av hjärtattack och nu ligger och ruttnar bakom diskmaskinen nånstans.

I morse när vi steg upp kände man stanken redan när sovrumsdörren öppnades. Att gå in i köket var absolut inget att se framemot. Fick äta frukost i vardagsrumssoffan. Sambon hade dragit ut spisen, men inga möss i sikte där, bara massa damm och musskit. När jag kom hem möttes jag av stanken igen, men när jag donade på lite i köket tyckte jag att det var som om den skulle minska. Nå, ni ska se att de andra mössen som bor nånstans bakom diskmaskinen säkert släpat bort kadavret (om det fanns ett sånt), och en vacker dag hittar jag det i min säng eller i soffan. Och vet ni då, då flyttar jag.